Tsunami-böcker

Jag ska inte heller älta till det oändliga ..

Jag personligen tycker att det är konstigt att du och tydligen många andra anser att detta är en ?detalj? som man knappt märker. Jag istället anser att detta är något mycket väsentligt i boken. Hela boken baserar ju sig på vår förmåga att känna empati för andra som har sorg. Malin fick jätte mycket stöd och empati från sin omgivning, men kunde inte ge något till sin son. Att hon sedan dessutom inleder ett förhållande bakom ryggen på en annan kvinna och därmed förorsakar väsentlig sorg i hennes familj talar om för mig vilken sorts person boken handlar om. Empatilös helt enkelt.

Jag anser att det inte spelar någon roll ifall Malin ursäktar sitt beteende med att hon ?skäms?. Det borde hon också göra. Både hon och mannen ifråga borde skämmas så in i bomben. Men detta ändrar inte katastrofens omfattning för mannens familj.

Det vanliga i otrohetsaffärer är ju att båda parterna säger att känslorna styrde över dem istället för tvärtom. Vilket jag personligen anser vara skitsnack eftersom känslor inte är lika med handlingar.

Självklart är det mannen ifråga som bär huvudansvaret, men ifall man vill rentvå Malin från ansvaret kommer man återigen till bokens kärnfråga: ska vi eller ska vi inte känna empati för våra medmänniskor och på vilket sätt förpliktar detta oss att hjälpa dem som är i nöd?

Malins eget svar tycks stanna vid hennes egna behov. Hon är det största barnet som ska få all tänkbar hjälp medan hon själv kan inte tänka sig att avstå från något för någon annans lyckas skull.

Jag tycker att det är hemskt sorgligt att läsa hur en människa inte lyckas bli vuxen trots stora beprövningar och sorger. Men så är det ibland.

Men herregud!!!! Läser jag vad jag läser????

Vi pratar om en människa i sorg, en sorg vi inte kan föreställa oss. Först är hon med om en stor naturkatastrof...Som bara det måste vara fruktansvärt, sen förlorar hon dessutom sin man och 2 barn...Hur kan man kräva att hon ska fungera normalt...Hur kan man kräva någonting av henne.......Det sägs att man kan bli galen av sorg...Att man gör saker som man aldrig annars skulle göra.

Man blir egoist i sin sorg......Det är en obeskrivlig smärta som man måste ha upplevt själv för att förstå. Det är så fruktansvärt obegripligt det som drabbat henne....Hon har drabbats av något av det värsta en människa kan drabbas av...

Denna empatilöshet jag märker här i tråden får mig att må illa....Jag lovar att hon skulle ha gjort vad som helst för att få tillbaka sin man och sina barn men det går inte.

Hon har varit massor i tv med sin son och berättat om skuldkänslorna över att hon inte orkade vara en bra mamma...Hon kunde inte...Hon mådde för dåligt....Och denna "Någon" fick henne att må bra. Jag tror inte man tänker på någon annan än sig själv när man är nere i sorgeträsket...det tror jag inte.....

Hon kände självklart att det var fel men när det fanns någon som kunde få henne att må bra mitt i det mörka så valde hon att vara egoistisk i det fallet.

Hur kan någon klandra henne för det.....Hamna i hennes situation själv först och kom med negativa och kränkande uttalanden sen....

Skehamn09 skrev 2008-12-25 02:39:06 följande:

Jag tycker att det är intressant ? dock inte godtagbart i min värld ? att ursäkta omoraliskt beteende med sin egen sorg. När tsunamin var högst aktuell uttryckte många svenskar sin beundran för thailänningar just därför att de trots sin egen sorg ändå hjälpte många svenskar som hade förlorat sina anhöriga, var sjuka etc. Tänk om dessa personer hade haft samma inställning som Malin Sävestam. Tänk om thailänningarna hade koncentrerat sig på vad som skulle göra dem själva lyckliga istället. Kanske inleda ett förhållande med de pappor som trots allt hade klarat sig ? skit i deras fruar..och ungar..

När någon skriver här att ?man? blir egoistisk då anser jag att detta inte stämmer. Alla blir inte egon. Malin Sävestam ja ? men många andra blev tvärtom ännu mer generösa och empatiska. Kanske därför att de själva hade fått så mycket omsorg och kärlek och sett och hört hur för dem vilt främmande människor tog hand om deras barn när de själva inte kunde.

