Fy fan för alla elaka styvföräldrar!
Ni som stör er på och fryser ut era bonusbarn från er "nya egna familj"!
Fattar ni vad ni gör mot dessa barn? Hur ni underminerar deras självkänsla, deras personlighet? Att inte känna sig önskad är så förödande för ett barn. Att försätta barnets pappa i situationer när han tvingas ta parti för sitt/sina första barn gentemot dig eller era gemensamma barn så att barnet så smärtsamt och konkret tvingas se sig själv som mindre värd och utanför, bortprioriterad kort och gott.
Kom ihåg att du som styvmorsa VALDE_EN_KARL_MED_BARN, barnet däremot har inte valt någonting. Om man inte har psyke att ta emot och vara delaktig i sitt styvbarns liv och uppfostran med kärlek och glädje ska man inte befatta sig med karlar som redan har barn.
Om en karl redan har säg tre barn när ni tillsammans ska sätta "Ert Gemensamma Kärleksbarn" till världen måste man ju kunna räkna ut med röven och en kritbit att detta barn för honom är ett av fyra barn, varken mer eller mindre även om det för dig är "Det Första och Viktigaste" och ser de andra tre som något katten släpat in. Och om han nu inte har vett att ta hand om och måna om sina barn från tidigare förhållanden hur kan ni då tycka han är lämplig som far till era gemensamma barn? I mina ögon är han inte värd mer än en hög ålrens som pappa, och när ert förhållande spricker är det ert barn han skiter i.
Svara gärna alla ni som ogillar era styvbarn, jag är nyfiken på hur ni resonerar.
