Tsunami-böcker
Det finns ju olika böcker om det som hände. Pigges bok är väl den mest kända. Har ni läst någon och vill rekkomendera någon?
Ni som har läst flera av böckerna, vilken bok tyckte ni var mest gripande?
-
-
Svar på tråden Tsunami-böcker
-
Jag läste pigges och en av tjejernas. Vet inte vilken det var dock, var ett tag sen jag läste den.
Vet dock att efter att ha läst pigges historia tyckte jag att tjejens var väldigt "light" och att hon klarade sig enormt bra.
Kommer ihåg nåt om att hon hittade åt sin karl direkt typ och dom hjälpte andra osv
-
Kobe, nej jag låg inte med min vän efter min mammas död men jag tänker heller inte döma Malin på dessa lösa grunder. Och anledningen är inte att jag saknar moral eller anser att otrohet är rätt utan anledningen är att jag har inga fakta framför mig.
Men jag känner nu att det är hög tid att bläddra igenom boken igen och se om jag kan få fram alla de fakta som du uppenbarligen har lyckats att hitta om detta. Jag återkommer. -
-
Kimsi,
Sedan tycker jag knappast man kan jämföra föräldrars skilsmässa med dödsfall av en förälder på det sättet som du gör. När ett par föräldrar skiljs så bor de inte på samma ställe, men för det så innebär det inte att man som barn förlorar en förälder.
Det var ovanstående som jag uppfattade som skilsmässa för barn bagatelliseras. Min uppfattning andra kanske uppfattade på annat sätt. Min erfarenhet är annorlunda än din.
Detta är ett svårt och känsligt ämne att diskutera. Än svårare i skrift utan röstlägen och ansiktsuttryck.
Jag är ett hopplöst fall som känner av och vrider och vänder på mycket. Inte alltid bra. När Malin Sävstams bok kom ut reagerade jag direkt på bokens omslag, halsbandet ett hjärta var dotterns namn och pojkarnas raka enkla. Varför hjärta bara för dottern? När jag såg Annas Evighet på Svt var Malin med och diskuterade och fick frågan vad hon levde för med tanke på hur hennes liv förändrats. Hennes svar; "då jag inte har några barn att leva för måste jag hitta en annan väg". Jag reagerar; vadå hon har ju en son kvar i livet. Jag reagerar på mitt sätt utifrån min erfarenhet, verklighet och ibland hör jag och ser jag bara det jag själv vill. Jag tror inte att någon härinne på något sätt vill Malin av ondo utan liksom jag hoppas att hon hittat lyckan igen efter all stor sorg.
Olika synsätt på hennes handlingar det tycker jag måste få vara ok. Allt Gott 2009 -
Jag såg klippet på svt nyss. Varför hakar alla upp sig på allt Malin säger. Hon sa ju att ända anledningen till att hon ville leva vidare efter det som hänt var att hon hade sin älskade son...Varför missar alla det positiva hon säger och bara tar till sig det negativa.lupina skrev 2008-12-29 22:08:50 följande:Kimsi,Sedan tycker jag knappast man kan jämföra föräldrars skilsmässa med dödsfall av en förälder på det sättet som du gör. När ett par föräldrar skiljs så bor de inte på samma ställe, men för det så innebär det inte att man som barn förlorar en förälder.Det var ovanstående som jag uppfattade som skilsmässa för barn bagatelliseras. Min uppfattning andra kanske uppfattade på annat sätt. Min erfarenhet är annorlunda än din. Detta är ett svårt och känsligt ämne att diskutera. Än svårare i skrift utan röstlägen och ansiktsuttryck.Jag är ett hopplöst fall som känner av och vrider och vänder på mycket. Inte alltid bra. När Malin Sävstams bok kom ut reagerade jag direkt på bokens omslag, halsbandet ett hjärta var dotterns namn och pojkarnas raka enkla. Varför hjärta bara för dottern? När jag såg Annas Evighet på Svt var Malin med och diskuterade och fick frågan vad hon levde för med tanke på hur hennes liv förändrats. Hennes svar; "då jag inte har några barn att leva för måste jag hitta en annan väg". Jag reagerar; vadå hon har ju en son kvar i livet. Jag reagerar på mitt sätt utifrån min erfarenhet, verklighet och ibland hör jag och ser jag bara det jag själv vill. Jag tror inte att någon härinne på något sätt vill Malin av ondo utan liksom jag hoppas att hon hittat lyckan igen efter all stor sorg.Olika synsätt på hennes handlingar det tycker jag måste få vara ok. Allt Gott 2009
-
Nu har jag skummat igenom boken igen och jag kan inte hitta en enda rad om att någon faktiskt hade barn över huvudtaget, så än en gång undrar jag hur man kan döma Malin för att hon berövar barn deras pappa när det inte ens framgår om han faktiskt har barn.
