jag är jätte rädd för att hamna klippas under förlossningen. jag vet att man är bedövad då det görs men det verkar ändå väldigt obehagligt och att bli ihop sydd är inte heller något att hurra för. vill någon dela med sig sin erfarenhet av detta? bra/dålig erfarenhet? är det verkligen så hemskt som det låter och ser ut?
Jag blev klippt med ett så kallat snedklipp, dom använde först en något för slö sax och det kändes lite, men sen när dom fått fatt i en lite skarpare sax kändes det knappt alls, när dom sydde bedövade dom, det sved när dom gav mig sprutan med bedövningen men det gick ju över på en sekund!
Jag kunde sitta som vanligt direkt efteråt, och hade inga som helst besvär av själva klippet/ärret, men det är klart det kändes lite obehagligt om man "petade" på det :P
Hade dom inte klippt hade det nog tagit ännu längre tid att få ut vår son, krystade i drygt en timme efter att jag varit fullt öppen i sex (6) timmar, hade dom inte klippt hade det antagligen blivit klocka eller tång, så hellre ett klipp då lär jag säga!
Klippet kändes ingenting.
Hade redan så fruktansvärt ont så när hon sa att hon skulle klippa tänkte jag bara, gör det! klipp upp hela mig och ta uuuut ungen!
När BM sydde efteråt gjorde det däremot skitont, trots bedövning och en underbar dotter på magen.
Men om jag jämför med smärtan innan krystningen satte igång skulle jag hellre sy 1000 ggr på raken än att uppleva den igen.
Det kändes inte, läkte bra och blev ett snyggt (nu knappt synligt) ärr som inte stör på minsta vis. Skulle därför inte protestera om de skulle klippa nästa gång 
När hon sydde kändes det inte heller något.
klippet kändes inte något, inte klockan heller, var nog så utspänd så det kunde inte göra ondare längre, däremot så gjorde det ont och var väldigt obehagligt efteråt, visste inte när det stora behovet var gjord på toaletten, själva känseln på det området var borta i ca 3 veckor, var som att göra en krystning och hoppas på att nåt hände:) är jag klar nu? eller är det mer på gång?
Jag både sprack, invändigt och utvändigt, och blev klippt - dock var det ett mycket litet klipp. Jag var som du - rädd att spricka och att bli klippt, men det var inte så farligt. Det värsta var när de la bedövningen INNAN klippet. Det gjorde ont som f-n! När de sydde efteråt fick jag bedövning och lustgas, så det var helt ok.
Under första förlossningen sprack jag på flera ställen, andra förlossningen blev jag klippt och det gjorde inte så hemskt ont. Det kändes värre när jag sprack. När man blir sydd kan det kännas lite ...
Jag har sagt till så det står i min journal att jag inte vill veta i förväg jag blir klippt... Inbillar mig att det blir värre om man vet vad som komma skall och förhoppningvis är nerverna redan upptagna med annat så jag inte märker det alls.
OM jag blir klippt - ska det så
Jag blev klippt under förlossningen och min BM hade sagt att det kunde ta uppemot en halvtimme till. Hon klippte, kände INGENTING, och sen tog det två krystvärkar så var hon ute.
jag får väl säga att visst att det gjorde lite ont efteråt, men i det stora hela kändes det väl värt det.
dessutom är det så otroligt snyggt, man kan inte ens se det hårtunna lilla ärret.
saxen såg ut som en liten nagelsax ungefär.
jag kommer skriva det i nästa förlossningsbrev, att klipp gärna!!
Blev klippt igen i tisdas då lillebror föddes, men inte alls några problem av det denna gång