Som rubriken lyder. Ja hur står ni ut? Har varit hos bekanta som har exempelvis hund och ser hundhår överallt på golvet och t o m på bord kan de flyga upp. Jag känner mig så äcklad när jag ser det och tänker att man ska trampa runt i det där så jag fattar bara inte hur man kan ha husdjur överhuvudtaget! Äcklas också av att få på mig hår på mina kläder.
är det så att ni älskar djur så mkt att ni kan överse med det?
Vi har 4 katter, men inte alls mycket hår inne. Dammsuger vaje dag, ibland 2 ggr om dagen. 
2 katter och en hund. jag damsuger typ var 3e dag. Eller vid behov. Skaffar man djur så får man väl räkna med att det blir hårigt.. eller så skaffar man nån sorts hund eller katt som inte fäller så himla mycket ;)
Inga problem... De bor utomhus för det mesta 
Har hund o katt. Hunden fäller inte alls.. men drar in mycket skräp
Katten fäller däremot Massor... han är långhårig och dräller hår i drivor lixom.
Jag dammsuger 1 gång om dan ungefär.. dammar kansk 3 gånger i veckan..
Här är inte så mcyket hår.. förutom i tygsoffan som kissen älskar o ligga på.
Nu skulle TS komma hit, för nu har jag även 3 små valpar på 1 månad som just börjat äta riktig mat och kissar o bajsar i köket o hallen överallt Riktigt mysigt.
Vi har två katter och katthår överallt eftersom vi absolut inte bryr oss själva. Det är päls liksom. Jag tycker inte att det är äckligt på djuren och det genomgås ingen magisk förvandling till något outhärdligt äckligt när det ramlar av. Däremot försöker vi fräscha till det när det kommer gäster eftersom jag har förståelse för att alla inte tycker likadant.
Men rent bortsett från det, tycker du ofta att andra människor och deras hem är äckliga? Du kanske borde försöka skaffa dig lite distans till smuts och damm, och inse att det finns människor som t.ex. jag som är fullkomligt oförstående till hur man kan orka att dammsuga varje dag.
Då jag har haft hund är det borstning av hund utomhus varje dag samt daglig dammsugning samt moppning av golv som gäller. Då blir det inte så farligt. Jag tycker inte heller om att ha hår som yr omkring inne, varken djurs eller människors. Men det är lätt att man flyttar upp gränserna för vad som är acceptabel hygien, och nåt pedantfreak vill man ju inte bli, mest för att barnen måste ju få lov att klampa in i hallen med leriga skor, spilla vid matbordet och hålla sitt immunförsvar i trim genom att utsättas för lite smuts och damm så de inte blir allergiska eller sjuka. Så man måste ju försöka hålla sig i kragen hela tiden så man inte börja städa för mycket. Speciellt när sonen var liten var jag noga med att det skulle finnas någon dammråtta ibland som han kunde stoppa i munnen 
Jag har en katt som fäller enorma mängder. Men det är baksidan jag får ta. Jag gör allt för att hålla håren borta men de finns överallt i allafall. Till och med i köksskåp och i diskmaskinen hittar jag dom... sängen och på kläder. De finns överallt. Men jag älskar katten så mycket att de väger över nackdelen att den hårar.
TS
Ja, visst är det snuskigt? Men när man har djur så vänjer man sig på nåt sätt.
Fast när man har djur får man såna här "bryta ihop" - dagar då man bara skriker FAN VAD ALLT ÄR SNUSKIGT JAG TÄNKER ALDRIG MER KOMMA HEM!
Men det går över.
Har en litensöt jrt-tik som fäller mycket, speciellt innan sommarn o innan vintern, men dammsugaren är min bästa vän som alla andra pälsdjurs-älskare här :)
Och folk som kommer hem till mig känner ingen doft av hund, får nästintill INGEN päls på sig och jag har en allergiker till pojkvän o han har inte reagerat pga min vädra, damma, dammsuga-nojja vareviga dag :)