Ledsen efter utvecklingssamtal.

Jag tycker inte att du ska ta det så, utan istället säga att OK; hur arbetar vi aktivt med det?

Vår son hade jättemycket problem med leken, och jag var helt för att man skulle jobba med det. Nu, två år senare, så är det jättebra, eller i alla fall helt normalt.

Ta det inte personligt, ni behöver inte ha gjort något fel, er pojke är en egen individ. Och om han nu har vissa problem, så är det viktigt att jobba med det så tidigt som möjligt.

Kram

TS: Ditt inlägg hade kunnat varit skrivet av mig. Jag känner så väl igen mig i ditt inlägg...

några reflektioner, inte om utvecklingssamtal utan om ts första inlägg..." Han blir 4 år i feb och börjarde på 3-5-års avdelningen i aug. Hans fröken berättar att han kan bli väldigt uppspelt, upp i varv och har svårt att komma till ro."
- och precis så kan killar i den åldern vara....

"Han har även svårt att samarbeta med andra barn ibland om inte personalen finns i närheten."
- 3 åringar kan inte samspela säkert utan vuxet överinseende! det borde förskolan känna till...

"Och det berättar hon först nu när det har gått flera månader."
- men han började väl för 3 månader sedan? Samspelssystem kan vara subtila att observera och det tar en tid innan man ser mönstren i en ny grupp!

"Vi har inte sett de sidorna hos honom hemma."
- Självklart inte för det är ju inte så ofta man ser sitt barn i samspel med många barn i grupp hemmavid?

"Men han har börjat använda ord som bajs och röv och det har han ju aldrig gjort förut så det kommer ju från de äldre barnen på dagis."
- ja, 4-5-åringar älskar kiss, bajs och allsköns runda ord... markera för honom att så pratar ni inte hemma hos er - även om han hör det på förskolan av andra...

"Han berättar själv att ett par pojkar är väldigt bråkiga. Men på hans fröken låter det som om mycket beror på honom."
- och det kan vara så att man dras med av de bråkiga trots att man egentligen inte vill just pga att man ännu inte knäckt de sociala koderna och lärt sig ta ansvar för sitt eget agerande och att säga nej!

"Men det måste ju bero på att det är många nya och äldre barn där som han lär sig av."
- och att inte han ännu lärt sig ett stabilt socialt samspel...

"Är det fler som har liknande problem?"
- säkert massor, för han är ju en normal 3-åring i sitt beteende!

Just nu känns det som om de tycker att vår son har väldiga problem men vi är ju så förvånade över att vi inte märkt av något hemma eller att de inte berättat något förut.
- men det finns det nog förklaringar till (se ovan.)

"Man känner sig ju dålig som förälder och undrar vad man gjort för fel."
- och att bära på skam och skuld gagnar inget... finns ingen 3-åring som är "färdigfostrad" - ni har ännu många år på er!

"Vad kan jag göra för att det ska bli bättre."
- prata med honom om hur man är tillsammans - visa i samspel och lek med honom hur man beter sig i olika situationer. ge honom verktygen att ta ansvar för sitt beteende och säga nej om han inte vill...

"Eller har inte de flesta barn perioder då de kan vara lite "vilda".
- absolut - och särskilt innan man får en egen känsla för rätt och fel - som ni föräldrar planterat färdigt i honom som inre bilder...

"Han är väldigt smart i övrigt, tex språk, räkna, bokstäver , läsa mm."
- Och intelligenta barn kan vara senare då det gäller det sociala samspelet.. det är olika sätt att utvecklas på och IQ och EQ har väldigt lite med varandra att göra!

"Är det någon som har några tips som kan pigga upp lite."
- Jobba mer med honom på det sociala planet (och lämna det intellektuella därhän så länge)... läs Jesper Juul, Malin Alfvén och Lars H Gustafsson... och lita på att ni har en alldeles vanlig kille som, precis som alla barn, behöver lite handledning i livet!

Det är rätt intressant hur man reagerar som förälder...å ena sidan vill man veta ev negativa nyheter löpande -å andra sidan vill igen stå i dörren med barn i famn och behöva ta del av känslig info...

Jag måste säga att det är jättehäftigt att man numera analyserar barnens tillvaro redan på förskolenivå så att ev sociala fadäser hinner växa bort innan barnen blir äldre. Men hur ska vi föräldrar någonsin kunna vara beredda på att hantera denna analys?

TS -tänk inte att personalens kommentarer om ditt barn är en slags "dålig recension" av din uppfostran (i så fall neggar den ju även personalens uppfostran då de trots alla timmar i pedagogisk miljö inte nått sin ambition att alla ska må bra). Jag tror inte personalen "gått och sett" ngt beteende som de undlåter att ta itu med och sedan väntar flera månder innan de väljer att avslöja för dig. Troligtvis har de inte gjort reflektionen om ditt barn förrän nu -när de ju ska summera allt om barnen.

Tänk vad du skulle tagit illa vid dig om de varje dag hade berättat varje liten detalj som de tyckte var lite icke-positiv. Men be dem nu om hjälp och prata om vad ni tillsammans kan göra för att ge en positiv skjuts i situationen.

