10 år och Asperger

Det lät ju bra med att få läxhjälp i skolan.

Inte så kul att alltid bli osams hemma. Man drar sig varje gång vi ska sitta med matte läxan.

Har varit svårt här med för skolan att vara tydliga med när, vad o hur. Kanske de förstår lite bättre varför han har svårt nu när de fått reda på diagnosen. De gnällde på sista mötet att han vet aldrig vad han ska göra fast han har sitt schema att titta på. De har gjort ett schema i lilla gruppen som han kan titta på o meningen är då att han ska kunna komma in i klassrummet, titta på schemat, ta upp de böcker som behövs o börja själv... hum!!! funkar inte riktigt så. Han blir sittandes tills någon kommer o hjälper honom eller påminner om att titta på schemat. 

Min son hade några få vänner  i början av skolan men under åren har det blivit färre o färre, han hänger inte riktigt med på allt o har inte samma intresse för sport o tex leka medeltid som de tydligen gör mycket nu. Han förstår inte vad det ska vara bra för har han sagt till mig. 

Skolan haft svårt att förstå sen förskoleklass, de säger de försökt o försökt men att han inte är intresserad av att tex spela spel med lärarna eller andra förslag som inte har passat.

han hade det väldigt jobbigt sista månaderna på fritids innan sommaren. Kändes som ren förvaring o jag fick höra från fritids att jag skulle försöka hämta honom så fort jag kunde för han hade det inte bra (kul o höra???).  En vecka innan sommarlovet kom  det fram att två killar i klassen retats en längre tid typ sen förskoleklassen till o från. Min son inte kunnnat tala om det innan eftersom han har svårt att förklara saker. Var inte kul att få veta det efter alla år o man undrade ju vad skolan haft för sig som inte märkte något?? Trots vi hade många långa samtal med skolan om kompisar o att vi hade våra misstankar om att det pågick något.... Nä men det var ju bara så pojkar var sa en lärare, de är lite buffiga o ska testa varandra???? Vilken respons man fick.

Nu är det lite bättre men han är mest själv. 

Som sagt det sociala är jobbigt för honom.

Han funkar utmärkt med kompisar som vi haft sen flera år tex våra vänners barn som känt varandra sen de föddes. Sen har han en kompis på gården som också funkar utmärkt men är nog för de är så olika... 

Min son också expert på att dölja känslor, inte säkert de kommer hemma heller kan komma låååångt efter i sånt fall.

Som trots han blev retad i skolan sa han alltid allt är bra, tills en dag när det rann över o han bara grät, tog lång stund få fram allt.

De i skolan lyssnar alltid på psykologer bättre , hoppas det blir ett bra möte för er.

Vad skönt att höra att det funkar bättre i Aspergerklassen, gör att jag känner mig ännu mer säker på att det är det bästa för min son också. 

Är inte så kul för de små att alltid känna sig annorlunda.

Jag känner mig väldigt positiv till Aspergerklass, att det finns personal som kunniga o förstår o att det finns kompisar som kanske  är lite lika.

Bara hoppas att man får plats.

Ja, vi valde att inte berätta något själva, bättre om ett proffs sköter det tänkte jag.

Han fick en tid o hon sa att bara han o hon skulle prata, om A sen ville kunde vi få komma in efter de pratat klart. Tyvärr var mellan dottern sjuk så jag var hemma men han hade velat ta in sin pappa efteråt. 

Han fick med sig ett brev hem som han fick visa för anhöriga om han ville eller bara ha det för sig själv. Jag fick läsa det o det var väldigt tydligt o enkelt förklarat om hans svårigheter o självklart hans styrkor.

Köpte en enkel bok på habiliteringen som han  o jag läste tillsammans ( eller han läste o jag satt bredvid som stöd... läsa är hans stora styrka). Efter varje kapitel sa han:  ja, det är ju som jag, eller så kan ju jag känna... häftigt se att han insåg det finns fler som är som honom.

Tex sa han efter läst kapitlet om ögonkontakt att ja mamma... jag tycker det är obehagligt titta folk i ögonen.

A är väldigt trygg i sig själv o det är väl tur men tror det skulle ha varit ännu bättre om han hade sluppit bli retad. 

Nä, det var inte kul o få reda på mobbningen o deras metoder som killarna själva berättade för personalen sen.

Tex kunde de stå vänta bakom hörn för o sen hoppa fram o skrämmas var på A blev rädd o de skrattade.

En kille hade kallat A för osmart . 

De har lurats om att de ser Zombier (som A snöat in på) A har då försökt säga visst o inte brytt sig men till slut tittat o då har de skrattat o sagt att han är ju så lätt lurad.

Många såna exempel har han fått stått ut med o ingen sett eller hört något av personalen... Man blev inte glad, nära jag var på väg anmäla men de tog verkligen tag i det när det kom fram. 

Men hoppas verkligen på att få plats på Asbergerskolan, känns som vi gjort vårt på nuvarande skola. Sist vi hade kalas kände jag mig så less på allt. Mammor som sitter o pratar bara om hur bra deras barn är på sport o alla killar i klassen sportar ju utom A så man kände sig lite utanför, har jag inte känt förut men kanske killarna blivit större o de sportar mer o mer o tävlar, klart det blir en stor del i familjens liv men jag kände att jag bara ville där ifrån, kände mig felplacerad i sällskapet.. har inget gemensamt.

Är det sagt något om att din dotter ska få reda på att hon har Asberger?

Här sa psykologen att det var bra innan tonåren för då blir det så mycket annat att tänka på.

 Vi hade super jobbigt runt fyra fem års åldern då vi umgicks ett helt gäng som bodde grannar, A blev som svarta fåret. Jag kunde inte lämna honom en sekund får då hände något med något annat barn o oftast var det för att han inte förstod lekarna eller kunde avläsa de sociala koderna.

Började bli bättre upp i förskole klass men hände då också.

I ettan avtog allt det utåtriktade. 

Nu drar han sig för att slåss, väldigt inlärd med att det är fel att slå kompisar.

Det hemska verbala har inte börjat förren nu... tex kan man höra väldigt härliga ord om något går snett eller att lillasyster (oftast mellersta) får heta snorunge eller något annat trevligt om hon råkar smyga in på rummet när det inte passar honom. Tillhör väl även åldern. 

Min sons största problem är det sociala. Svårt för lekkoder o svårt ta kontakt med andra barn han inte känner. Vänner till oss vars barn han känt hela livet flyter det på med men de känner varandra utan o innan.

Behöver förbereda A men han kan även ta att det inte blev som planerat.

Vi behöver inte anpassa oss efter honom mer än att vi förbereder för det vi ska göra o blir det inte så får vi förklara ordentligt varför.

Bra tips... hum...

Undrar om ni kör med bilder som visar vad som ska ske härnäst?

Det har A haft i skolan.

Vårdbidrag har vi inte men vi ska söka nu o är lite nyfiken själv på hur mycket man får.