Hon skriver också upprepade gånger att hon och någon bryter med varandra men ändå dras tillbaka till varandra hela tiden, men hon har enormt dåligt samvete och mår dåligt över de känslor hon har för honom. En empatilös person (som Kobe anser att Malin är) känner inte dåligt samvete gentemot andra. Så jag står fast vid att Malin döms oerhört hårt för något som vi inte ens har insyn i, hon döms på gissningar och antaganden om att det KANSKE finns barn med i bilden men det är inget som vi vet något om.
Om jag mot all förmodan har missat raderna där det faktiskt framgår att någon har barn så hänvisa gärna till de sidorna i boken. -
Skehamn09
Alla? Nja det tror jag inte
Jag valde det men som jag skrev vi väljer ibland vad vi vill se och höra. Du valde att se det annorlunda. -
kobe skrev 2008-12-21 14:56:38 följande:Malin Sävstams "När livet stannar" var för mig en ofattbar bok i huvudrollsinnehavarens egoism..Visserligen hade hon förlorat två av sina tre barn plus en man, men.. sonen hade hon fortfarande kvar. Jag kan inte förstå hur en mamma kan åsidosätta sin son under en så svår stund och istället oja sin egen sorg i det hela. Sonen hade trots allt förlorat båda sina syskon samt en pappa. Och den mamma som fanns kvar var inget att ha.. DEN sorgen måste ha varit mycket svårare än mammans!Jag kan inte heller förstå att en kvinna som precis har förlorat sin egen man kan ens tänka sig att inleda ett förhållande med en gift man. Hur fasiken kan man låta en "katastrof" ske i någon annans familj när man själv har erfarenhet hur det känns att "förlora" sin egen make? Nej, tack. Malin Sävstam verkar för mina ögon alldeles för själv upptagen och egoistisk och på något sätt "tonårsaktig" i sitt agerande. Ingen varm människa direkt. Och absolut inte empatisk för fem öre..Jag håller med i mycket i detta inlägg. Läser boken nu faktiskt. Började igår och läste nog igenom iallafall halva.
Det är givetvis inte rätt att säga hur någon annan ska sörja men jag blev liksom du väldigt fundersam på hennes fokus.
Sonen skjuter hon mer eller mindre ifrån sig och går helt upp i sin sorg efter sin man.
Står väldigt lite om barnen hon förlorade (än så länge).
När hon beskriver hela händelseförloppet och tiden efteråt nere i Tailand så känner man aldrig paniken över att hennes barn var försvunna. Jättekonstigt tycker jag! -
Men nu börjar det väl ändå för fan gå för långt, var det så konstigt att de sålde villan och valde att börja om? Även sonen ville ju flytta för han ville inte gå till skolan och vara stämplad som killen som förlorade sin familj i tsunamin. Och vad spelar det för roll om Malin valde att flytta till Östermalm (är det också en detalj som framgår i boken eller? )
Kobe jag tycker dina ord om Malin börjar gå alldels för långt, du dömer en människa oerhört hårt på väldigt lösa grunder. Än en gång frågar jag, hur VET du att någon hade barn? Man kan ju nästan börja undra om du har något personligt emot Malin för så här mycket kan ingen normal människa döma henne efter att ha läst hennes bok. -
kimsi skrev 2008-12-30 11:22:41 följande:
Hon skriver också upprepade gånger att hon och någon bryter med varandra men ändå dras tillbaka till varandra hela tiden, men hon har enormt dåligt samvete och mår dåligt över de känslor hon har för honom. En empatilös person (som Kobe anser att Malin är) känner inte dåligt samvete gentemot andra.Om jag upprepade gånger ? låt oss säga ? misshandlar mitt barn fysiskt, men också lika många gånger har enormt dåligt samvete för mitt beteende och mår jätte dåligt över min egen oförmåga att ändra mig, är jag ursäktad eller gäller regeln att man helt oavsett egna erfarenheter aldrig får slå en unge?