Jag uppfattar inte ts som att hon inte vill höra nåt dåligt eller negativt om sitt barn. Men personalen ska INTE lägga fram det som att barnet är ett problem, det är väldigt oproffsigt att se det på det viset för barnet kan aldrig vara ett problem. Barnet kan HA problem med det ena eller andra och det är personalens jobb att hitta ett bra sätt att lösa det på, men barnet kan aldrig VARA ett problem.
Känner flera med barn som har lite speciella behov, och även min son har det. Och jag har hört att vissa kan verkligen inte hantera detta på ett bra sätt och ser det som att "om det inte var för det här barnet så skulle gruppen fungera jättebra" men en grupp fungerar aldrig bra om den inte fungerar för ALLA.
Min son, och alla andra barn, har rätt att inte bli sedda som ett problem på förskolan där de går. Så är det bara, det kan man inte kompromissa med.

nu har jag bara läst ditt inlägg och inte övrigas,

jag kan tycka att det är bra av personlaen att ta upp inte bara det positiva, för jag hoppas ni fick höra positiva saker också...

Sen kan jag tycka det verkar som de uttryckt sig konstigt, om problemet bara finns i förskolan och inte hemma, kasnke beror det på miljön eller något annant just där, som att han bytt grupp.....

Sen har jag lite erfarenhet av sådant men har hört andra föräldrar som haft barn som gjort uppror vid förändring men att det lugnat sig efter ett tag....

Prata med personalen om det så känns det nog bättre, har själv varit i konflikt med barnens dagis och fått riktigt tjata, är jobbigt men känns bättre när man fått säga vad man tycker....

Men alltså, vadå ha utvecklingssamtal för att snacka om positiva saker??? Man ska väl självklart prata om det som INTE funkar också! Verkar ju helt galet att inte göra det! Jag vill höra allt om min son på utvecklingssamtalen, bra och dåligt! Jag ser inget dåligt i det, skulle snarare bli irriterad om jag inte fick veta vilka problem min son har eftersom jag då inte kan ens försöka göra något åt det.

Och att det skulle vara personalens fel att ett barn har problem...näää, men nu får ni väl ge er! Såklart att vissa barn har problem! Beroende på sina personligheter, ev handikapp eller i vissa fall dålig uppfostran. Självklart är det så! Och då kan de vara problematiska på den bästa förskola med de bästa pedagogerna. Tror ni på allvar att man kan slänga in vilken unge som helst på dagis och bara personalen är bra så går det fin-fint? Vissa barn har problem, det är väl inte så konstigt????

Det man vill göra är ju att koma överens med personalen om hur man ska gå till väga för att få det bättre. Vad kan de göra på förskolan? Vad kan jag göra hemma? Är det nån gemensam metod eller liknande som vi kan börja använda både hemma och på förskolan för att få till en bättre tillvaro?

Man måste tåla kritik kring sina barns beteenden. Att tro att man ska sitta på utvecklingssamtal och höra hur gulliga de är är ju fjantigt. Och att tro att alla problem beror på förskolan och personalen är ju helt galet.

Vi har haft liknande problem, med vår ny fyllda 3 åring.
Jag fick ofta höra när jag hämtade henne från förskolan om att hon varit elak mot något annat barn.(Rivits och slåss) ett beetende som hon inte har hemma. Detta blev jätte jobbigt då man inte fick höra hur hela situationen. Efter lång tid så bokades det ett separat samtal med oss. Vi gick igenom allt möjligt som har hänt och vi fick säga vad vi tyckte att de skulle göra för att få situationen bättre.De hade hanterat situationen helt fel,dottern fick till slut skuld för minsta lilla bråk. det visade sig att min dotter ALDRIG sa till pedagogen om någon av barnen varit elak mot henne istället för att gråta eller säga till så slog hon de och fick skulden för hela bråket :( då det andra barnet sa att dotter slagit henne. Dotter pratar bra hon kunde säga till, men troligtvis så kände hon inte tillit för pedagogerna. Kände jätte mycket skuld för att min dotter gjorde andra illa. Men jag var ju inte där när det hände, då kunde inte jag hindra det. (vi hade däremot belöningssystem hemma)
Sa till de att jag även ville höra de positiva sakerna som min dotter gör på förskolan.
Pedagogerna har nu ändrat beteende och lite rutiner, nu slåss hon i stort sätt aldrig. Vi ska snart ha ett uppföljnings möte. Vilket är jätte bra :) Hoppas det ordnar sig för er, prata med förskolan och försök få en helhetsbild på varför han beter sig så. Tror att mycket har med pedagogerna att göra, kanske inte allt men mycket. Ta inte skulden för detta, vet hur lätt det är att göra det som förälder. Oj långt detta blev.

