Hur mycket för en jacka?

men dator är väl en julklapp?
Det brukar man inte dela på,så vitt jag vet.

Vi delar på kläder och skor men inte på julklappar eller presenter.
Sonen bor vv.

Som styvförälder måste du acceptera att din sambo har barn sedan tidigare. Barn kostar!

Är det inte så att pappan har högre inkomst än mamman?

Jag skulle personligen aldrig köpa en jacka för 2 500 till någon av mina tonåringar! Och absolut inte till mig själv. En lika funktionell ny jacka finns säkert att få tag på för en fjärde- eller femtedel av det priset. Jag betalar inte ett öre extra för ett märke. Som designer vet jag vad kvalitet är och vad man betalar för, egentligen.

Min äldste har 450 kronor i månadspeng och de dyra kläder han vill ha - egentligen ALLA kläder han vill ha - betalar han helt eller delvis själv. Har jag möjlighet bidrar jag med det jag kan. Mina barn är väl insatta i vad mat, boende, kläder, nöjen och mycket annat kostar. De är duktiga på prisjämförelser. Sedan är det upp till dem att avgöra om en speciell pryl verkligen är värd ett visst pris. Ibland vinner faktiskt det dyra alternativet. Men oftast genomskådar de kommersialismen. Sedan är det upp till dem att på något sätt finansiera sina önskemål.
Den ekonomiska medvetenhet de växer upp i, och med, är något som de kommer att ha stor nytta av i framtiden.
Min yngste har ALLTID pengar att röra sig med. Han har bara 300 i månadspeng. Till jul och födelsedagar får de oftast någon penninggåva från släkten. Bättre det än att de får något de ändå aldrig använder eller har nytta av.

Så vill vissa föräldrar att barnen ska ha dyra märkeskläder, så får de nog räkna med att löpa hela linan ut.
Att sedan separerade föräldrar inte kommer överens är väl mer regel än undantag. Skulle man som föräldrar dela lika skulle väl pappan i det här fallet vara skyldig mamman ytterligare 900 för utgifterna för skor + jacka. Kan man inte säga nej till sitt barns ekonomiska krav bör man nog överväga var man står någonstans. Det är BÅDA föräldrarnas problem.

Håller verkligen med om det också. Men det är bonusmammans lott tror jag, i allafall enligt vissa.
Du vet, man ska inte lägga sig i eller bry sig om vissa saker. Men man SKA lägga sig i och bry sig när det gäller andra saker.

Därför undrar jag, ni som tycker att man inte ska bry sig som bonusmamma, trots att det är en egen ekonomi som påverkas av t.ex. dyra klädköp (man har gemensam ekonomi i familjen och är med och delar på alla kostnader barnen har hemma i familjen... alltså ALLA barn, även de som inte är ens egna), tycker ni då också att man inte ska bry sig när det gäller andra saker gällande bonusbarnen?
Alltså det där att man inte ska bry sig gäller allting, eller är det bara vissa saker?

Så här ska det vara hos oss enligt biomamman:
Jag (bonusmamma) ska inte bry mig om klädköp och sånt (trots att jag är med och betalar MINST hälften), jag ska inte bry mig om byten av dagar (trots att jag är hemma dagtid och således blir den som är ansvarig för barnet om byten sker). Inte heller ska jag lägga mig i sommarplaneringen som sker när det är två veckor kvar till sommaren, och jag förväntas därför inte heller planera något för mina egna barn, eftersom om jag planerar något kul en vecka då hennes barn inte är här så blir det krig.
Det är inte så här det är hos oss, men det är så biomamman tycker att det skall vara.
Vem skulle ställa upp på ett sånt liv?

Så alla ni som tycker att TS inte ska lägga sig i, tänk på att det förmodligen är hennes ekonomi som drabbas.
Skulle ni tycka det var ok att er parter, som exempel bara, gick och köpte en svindyr present till sin mamma som ni ska vara med och dela på. Han har självklart inte kollat med er först, men vadå, det är ju hans mamma?!

My oh my, måste de växa upp och bli tonåringar Jag har ingen lust att ge så mycket för kläder.

