Känner mig så ensam....

Hej!

jag är inte i din sitts, men jag kan bara utgå ifrån mig själv, skulle mitt barn få ds så skulle jag älska det exakt lika mycket och göra det bästa av situvavitonen. ds betyder ju inte att det är gravt hjärnskadat och kommer sitta som ett kolli, barn med ds kan ju växa upp och få ett jätte bra liv, bara att det kanske behöver lite mera hjälp och stöd och det skulle jag vara beredd att ge.
du gör ju som du vill med att behålla barnet eller ej, men din kille har inget att bestämma igentligen, han kan inte tvinga dig att göra en abort om du inte vill.
vill du behålla barnet så tycker jag att du ska göra det, tror att du kommer att ångra sig annars. får jag bara fråga en fråga, hur tillförlitliga är de kub testen? ja menar hur stor chans är det att barnet inte har ds?

hoppas att allt löser sig.
många kramar

jag kan börja gråta..vilket beslut du kan ha framför dig..jag jobbar med ungdomar och vuxna med ds. och det finns inga mer kärleksfulla människor. det man ska tänka på att livet kommer att bli lite mer komplicerat..men vem vet sin tid ändå...allt är så svårt innan men fått uppleva det...alla deras känslor är oftast 10 ggr starkare.

Hej
Har du övervägt att göra ett fostervattensprov?

Förlåt nu såg jag att du ska göra ett fostervattensprov. Sorry
Känner med dig

Men du har ju ett jättebra resultat på nackspalten, 2,2 är helt normalt. Det är alltså blodprovet som ger risken? Jag vet att det har varit flera fall där blodprovet visat en falsk risk. Vill inte ge falska förhoppningar, men jag tycker inte att du ska ge upp allt hopp.

Kramar!

Vänta med att ta beslut till fostervattensprovet, för det finns ju en risk att barnet är helt friskt. Känner med digg...

IISSEE: Jag vet inte alls hur tillförlitliga KUB testerna är, men chansen att jag skulle få ett barn med DS är 50% 1 chans av 2

Jag menar jag håller helt med det du skriver att man får göra det bästa av situationen, vi säger att barnet kommer ut med någon annan sjukdom som är kännt, så skulle det inte bli så jobbigt...då vet man ju hur man ska hanskas med det..

Stark Längtan83:
Du skriver att dem är så kärleksfulla, alla barn/vuxna jag har sett som har DS har nästan ALLTID varit glada..men sambon är rädd för männsikor som har DS....inte skulle man vell bli rädd för sin egen...

justina2: Jag har ingen anning om det är bra eller dåligt (nackspalten)alltså.HOn BM sa ju att nackspalten gav en risk på 1:9 vart räknar dem då ifrån...

Men har du inte fått information om vad som är normalt???

Jag fick ettt häfte inför nupp, där förklarades vad man mäter etc och nackspalten ska vara max 3,0 millimeter för att räknas som normal.
Mina barn hade 2,3 och 2,4 mm (friska barn).

Jag tycker att du ska ringa till din bm och be att hon förklarar bättre, eller hänvisar dig till en läkare som kan kolla på siffrorna.

Usch, vilket jobbig situation du har hamnat i. Det enda jag egentligen kan råda dig till är att inte låta din sambo eller någon annan tvinga dig till något du instinktivt känner är fel... Kan du inte ta kontakt med någon familj som har ett barn med DS så att du och din sambo kan få mer information om hur det är att leva med barn med DS?