Tsunami-böcker

Kobe och Lupina, jag undrar exakt var det är ni har läst att jag anser att det "bara" är en skilsmässa eller att jag bagatelliserar det? Kobe skrev " Hur kan en mamma vars egen son har förlorat sin pappa ens tänka sig att tillfoga samma sorts sorg till någon annans unge?" och mitt svar på det var "Sedan tycker jag knappast man kan jämföra föräldrars skilsmässa med dödsfall av en förälder på det sättet som du gör. När ett par föräldrar skiljs så bor de inte på samma ställe, men för det så innebär det inte att man som barn förlorar en förälder."

Och det står jag för fortfarande. Jag har själv genomlevt båda delarna, när jag var yngre skilde sig mina föräldrar och självklart var det en sorg och en livsomvändande sak, men oavsett vem av mina föräldrar jag var hos så visste jag att den andre föräldern var aldrig längre bort än ett telefonsamtal. Däremot när min mamma dog var det en helt annan sak, nu var hon verkligen BORTA och inga telefonsamtal i världen kunde få mig att höra hennes röst igen.

Sedan undrar jag Kobe hur du kan döma så hårt när du inte har alla fakta framför dig, för du känner väl knappast "någon" och vet vilken form av relation han befann sig i innan Malin. Och vet du exakt när hans och Malins relation gick över från enbart vänskap till något djupare? Allt det här är saker vi inte vet som fakta och att då döma henne på rena spekulationer känns väldigt konstigt.

Vad vi däremot vet som fakta är att Malin har genomlevt ett riktigt helvete och det är också det som boken handlar om.

Jag väljer att lämna denna diskussion nu då jag känner att det börjar spåra ur totalt och jag hoppas innerligt inte att Malin eller någon nära till henne någonsin läser det här, orden känns onödigt hårda och dömande om en sak som vi faktiskt inte har insyn i.

Det är ju fantastiskt bra att du Kimsi inte förlorade kontakten med den föräldern du inte bodde tillsammans med, men många barn gör det ? tyvärr ? även idag. Och ifall Malin har några som helst ambitioner att bli en bra och uppskattad styvmamma måste jag säga att otrohet är rätt så dålig start för den rollen.
Det kvittar också vilken sorts relation Någon hade till sin fru innan han inledde ett förhållande med Malin. Han skulle ha kunnat skilja sig ifall han var missnöjd. Och inte gå bakom ryggen på sin fru.
Det är egentligen ganska fascinerande att se att du t.ex. inte märkte att Någon var gift trots att du läste boken 2 gånger..
Själv undrar jag hur en familjefar har tid att ha ?hundratals timslånga samtal? med någon utomstående vuxen människa som har alla möjligheter i hela världen att anlita professionell hjälp (vilket Malin även gjorde) eller prata med sina väninnor eller släktingar. Redan här tycker jag att Någon svek sin familj helt oavsett den sexuella biten.
Jag tvivlar inte att Malin har haft ett helvete. Men det i sig berättigar ju inte att hon med flit förorsakar ett helvete för andra.

Nej jag måste lämna den här tråden...Det spårar ur helt..Jag blir bara förbannad känner jag...

Sån fruktansvärd brist på empati och medkänsla märks i den här tråden....
Människan var i Tsunamikatastrofen...Ingen som inte har varit med där kan förstå...INGEN! Det måste varit fruktansvärt och vilken skräck. Alltså försök tänka er in i det.

Dessutom förlorar hon sin man, 2 av sina barn, sin bästa väninna och dennes barn....Det är ju den värsta mardröm man kan hamna i och hon kan inte vakna från den.

Vad hjälper det att hon har en levande son när sorgen efter dom andra förlamar henne.

Och många andra som förlorat anhöriga i Tsunamikatastrofen vittnar om samma sak. Man Kan inte glädja sig åt dom som klarade sig när man förlorat sina älskade. Det går inte...