Alltså, jag tycker det låter helt knas, varför skull eni betala för en jacka ni sagt att ni inte vill att hon ska köpa? Skyll sig själv, säger jag.
Skulle min exsambo och tillika Junes pappa ringa och kräva att jag skulle betala hälften av de kläder han köper så skulle jag skratta lattjo och tvärvägra. Varför jag och min dotter Junes bonuspappa stå för att han har lust att köpa dyra grejer? Nädu bob, så funkar det inte.

Jag fattar itne varför det skall ojas över priset på jackan? Det är väl helt och hållet föräldrarnas ekonomi som avgör om 2500 är okej för en jacka eller inte? Lever man på bidrag så visst, köp en 45-kronors jacka, det funkar jättebra. Har du 50 000 i lön i månaden, köp vilken jacka du vill liksom.

Men varför inte ta till en kompromiss i det här fallet? Behövde sonen en ny vinterjacka? Om det nu var så borde ju föräldrarna dela den kostnaden. En "normal" jacka kostar väl kanske 800-1000 kronor. Om pappan som inte vill att sonen skall ha någon extradyr märkesjacka betalar hälften av det (typ 450 kr)så kan ju mamman om hon anser sig ha råd och personligen har lovat sonen en dyr jacka lägga till resten...

För det första, jag är själv tonåring och ALDRIG att jag fått en jacka för 2500 kr! Inget av mina syskon heller och då är mina syskon riktiga märkesfreaks!
Den dyraste jackan mina föräldrar någonsin köpt var till mig och den kostade 1200, det är max och då har endå mina föräldrar extremt bra ekonomi!
Och jag kan lova att här där jag kommer ifrån är det ingen som någonsin skulle köpa en sån dyr jacka till sin 13-åring, och här är det endå många familjer som har det väldigt väl ställt. Dessutom finns det många fina jackor för rund tusenlappen också!

Och sen att alltid anta att pappan ska hjälpa till är ju fånigt, om han sagt nej så får ju mamman skylla sig själv när hon sen endå går och köper den jackan.

"Som styvförälder måste du acceptera att din sambo har barn sedan tidigare. Barn kostar!"

Självklart accepterar jag att han har barn. Annars skulle jag inte vara tillsammans med honom. Och jag har aldrig sagt något annat. Barn kostar, visst. Men frågan var ju HUR mycket som är rimligt. Och varför pappan ska betala för en jacka som han redan sagt är för dyr för att köpa. Och att mamman sen valde att köpa den ändå tycker jag få stå för henne. Men grejen är också att hon sen begär att "nu när jag har köpt en sån dyr jacka så kan du köpa xxx" Alltså vi är ju också med och köper kläder till sonen när han behöver, men vill bestämma själva hur mycket vi anser att vi vill betala. Vi har sammanlagt 5 barn, två var plus en gemensam. Och eftersom barnen bor lika mycket på varje ställe så tycker jag att det är upp till var och ett hushåll att bestämma hur det ska vara. Detta betyder INTE att jag inte accepterar hans barn, vill ha en konflikt, inte fattar att barn kostar, inte vill att min bonusson har några vinterkläder eller nåt liknande...

Anonym (P) skrev 2008-12-06 09:58:37 följande:

ja 2500 för en jacka till en 13åring?? glöm det!! betalar din sambo underhåll?? för gör han det så behöver han absolut inte betala varken jacka eller skor..MEN nu tillhör jag dom som tycker att man ska dela på kostnader på tex vinterkläder, cykel,skor osv osv.. och visst att man som styvförälder inte igentligen har så mycket att säga till om vad det gäller barnet/barnen MEN du och pojkens Pappa ÄR sambo och då brukar man ju ha gemensam ekonomi och då har du ju faktist ngt att säga till om.. hade jag varit i din sitts så hade jag först satt mej med min sambo och tittat och sett vad som är rimligt för en jacka för 13åring personligen tycker jag MAX en 1000:- och så får hans mamma se vad hon tycker hon ska betala och tycker hon oxå en 1000:- så ska han då absolut ha den där dyra märkes jackan så får han väl lägga till resterande pengar själv.. sen så växer 13åringar fortfarande hade han varit 16år och ett helt ställ dvs jacka och byxa för 2500:- så hade jag nog inte gnällt så mycket om det... visst mycket pengar men han kan då ha det i flera år.. det är så min åsikt...