10 år och Asperger

Min son fick diagnosen före  jul o psykologen pratade med honom efter jul om AS, vi tycket det var bäst ett proffs berättade. Han tog det mycket bra.

Han läst en enkel bok själv om AS  ( det är bra att fråga hette den ) o han var så glad när han läste att det fanns fler som honom o att han kände igen sig. Vissa kapitel lös han upp o sa men... det är ju som jag.

Vad skönt för er o sonen att skolan funkat bra. Här har det varit lite si så där.

Skulle ha behövt rätt hjälp för länge sen. Trots diagnos nu så får han ingen direkt hjälp.

Med skolans strävan om att vara självständig blir det mycket som misslyckas. Tex glömmer gå direkt till gymnastiken fredag mornar o har hänt att han kommit på för sent o ingen som hört när han knackat o fått varit ute på gården under hala gympalektionen( blir man inte så glad ).

Hade det jobbigt i förskoleklass när han kunde gå ut o på gården i stället för gå med de andra till matsalen osv osv... 

Hans lärare han har nu sa sist på ett samtal  att det var så jobbigt eftersom hon var tvungen  ta allt flera ggr o direkt till honom. Kändes också kul att höra.

aspie:

Det som du skrev om att  alla bara ville göra om dig när du var liten kan jag känna igen mig lite på min Adam. Hänt flera ggr att han inte förstått varför han ska göra si eller så. Varför ska han ändra sig när han är nöjd med den han är??

Känner mig lite kluven i den frågan.

Om vi nu byter skola kanske det inte är någon ide att berätta men blir så himla frustrerad när min son hela tiden får höra saker som att han är konstig o i dag hade en tjej i klassen sagt att : du ska sluta slåss fast han säger att han inte hade gjort det o då sa hon att du kan ju inte prata ordentligt.  Vet att han får svårt att förklara sig om något händer men svårt att prata har han inte. Man blir så sårad som mamma.

Undrar om det kanske skulle underlätta att berätta eller om det stjälper ännu mer... de får något att retas för?? 

Bara så jobbigt att han alltid ska behöva känna sig missuppfattad. Som vuxen skulle jag nog inte stå ut en dag med o känna att någon tycker jag gör tokiga saker eller att jobbarkompisarna säger du är konstig osv. Nu håller vi bara tummarna för att han kommer in i skolan med AS klasser, tror det blir det bästa för honom.

Aspie:

Låter lite spännande med bilderbok om din uppväxt med AS. 

Vad skulle det bli för bilder?

Kan också hålla med om att Ronja o pippi har nog lite AS . 

Sigge:

Hoppas dottern går på festen, brukar bli bra när de väl kommer iväg.  Skönt att de inte är så många också.

Min son har faktiskt alltid gillat att vara med på kalas trots att det oftast är så att han är lite osynlig. Det enda han inte gillar är när han blir bjuden till gokart kalas. Han testat en gång o det gick inte så bra så nu vägrar han. Han vill gärna vara duktig direkt annars struntar han i det. Känns det igen?

Sen disco gillar han inte heller, aldrig varit på o tror inte han kommer vara intresserad än på ett tag heller. 

Haft problem på kalas med alla ballonger när han var mindre, han fick panik när de smällde.

Var nog ett problem fram till ett år sen uniefär. 

Här har vi också svårt att testa något igen om det var svårt första gången...  

Min son tycker också att många är slarviga o oseriösa.

Tex brukar han klaga på att de andra barnen läser så slarvigt, läsa är hans stora grej o han får ofta ha högläsning för de andra barnen, han läser med inlevelse o han blir förvånad när de andra barnen bara läser utan att betona o utan inlevelse.

 Vilka otroligt fina målningar.

Tycker det är kul att du aspie är med o tipsar o delger oss som har vuxit upp med AS.

Blev det fest för dottern i lördags?

Vad skönt att alla tog det positivt... 

Hade min son haft diagnos redan i förskoleklass hade jag nog också valt att berätta.

Och som sagt klart andra märker han är annorlunda. Blir bara mer o mer nu när de är lite större också.

Hur gammal var du när du fick diagnos?

Kan tänka mig att det känns lite nytt o främmande för äldre .

Min lille son är också inne i en period där han mest bara fräser åt omgivningen.

Vid frukost får mellantjejen inte titta på honom för då gormar han vad glor du på.

Råkar hon titta in  i hans rum skriker han UUUUUT.

Han lite låg nu med så frågat flera ggr vad det är men han säger allt är ok. Han har lite svårt att berätta om något känns jobbigt så funderar på o ta ett rejält snack i kväll.

Serieberättelser? Vad är det? Låter intressant. Kanske vore något här eftersom han har svårt att berätta om vardagliga saker..( annat av intresse finns det inget stopp på snacket)

Du får gärna ta reda på vad de heter om du kan.

Man vet aldrig när man behöver, alla tips är bra.

Låter ju super att det funkar med ( att du ser reaktion ).

Min son kan som jag tycker, utrycka sig lite klumpigt ibland mot andra... kanske skulle vara lättare förklara med ritade figurer att andra kan ta det hela fel.

Han har en kompis som han träffar nästan dagligen på fritiden men jag rädd att denna kille snart ledsnar eftersom min son kan bli väldigt irriterad om kompisen inte gör som han vill ( hänt att han slagit).

Kan vara värt testa, kanske funkar bättre än bara förklara att kompisar kan ta illa upp.

Kan vara lite svårt att förklara vissa saker med bara ord så detta verkar ju vara bra o lätt att förstå.

Hur har det gått med att förklara om katterna?