Tsunami-böcker
Det finns ju olika böcker om det som hände. Pigges bok är väl den mest kända. Har ni läst någon och vill rekkomendera någon?
Ni som har läst flera av böckerna, vilken bok tyckte ni var mest gripande?
Det finns ju olika böcker om det som hände. Pigges bok är väl den mest kända. Har ni läst någon och vill rekkomendera någon?
Ni som har läst flera av böckerna, vilken bok tyckte ni var mest gripande?
Hej har läst både Pigges och denna bok. Pigges tar upp allt från hans perspektiv och är bra tycker jag, dock har han ett litet anat utgångsläge ekonomiskt (absolut inte för att det underlättar sorgen men han kan klara sig ekonomiskt att tex vara på plats under en längre tid) Denna bok handlar lika mycket om tiden efter och är så himla bra, jag grät som bara den. https://www.bokus.com/cgi-bin/book_search.cgi?rewrite=no&FAST=N%E4r+livet+stannar+%3A+en+ber%E4ttelse+om+att+%F6verleva&PRODUCT_GROUP=&x=23&y=12
Jag gillar Pigges bok
den var bra & man levde sig verkligen i i historien ![]()
Tack. Jag tror jag ska läsa Pigges bok. Boken "När livet stannar" har jag köpt så den ska också läsas. Min bästa vän håller på att läsa den nu faktiskt.
Jag har läst både "Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak" och "När livet stannar". Båda var bra och gripande, på olika sätt.
Pigges bok var svårare att lägga ifrån sig, men "När livet stannar" kändes på något sätt snäppet mer blottande eftersom den går in så mycket på sorgeprocessen efteråt.
Charlotta Ölander - Och himlen var oskyldigt blå finns det oxå.
Kan tillägga att jag även läst de andra som pratas om i tråden
Jag har också läst alla de böcker som tagits upp här i tråden och alla böckerna är gripande och ger en målande bild om den tragedi som ägde rum den där dagen. Charlotta Ölanders bok däremot skildrar mer arbetet för de som valde att stanna och hjälpa till och den insats de gjorde. Pigges bok och Malins bok skildrar den fruktansvärda sorg som de drabbades av.
finns inte pigges bok som pocket? hittar den inte nånstans...
Malin Sävstams "När livet stannar" var för mig en ofattbar bok i huvudrollsinnehavarens egoism..
Visserligen hade hon förlorat två av sina tre barn plus en man, men.. sonen hade hon fortfarande kvar. Jag kan inte förstå hur en mamma kan åsidosätta sin son under en så svår stund och istället oja sin egen sorg i det hela. Sonen hade trots allt förlorat båda sina syskon samt en pappa. Och den mamma som fanns kvar var inget att ha.. DEN sorgen måste ha varit mycket svårare än mammans!
Jag kan inte heller förstå att en kvinna som precis har förlorat sin egen man kan ens tänka sig att inleda ett förhållande med en gift man. Hur fasiken kan man låta en "katastrof" ske i någon annans familj när man själv har erfarenhet hur det känns att "förlora" sin egen make?
Nej, tack. Malin Sävstam verkar för mina ögon alldeles för själv upptagen och egoistisk och på något sätt "tonårsaktig" i sitt agerande. Ingen varm människa direkt. Och absolut inte empatisk för fem öre..