Jag funderar på varför alla har så enormt svårt att ta in att även deras eget barn kan vara del av ett problem. Ständigt läser man om föräldrar som fått höra något av nån fröken eller att deras barn sagt något dumt och de genast och med otrolig envishet VET att det beror på "de andra" "de bråkiga" "de större" barnen på dagis. Det finns liksom inte att den egna lilla ängeln kan vara stökig eller snappat upp ett fult ord som den sedan SJÄLV sprider på dagis.
Blunda så försvinner problemet liksom.

en glad har bra poänger i att betona att ALLT är normalt när man är liten och även fam kaos nämner hur man gärna vill ha någon att spela "den andre" rollen (de stora barnen osv). Hur kan det tex kännas som förälder till et äldre barn om personalen skulle säga "ditt barn lär de yngre mycket hårda tag" eller liknande. Barnen kan ju inte hjälpa vilken roll de måste ta i gruppen. Men numera är vi iallafall bar på att synliggöra konsekvenserna även för små barn (jag ryser när jag tänker på hur vuxenvärlen struntade i dessa effekter när jag gick i skolan!)

Jag vet att det är svårt skotertjej, men försök skaka av dig känslan av att du/ditt barn är kritiserad och försök möta personalen med tanken att just nu råkar ditt barn va i denna fasen -att lära sig gruppdynamik m.m. Det ä ju en jättestor grej att lära sig -tänk när du kommer ny på en arbetsplats och andra situationer där man som VUXEN agerar oerhört primitivt med nya människor.

fam kaos skrev 2008-11-04 20:13:55 följande:

Twistedsister; Jag tycker snarare att alla barn förjänar föräldrar som SER barnet, med dess bra och dåliga sidor
Gör man inte det kan man aldrig hjälpa sitt barn om det har problem

Precis.

Ja det är ju olika hur man är som förälder. En del villbara se och höra om barnets positiva egenskaper och blundar för allt annat och en del vill veta om alla sidor hos sitt barn så att de kan stötta barnet och dess utveckling maximalt.
Jag anser att alla barn förtjänar föräldrar som är beredda att hjälpa och stötta dem ÄVEN när de har svårigheter med något.

Håller helt klart med att man måste ta till sig de negativa sakerna om ens barn,men det är inte roligt när man BARA får höra de negativa och väldigt sällan de positiva. När man vet att ens barn även har många positiva sidor.
För mig blev det så tydligt att personalen bara uppmärksammade de negativa bitarna. Som sagt har det i vårt fall blivit mycket bättre för att vi har haft vårt samtal.Tycker man ska prata med pesonalen.

fam kaos skrev 2008-11-05 12:58:11 följande:

Och jag ser inte mitt barn och hans problem som att han har negativa och positiva sidor. Han är den han är, jag vill inte ta ifrån honom någon del, eller någon sida. Jag vill hjälpa honom till en utveckling som är för honom positiv och skapa förutsättningarna för att hans egenskaper inte ska orsaka problem för honom.

Tack för alla era svar.

Nu har det gått några dagar och jag har pratat mycket med personalen vid hämtningarna om hur de tycker att dagen varit och hur det har gått.
De försöker även se till så att han får vara i en mindre grupp så att de inte är alla barnen tillsammans hela tiden vilket jag tycker är väldigt bra.
Pedagogen som jag talade med vid u-samtalet har jag inte riktigt samma åsikter som medans de övriga fröknarna är supergoa och jag ser att de är mer positiva till att hjälpa vår son med det sociala samspelet.

Jag har absolut inget emot att pedagogen tog upp detta vid u-samtalet för som många säger så vill man ju veta hur det går för ens barn både bra och dåligt så att man sen kan bygga vidare på det. Men det kändes bara som att det kom så plötsligt. Hon hade gärna fått nämna något vid nån hämtning eller lämning nån gång innan åxå tycker jag.

Vi och fröknarna har märkt att det går bra mån- tis men sen i slutet av veckan så har han lättare att komma upp i varv.
Han har ju då varit hemma och "vilat" haft det lugnt under helgen men sen blir han nog tröttare längre fram i veckan känns det som.
Ibland kan han somna i bilen den lilla biten vi har hem så det märks ju att det tar på att vara på dagis en hel dag. Nu har han inte såå långa dagar ändå utan mellan 9-15.

Vi har även pratat med honom hemma om hur han upplever det på dagis och han trivs ju verkligen jättebra och längtar ju dit.
Vi har även diskuterat hur man ska uppföra sig med andra barn, turas om, inte ta något som någon annan har tex som han tydligen har problem med.

Jag förstår att det inte går över en dag men jag hoppas att det snart ska bli bättra och att han ska lära sig sammarbeta bättre med andra barn.

Fortsätt gärna att skriva om era åsikter, tips mm.
Är väldigt tacksam för era svar.

Oj vilket bra inlägg. Tummen upp. Det känns som ni verkligen pratat igenom situationen och gör ert bästa för att hjälpa honom utifrpn hans nivå.
Sålänge han tycker det är kul med dagis så är det ingen direkt fara, tycker han det är roligt där så lyssnar han också bättre på er när ni förklarar hur han ska vara ihop med andra barn.
Skönt också att ni kommer bra överens med de flesta i personalen.
Är imponerad över att ni inte bara satte skygglapparna på och skyllde på alla andra barnen som många lätt gör, utan även jobbar med er egen son.