Mina två änglar

Å, herregud. Det var riktigt jobbigt att höra om detta med Max. Men man hoppas ju ändå på nåt sätt att det har gått relativt snabbt och att chocken ändå gjort att barnen inte riktigt förstod vad som hände.

Ja, visst blev världen lite mörkare. Men himlen är mer skinande än nånsin förr, med de vackraste och modigaste änglarna hos sig.

Och hoppas att den hemska, hemska häxan får ruttna i H-etet.

Man vill ju bara skrika och gråta och förbanna hela, jag vet inte,men det som gjorde att detta kunde hända. Den hemska människan...jag kommer på mig själv att tänka ut olika scenarion i huvudet, om bara nån hade kommit förbi, hört sett, om man själv kunnat få nåt slags tecken, varning om nån bara hade kunnat förhindra. Jag vill bara inte att detta är verklighet, att detta ska vara sant.

Förstår att du måste fokusera på det goda, Emma. Jag är glad över att du bara har ljusa, fina minnen av dina underbara, vackra barn. Tänker på er.

Godnatt allihop...

Ja, grattis Saga.

Och hoppas ni får jättemysigt i London.

Jag läser en bok nu som heter Närmare ljuset och handlar om barn som varit nära döden som berättar om sina upplevelser. Alla har de positiva upplevelser om att komma till himlen, träffa släktingar som gått bort och att smärta och sorger försvinner. Det känns lugnande att läsa den boken när man har denna händelse i tankarna. Och tryggt att man kommer att få se sina kära igen...

Jättefin blogg också, Emma! Skönt att läsa om era helt vanliga dagar, om att barnen så älskade och glada.

Ja, vad jag hade önskat att ni slapp genomleva detta en gång till.

En annan fråga som du givetvis bara svarar på om du vill
Hörde ingen av grannarna något?

Om man inte har möjlighet att se programmet ikväll så brukar det gå att se på Anytime...

Jäkla kärring som överklagar. Hon får ta sitt straff och t om det är milt, tycker jag.

Max och Saga kommer hjälpa er igenom, Emma. Deras styrka lyser ner från himlen varje dag, vid varje solstråle som träffar ditt ansikte...

Hur kändes det igår, Emma? Ni var så fina och kloka både du och Roland.

Det kändes lite konstigt att de hela tiden sa "offer". Det beror nog på att ni är så starka och att man liksom "lärt känna" er och barnen genom dina beskrivningar, så att man inte tänker på er som offer...utan som medmänniskor, vänner som råkat ut för det otänkbara.