Jag jämför den fysiska misshandeln med den psykiska misshandeln som barnet känner när föräldern inte är där för honom just då när han bäst skulle behöva henne.
För mig är det helt uteslutet att en föräldern någonsin skulle kunna prioritera sig själv och sin egen sorg på bekostnad av sitt barn. Det strider verkligen mot alla mina principer.
Men Malin i denna bok representerar för mig perfekt den människotypen som alltid och i alla lägen först och främst tänker på sig själv och sin egen lycka. Barnen kommer långt därefter. Det är därför vi har ett så stort behov av barnpsykiatri..enligt den senaste forskningen är ignorering mycket värre för ett barn än t.ex. utskällning eller stryk. Ignorering skadar mera. -
kobe skrev 2008-12-30 23:21:11 följande:
Nu börjar du bli löjlig, du kan fan inte jämföra barnmisshandel med det här. Givetvis anser jag aldrig barnmisshandel vara ok.kimsi skrev 2008-12-30 11:22:41 följande:Om jag upprepade gånger ? låt oss säga ? misshandlar mitt barn fysiskt, men också lika många gånger har enormt dåligt samvete för mitt beteende och mår jätte dåligt över min egen oförmåga att ändra mig, är jag ursäktad eller gäller regeln att man helt oavsett egna erfarenheter aldrig får slå en unge?Jag jämför den fysiska misshandeln med den psykiska misshandeln som barnet känner när föräldern inte är där för honom just då när han bäst skulle behöva henne. För mig är det helt uteslutet att en föräldern någonsin skulle kunna prioritera sig själv och sin egen sorg på bekostnad av sitt barn. Det strider verkligen mot alla mina principer.Men Malin i denna bok representerar för mig perfekt den människotypen som alltid och i alla lägen först och främst tänker på sig själv och sin egen lycka. Barnen kommer långt därefter. Det är därför vi har ett så stort behov av barnpsykiatri..enligt den senaste forskningen är ignorering mycket värre för ett barn än t.ex. utskällning eller stryk. Ignorering skadar mera.
Men min fråga igen blir, hur VET du att någon har barn? Det finns inte i boken i alla fall, i så fall hänvisa till den sida där det står. Annars kan du sluta och döma henne på dina egna antaganden. -
Anar nu att du menar Malins son så jag ber om ursäkt för mitt missförstånd.
Ja Malin kunde ha varit en bättre mamma till sin son, men hon genomlevde en sorg som lamslog henne. Om du inte kan greppa det så är det snarare du som har problem med empati, inte Malin. -
kimsi skrev 2008-12-30 23:17:23 följande:
Man kan ju nästan börja undra om du har något personligt emot Malin för så här mycket kan ingen normal människa döma henne efter att ha läst hennes bok.Jag har inget ?personligt? gentemot Malin eller någon annan författare som skriver en snyftbok om sitt hårda liv och sina traumatiska upplevelser samtidigt som hon a) inte märker att det finns folk i hennes absolut närmaste omgivning som har haft det ännu värre - syftar till sonen b) eller författare som vill fiska empati av oss läsare utan att kunna visa det minsta empati själva. Det är skenheligheten som äcklar mig i den här sortens böcker. Ungefär som Mia i Gömda. -
kimsi skrev 2008-12-30 23:22:56 följande:
Varför skulle jag inte kunna jämföra detta med misshandel? Det värsta för ett barn är ju att föräldern inte är där för det när det behöver en. Tsunamin var ju - förhoppningsvis - det absolut mest traumatiska sonen hade upplevt under sitt liv. Vid det skedet hade han ingen att gå till med sin sorg. Mamman var helt uppslukad av att hon "inte hade någon familj" samt att själv bli tröstad av sin älskare..kobe skrev 2008-12-30 23:21:11 följande:Nu börjar du bli löjlig, du kan fan inte jämföra barnmisshandel med det här. Givetvis anser jag aldrig barnmisshandel vara ok.Men min fråga igen blir, hur VET du att någon har barn? Det finns inte i boken i alla fall, i så fall hänvisa till den sida där det står. Annars kan du sluta och döma henne på dina egna antaganden. -
Har bara läst "När livet stannar" (Malin Sävstam) och tyckte att den var oerhört gripande och läsvärd. Kommer inte att läsa någon annan bok inom denna "genre" dock.