Malin har dåligt samvete för det idag....Det pratar hon om i massor av intervjuer.

Döm henne inte. Förstå henne istället....Men det är svårt när man inte själv upplevt nå liknande....

Det är så lätt att hoppa på andra när man aldrig varit i deras situation och inte vet hur man skulle reagera själv.

Låt oss säga att jag själv hade varit med om en fruktansvärd flygkatastrof där jag förlorade hela min familj. Skulle det ursäkta mitt prassel med min väninnas man bakom ryggen på henne? Det är den här problematiken som jag vill lyfta fram. Jag själv anser att det inte existerar några sådana ursäkter som man skulle kunna godta.
Ofta när man pratar om andra moralfrågor t.ex. rätten att gå till prostituerade lyfts det fram handikappade som en grupp som skulle ha bättre rätt att utnyttja andra eftersom det är synd om dem. Som om ett handikapp skulle göra en berättigad att behandla andra illa.
För mig är det egalt ifall Malin har dåligt samvete eller ej. Skadan har ju redan skett. En familj är splittrad. Något som hon är medskyldig till.

Det är ingen ursäkt men det kan vara en förklaring till varför man handlar som man gör....
Om det gör ONT ONT ONT i en...Och det finns någon som får en att må bra och slippa smärtan bara för en sekund så tror jag att man gör det.....

Tänk att du hade jätteont......Så ont så att du bara vill försvinna från jordens yta....Så har du dina smärtstillande tabletter där i skåpet...Då tar du givetvis dom för slippa smärtan...

Psykisk smärta däremot kan man inte ta nåra tabletter för att bli fri från....Men hon kunde glömma sin olidliga sorg och smärta för en stund..När hon fick prata med "Någon". Hur kan nån neka henne det...Hur kan någon vara så självisk att inte unna henne den lilla lycka hon kunde känna för en stund när hon fick prata med "Någon" Vi gör vad som helst för att bli fria från smärta...vare sig den är fysisk eller psykisk.

Jag tror inte att man bryr sig om så mycket annat än sin egen sorg när man är mitt i den.
Och det ska man inte behöva göra heller. Det handlar om att överleva...Överlevnadsinstinkten är oerhört stark hos en människa...Och man gör det som krävs för att överleva.....Vem vet. Hon kanske inte hade orkat och gjort slut på allt om inte denne "Någon" funnits vid hennes sida.

Och skulle du ha förlorat din familj i en flygolycka så förstår jag om du ligger med din väninnas man....Det är inte rätt eller någon ursäkt men jag skulle förstå dig om du gjorde det och det fick dig att må bra....Men sen är jag ju inget ego heller...

kobe skrev 2008-12-28 22:13:08 följande:

Ja jag vet att jag sa att jag skulle lämna tråden, men det klarade jag tydligen inte.

Precis här antar du en sak som du dömer för utan att ha insyn, ja det finns många barn som inte ser röken av ena föräldern när en skilsmässa äger rum men vad är det som säger att det blev så för någons barn? Står det ens i boken att någon faktiskt har barn?

Och om Malin har genomlevt ett helvete är det då så konstigt att hennes vänner ställer upp på henne efteråt, tycker snarare att du har en konstig inställning som anser att någon gjorde fel som stöttade henne. han var uppenbarligen en nära vän till henne och alla personer som är värda att kallas vän ställer väl upp i ett sånt här läge.

När min mamma dog var en killkompis till mig en av dem som stöttade mig mest och jag är jäkligt glad och tacksam att hans fru inte resonerade som dig och bara ansåg att jag kunde ha fått min hjälp någon annanstans.

Att få professionell hjälp är en sak men den kan ändå aldrig ersätta den hjälp som en vän kan ge, att malin inte tog hjälp av sina släktingar förklarar hon upprepade gånger i boken (konstigt att du missade det så som du lagt alla andra detaljer på hjärnan). Hon skrev att släkten hade också stor sorg och hon orkade inte se deras sorg när hon befann sig i sin egen, därför orkade hon inte möta släkten så mycket. Och sen skriver du att hon kunde prata med sina väninnor, hennes bästa väninna dog också i tsunamin.