När man gör en omoralisk gärning då borde man också känna skuld. Ifall man har något samvete kvar vill säga. Men det att man själv mår dåligt pga det onda man har gjort ursäktar inte gärningen. Därför anser jag att det kvittar hur mycket Malin Sävestam har ?gråtit? över det faktum att ?Någon? inte var en fri man när de träffades. Detta visste hon mycket väl redan innan eftersom de var gamla familjevänner. Det kvittar också ifall denna ?Någon? var den person som fick Malin att må bra. Likaväl kan grannens äkta man vara den som mår mig att må bra, men i moralens namn låter jag bli honom så länge vi två är upptagna åt annat håll.

Malin skulle ha kunnat göra detta mycket snyggare och mindre ego, men hon valde den här vägen. Egoismen och empatilösheten. Därför anser jag att hon tål att kritiseras.

Kan inte låta bli att undra om du råkat ut för att bli lämnad pga en annan, för det är en sak att anse något moraliskt fel men du verkar se dig blind på endast denna detaljen i boken.

Du verkar helt förbise att Malin förlorade två barn, sin man, sin bästa vän och hennes barn på en och samma gång, en chock och sorg som måste vara så lamslående så vi inte ens kan föreställa oss den mardröm som hon har varit tvungen att genomleva. Men du stämplar henne endast som egoist och empatilös för att hon inledde en relation med en man som hon älskade och kände sig trygg med, en man som gav henne livsglädjen tillbaka.

kimsi skrev 2008-12-26 16:57:58 följande:

kobe skrev 2008-12-28 01:27:21 följande:

Jag vet inte vad jag ska tro eller känna. Det som jag regerade på i Kimsis inlägg var; Att föräldrarna bara skiljs. Hu ! Så många barn som har fått lida för föräldrarna bara har skiljts. Ungefär som ryck upp dig, du har ingen förälder som har gått bort. Det är just det. Ett barn får betydligt större omhändertagande, uppmärksamhet om ens förälder går bort än om bara föräldrarna skiljs. "Bara" de är ett stort trauma för barnen och många barn går omkring med sorg och skuldkänslor som glöms bort. När det gäller Malin Sävstam så håller jag med om att man blir nog väldigt egoistisk i sin sorg MEN det beror också på vad man har för erfarenheter tidigare i livet. Jag känner inte Malin själv men har fått höra att hennes liv tidigare var om än ganska lättsamt och empati kanske inte var hennes starkaste sida. Kanske är det just därför det blev som det blev med sonen och nya mannen. Vem vet vad en annan skulle ha gjort...

Jag anser också att det är helt åt skogen att barnens sorg över föräldrarnas skilsmässa bagatelliseras. För mig är det uppochnervänd värld när det är barnen som ska anpassa sig och visa förståelse medan de vuxna går efter vad som känns bäst för dem just för tillfället.
Många vuxna som har blivit lämnade har sagt att det skulle ha varit lättare ifall deras ex hade dött istället för då hade man sluppit vetskapen om att han/hon finns där någonstans även om att han/hon inte längre kommer hem. Självklart måste det kännas utomordentligt tråkigt för barnen att pappa plötsligt föredrar att tillbringa sin lediga tid med en ny kvinna ?eftersom hon har sorg?..
Jag anser att mannen borde antingen ha lämnat ?tröstandet? åt Malins terapeut/föräldrar/vänner/arbetskamrater etc. eftersom denne ?Någon? inte kunde urskilja vanligt vänskapligt tröstande från en sexuell relation.
Och OM relationen var oundviklig då borde både Malin och Någon sett till att frun och barnen blir informerade om skilsmässan INNAN mannen inledde en relation till denna familjevän.
För mig är det självklart att man inte går bakom någons rygg helt oavsett om man sörjer sin döde man eller ej. Men för Malin tycks hennes egen sorg vara tillräcklig god skäl för att motivera detta svekfulla beteende.
Vidare förstår jag inte heller varför det skulle vara en oöverkomlig uppoffring att vänta tills vinden har blåst förbi. Varje vuxen människa vet att det alltid kommer svackor och uppförsbackar i ens förhållande. Om alla par skulle börja leta efter bättre alternativ vid dessa lägen skulle Sveriges skilsmässostatistik närma sig 100%.
Man har dessutom lovat att VILJA älska varandra ?tills döden skiljer oss åt.? Och inte ?tills jag hittar ett intressantare alternativ..? Och observera att man inte lovar att man kommer att älska.. utan att man VILL göra det oavsett.
För mig är det en gåta varför så många ändå vill gifta sig (gång efter annan) om de samtidigt inte är beredda att stå vid sina ord.
Och ja, jag lägger skuld på Malin, eftersom jag anser att hon likaväl som mannen bär sin del av ansvaret i den här frågan. Det går inte att ursäkta sig genom att säga att hon inte ?tvingade? Någon till skilsmässa. Hon inledde en sexuell relation med en gift man. Bakom ryggen på mannens fru.. samtidigt som hon vill att läsaren ska tycka synd om henne..