Vill inte ha sex med min man

Kunde likaväl vart jag! Tänder inte på min sambo längre. Fast jag vet orsaken men gillar den inte för den är så ytlig...han har gått upp i vikt o tycker att det är skitsamma. Jag försöker hålla mig i form o allt så han ska tycka jag är fin o så men han verkar inte bry sig alls.
Kan det va nåt sånt hos er med? Att han ändrat sig något eller så?? Ytligt eller inte!

Blir också mer äcklad av att läsa om olika sexställningar som ska få det bättre, läsa sexnoveller och sånt...blää...

Ibland känns det som om man skulle göra slut men jag vill inte...precis som du så saknar jag ju honom om han är borta en helg eller jag är borta. Men det kanske är dags ändå? Vi har vart ihop i 7½ år o har ett barn på 14 månader... Jobbigt...

Ska försöka säga till min sambo lite fint att jag inte tänder på honom längre o se om det kan hjälpa att han börjar bry sig o försöka lite...

Det var det dummaste jag har läst. Lusten är inte alltid konstant, inte för oss kvinnor i alla fall, och det får man acceptera. Man kan faktiskt älska sin man men inte ha någon sexlust. Ofta finns problemet hos en själv i form av dåligt självförtroende eller trötthet. Nedstämdhet kan också hjälpa till att hålla lusten borta.

Jag tror nog att problemet sitter till stor del i dig och inte i att han gått upp i vikt.

Anonym (vad) skrev 2009-01-15 12:13:17 följande:

Men sen är det så att ibland (säger inte att det är så för dig TS)så träffas man som 17-18 åring, man blir kär, allt är toppen & man svävar på små rosa moln i flera år, sen en dag upptäcker man att ens man har blivit ens bästa vän mer än sin älskade livspartner.

Man vill inte lämna honom för man har gjort allt tillsammans eftersom man träffades för så länge sedan.

Din kärlek till din man kan ju lika väl vara att du älskar era minnen, mer än du älskar honom. Eller att du älskar honom som vän & vill ha honom i ditt liv, än som att du älskar honom och tänder på honom på ett annat plan.

Skillnaden är hårfin och svår att avgöra ibland.

Jag tröttnade på ett ex ett tag för att det blev mer fokus på "målet" än på akten.
Han verkade se det mer som prestation än att vara nära en stund, och jag ville hellre ha närheten än fokus på att det 'måste vara fantastiskt' varje gång.

Inte för att jag är helt emot lite "uppmuntrande hjälpmedel" ibland, men sex för mig är något mellan två personer som vill vara nära och njuter av varandras närhet och varandras kroppar och kan släppa tankarna på annat och 'bara vara' för en stund.
Blir det för 'mekaniskt' eller 'målinriktat' tappar jag lusten eftersom närheten och 'bara vara' försvinner ur sikte.

Och även andra saker runt om kan påverka.
Hur närvarande är han i andra sammanhang? Kanske saknar du honom i vardagen och vill ha honom närvarande där också och inte bara när det blir sex på schemat? Isåfall är det ju inte konstigt att man tröttnar när gemensam tid = sex och övrig tid är ensamtid...
Kanske några enkla dejter, gå på bio, laga mat tillsammans, gå på promenader, äta ute osv. kan få er på rätt spår igen?
In med lite romantik, omtanke och platonisk närhet liksom för att väga upp dendär känslan av ensamhet.

Förutsatt att det ligger i det praktiska och inte i en känsla av att ni inte har något gemensamt mentalt...

Har du otur så dyker det upp nån som VILL ligga med honom.

Anonym (försök) skrev 2009-01-15 12:13:45 följande:

Här är en till som skulle kunna varit den som skrev TS!

Jag älskar min sambo, jag saknar honom när vi inte är tillsammans (som nu) och jag längtar efter att få träffa honom igen. Men när det kommer till sex gör jag nästan vad som helst för att "slippa". Det låter helt sjukt, jag vet!

Vi har pratat om detta flera gånger men det blir inte bättre... som det är nu har vi sex var tredje månad. Vi har sagt att vi ska testa familjerådgivning, men inget händer...

Jag VILL vilja ha sex med min sambo, men ändå vill jag inte av nån anledning.

Jag har funderat jättemycket på varför det kan vara så här och faktiskt kommit fram till att det kan vara så att jag inte trivs med mig själv. Jag är överviktig och äcklas av min egen kropp. Tanken på att någon annan kan tycka om den är fullständigt främmande för mig. Kanske är det så? Jag vill inte att någon tar på min äckliga kropp?

Det handlar heller inte om att jag vill ha sex med någon annan... jag vill inte ha sex alls. Punkt.

TS, längtar du efter sex och isf med andra?

Lusten är kanske inte konstant, men det underlättar om man är någotsånär i samma cykel eller kan skapa överenskommelser etc som håller och som bägge kan leva med.

Det gick INTE i min förra relation, fick han inte sex på beställning så var han världens martyr och det satt i och inverkade på annat.

Idag lever jag med en man som inte har samma sjukliga sexfixering. Ser är alrigt, och kul och skitbra och så vidare men det stör honom inte att vara utan sex en eller några veckor mellan varven, och inte mig heller. I perioder kn*llar vi som kaniner en vecka eller två och sen låter vi sockerskålen stå några veckor eller en månad tills någon får upp andan igen. Oftast stimulerar den som får lusten igång den andra på något sätt och vi har under tio års relation vardera tackat nej en gång.
Han för att jag frågade om vi skulle ha sex vid ett tillfälle när han var skitarg på mig, och guuu vad sexig han är när han är riktigt arg.
Jag för att jag hade huvudvärk den gången och det var väldigt sent. Då fick jag en godnattpuss och "vi tar det en annan gång, sov gott!". INGEN sur min, och det var otroligt härligt.

Vi tackar i stort sett aldrig nej till varandra, har vi inte lust från början så får man det snart. Och sex är HELT underbart. IDAG!