Hur är det ens möjligt att låsa sig så vid detta som du har gjort och döma en person så oerhört hårt när du inte har alla fakta framför dig?

Skehamn09 skrev 2008-12-29 00:16:10 följande:

Jag kan bara konstatera att vi har helt olika moraluppfattningar ? du och jag. För mig skulle det vara värsta sveket gentemot min väninna ifall jag missbrukade hennes förtroende och inledde ett sexuellt förhållande med hennes man med täckmanteln att endast han kan trösta mig med sitt prat.. blä.. för den sortens vänskap.
Jag har inte sagt att jag inte unnar Malin lycka. Men inte på det här sättet. Lycka på bekostnad av någon annans sorg ? särskilt barnens ? är ingen lycka enligt mig.
Och jag håller inte med om att man inte ?behöver? bryr sig om någon annans sorg när man själv är mitt i sin egen. Självklart måste man tänka på sina egna ? och andra ? barns sorg. Och ABSOLUT inte förorsaka mer sorg för några helt oskyldiga.
Livet handlar inte om ?vad som får mig må bra här och nu?. Jag har jätte svårt att förstå den sortens egoistiska inställning till ens medmänniskor.

Har läst Pigges, Malins och Charlotta Ölanders (www.bokus.com/b/9789172320628.html) böcker.

kimsi skrev 2008-12-29 09:25:14 följande:

Jag tycker naturligtvis att ens vänner ska ställa upp för en då när man själv bäst behöver deras hjälp. Men att ?ställa upp? och att ?trösta? genom att ligga med någon bakom ryggen på sin fru ? det är två skilda saker. Den sortens vänskap har jag väldigt svårt för. Jag har alltså väldigt svårt att förstå varför det skulle vara ok för någon att svika bara därför att just personen har sorg.. sorg är ingen ursäkt för svinaktigt beteende.
Du drar paralleller till din egen sorg och berättar om en killkompis som stöttade dig i din sorg med hans frus glada tillrop. Men hade du också sex med honom och inledde ett förhållande med honom?
Jag har förresten inte missat den detaljen att Malin inte tog emot den hjälp hon blev erbjuden av sina släktingar. Hon valde bort den. Dock blev hon erbjuden tröst av även andra än Någon. Men det kanske var fel sorts tröst..? Dock fick hon både professionell hjälp och mer informell hjälp. Så hon blev absolut inte lämnad ensam med sin sorg.
Jag läser i Malins bok om hennes tankar om ?ärlighet?. Enligt henne har hon tillräckligt med skräp i sitt livsbagage och därför känner hon att absolut sanning gentemot sonen är ett måste. Därför berättade hon tidigt för honom om sina känslor för Någon. Sonen konstaterade dock att han redan visste..
Jag tycker att detta återigen är intressant ur många synvinklar. Dels att hon trodde sig ha kunnat dölja en sådan stor sak för sin son (trots att hon predikar absolut ärlighet och även det faktum att hon tydligen känner att absolut ärlighet endast gäller gentemot hennes son. Inte gentemot Någons fru eller hans barn. Hennes egen son alltså förtjänar att bli informerad. Men Någons fru och barn ska inget veta ens före jul 2006 ? nästan ett år efter tsunamin..
Dock kan jag som läsare konstatera att troligtvis visste frun att något var på g redan då. Han hade ju trots allt tillbringat ?hundratals timmar? med att trösta denna ?nära familjevän?..och inte kunde vara ifrån henne mer en ett par timmar i sträck. Huhuh. Vilka barnrumpor..

Pigge och Charlotta tycks vara helt annan typ av människor än Malin. Kul att det finns bra exempel också.