Hej från en officiellt helknäckt Minnie . Efter paniksamtal till karln igår? Jag vet inte är fullständigt dagvill och sönderbakad i skallen. Ringde iaf honom och bad honom tala om för mig vad jag skulle göra tror jag, minns inte mycket. Bara att jag kände mig helt borta och inte visste hur jag skulle kunna ta hand om pärlan, kände att jag inte ens klarade av hennes närhet eller ngt sånt. Mannen har iaf tagit ett handlingskraftigt tag om situationen och jag är nu VERKLIGT mamma ledig, dvs jag är liksom ledig från att vara 100% mamma och får vara lite ledig från det jobbet då karln har akut-tagit pappaledigt de närmsta veckorna för att ge mig ett brejk. Han är nu ute med henne så jag får lite time-out. Bara tystnaden gör mig gråtfärdig, känns som jag har glömt vad det är. Mest är jag lättad för hennes skull, han orkar vara pappa på ett sätt som jag inte klarar av att vara mamma åt henne just nu.
Om testerna, dels ökar de ju inte så där supersaftigt i styrka då man jämför varje dag, jämför med ett test taget för typ tre dagar sedan då du bedömer om det blivit starkare och så är det super att testa med rfsu:s för när de väl ger utslag så har man gravhormoner , första när jag fick tidigt mf så började jag bara skymta ett "kanske ett streck"-skugga på dem innan jag började blöda ca tre dagar senare, då hade kanske strecket backat till "nada" igen och sedan gick det åt h-ete. Med lillan var min största "seger" när jag såg ett klart och tydligt plus på RFSU:s test, det sa mig mer än att jämföra styrkan på CB-s. Återkommer om vilket som är kontrollstecket och vilket som är utslagsstrecket