-
kimsi skrev 2008-12-30 23:17:23 följande:
Och vad spelar det för roll om Malin valde att flytta till Östermalm (är det också en detalj som framgår i boken eller? )Orsaken varför jag nämde Ö-malm är att om man nu jämför den stadsdelen med Bromma är det nog ingen större skillnad när det gäller empatibiten Sedan nämnde jag engagemanget i föräldralösa flickor just därför att detta måste ju kännas extra svårt för sonen.. fast enligt Malins logik får väl sonen söka sin tröst hos någon annan ?vuxen? som engagerar sig i ?föräldralösa pojkar?..
-
Om man nu inte klarar av ett diskussionsforum och olik tänkande då har man två val antingen att inte delta och endast observera. Eller också får man helt enkelt vara så pass trygg i sig själv och stå upp för sin åsikt men respektera andras oavsett hur denne tänker. Självklart finns det begränsningar men ett inlägg är borttaget härifrån och jag kan inte förstå varför???? Jag har inte läst boken ännu men det är dags
Den verkar onekligen väcka känslor. När det gällde Bromma i det inlägget kan jag inte annat än le för det kunde ha varit jag som skrivit det. God fortsättning 2009 -
lupina skrev 2009-01-01 17:16:06 följande:
Om man nu inte klarar av ett diskussionsforum och olik tänkande då har man två val antingen att inte delta och endast observera. Eller också får man helt enkelt vara så pass trygg i sig själv och stå upp för sin åsikt men respektera andras oavsett hur denne tänker. Självklart finns det begränsningar men ett inlägg är borttaget härifrån och jag kan inte förstå varför???? Jag har inte läst boken ännu men det är dags Den verkar onekligen väcka känslor. När det gällde Bromma i det inlägget kan jag inte annat än le för det kunde ha varit jag som skrivit det. God fortsättning 2009Nu vet jag inte om detta var menat mot mig, men jag har firat nyår så därför har jag varit frånvarande ifrån tråden ett tag. Däremot vill jag poängtera att jag har INGET med någon borttagning av något inlägg att göra! -
Har läst Pigges bok och har läst "när livet stanna"r.. båda är lika bra, men på olika sätt. Pigges bok handlar ju mer om situationen nere i thailand, när livet stannar handlar mest om livet efteråt. Har även" och himlen var oskyldigt blå" här hemma, men inte läst än.
-
sträckläste o himlen var oskyldigt blå igår kväll på 1,5 timme. Oerhört gripande, vilka människor som trots att de varit med om en katastrof själva hjälpte massa andra människor! TYckte de var fantastiska. Vilka jävla nötter vår regering var då! Fattar inte hur de kan bara ignorera problemena sådär... Men det var en himla bra bok o jag rekommenderar den verkligen! Har Malins bok nu som jag tänkte läsa, ser här att det pågår en disk om den, men som sagt sprg kan få människor att agera på många konstiga sätt... Så jag dömer ingen innan jag läst boken... o inte efter heller för jag har aldrig varit i en katastrof och förlorat nån så jag vet faktiskt inte hur det känns...