Känner mig så ensam....

Chinirauring- jag tror att din sambo kommer att ändra uppfattning när väl det lilla pyret kommer ut. tror nog tyvärr att man kan stirra sig blind på sjukdommen istället för att det är en underbar liten människa där inne. tror inte att din sambo kommer att vara rädd för sitt eget barn utan tvärtom, tror att han kommer att ändra uppfattning om ds (om erat barn nu skulle ha det, är ju fiffty,fiffty, det kan ju fortfarande vara 100% friskt) lycka till med ditt beslut!!!

Hej! Jag fick 1:150 på blodprovet och läkaren fick mej o tro att det var självklart att barnet hade ds. Men när ja pratade med min bm så förklarade hon att chansen ändå inte var så stor och att KUB testet är pålitligt till ca 70 %. Men det e ändå tufft att få ett sånt resultat.

Usch, vilken jobbig sits du sitter i. Kan inte säga vilken väg du ska gå. Bara att du ska följa ditt hjärta. När jag blev oväntat gravid med nr 3 precis när 2:an var nyfödd kom det som en chock för både mej och min man. Vi vande oss vid tanken på en till. Jag växte med barnet i magen och började älska honom mer och mer för varje dag. Han var ju en del av mej!
Plötsligt fick min man panik en dag. Vi skulle inte klara av att ta hand om en till, sa han. Han och andra släktingar försökte verkligen övertala mej till abort. Jag fick till och med en tid inbokad. Samma dag som jag hade tid rätade jag på mej och bestämde mej för att följa mitt hjärta. Det var faktiskt mitt barn oxå.  Oavsett vad så hade inte sonen bett om att bli till. Och framförallt inte om att bli fråntagen livet. Så jag avbeställde tiden.
Idag skäms min man när ämnet kommer på tal. För oavsett vad så älskar han faktiskt sin son.
Han var meningen! Och nu väntar vi nr 4

Nu hade inte vi någon DS eller annan diagnos inblandad.
Men om jag skulle få veta att bebis i min mage inte är som alla andra så hade jag förmodligen bara fullföljt graviditeten. Ingen människa är den andre lik. Så bara för att en person med DS beter sej på ett speciellt sätt och ser lite annorlundare ut tycker inte jag är skäl nog att INTE älska sitt barn. Han/Hon är speciell på sitt sätt. Precis som alla vi andra.
Jag tror oxå att så fort den lille kommit ut kommer din sambo ändra uppfattning. Det är ju bara en bebis. Som inte kan göra honom illa. En bebis kan han väl inte vara rädd för. Din sambo kommer att växa med barnet. Jag var livrädd för att bli mamma första gången. Men jag växte med min mammaroll.
Även ett friskt barn kan bli olycks-drabbat av många skäl och bli annorlunda på det sättet. Inte skulle han väl tycka illa om sitt barn i ett sådant läge?
Så varför göra det bara för att det är medfött. Det är ju hans barn trots allt.

Visst, kan förstå att det är väldigt omtummlande både för sinne och själ. Det är säkert inte lätt att tänka klart just nu. Men försök att inte fokusera så mycket på en diagnos. Det är ett barn du har i magen!! Som förmodligen skulle älska sin mamma och pappa oändligt om h*n fick chansen!!
Skickar styrkekramar och hoppas att allt löser sej!!

jeppo skrev 2009-02-01 20:30:30 följande:

Hejsan...hur gick det för dig då?
Va fick du på riskbedömningen sammanlagt då om du förstår va jag menar....

OK..MÅSTE FÅ FRÅGA..

Nackspalten som ni ser på min presentation va 2.2
Hur räknar man risken..aså ska man inte räkna tex: 1:200
i mitt fall 1:9 nackspalten isåfall e det ju inte bra om gränsen går vid 200....förstår ni...

Ok hej igen...Prata med BM idag..och frågade vad det var som drog ner resultatet, och hon sa att det va nacksplaten.
Så nu är det kört...hade vart blodproven så hade det vart en annan sak tycker jag...aja,,

läste ganska nyligen om nackspalt som visade sig inte betyda något utan växte bort?? ds är ju också en bred diagnos, dom kan ju vara nästintill självgående, men såklart också svårt sjuka..

men hur det än blir så tycker jag inte du ska fundera på abort om det inte känns rätt! risken är ändå att det inte kommer fundera mellan dig och din kille efteråt när du har agg emot honom...

det finns aldrig några garantier för att en relation ska hålla, men barn har man för evigt!

hoppas ni kommer på råd,
sök stöd bland likasinnade

kram

Chinirauring skrev 2009-02-04 19:34:33 följande:

ta det lugnt nu...jag vill samtidigt inte säga att allt säkert är jättebra, för tänk om det inte är det, och ingen vet något innan FVP.
Men vår kille hade ju 5,4 mm i nackspalt och det var ju ingenting...
som sagt, ta varje dag som den kommer nu. ta det lugnt nu.
kram

Men, jag förstår fortfarande inte.
är du säker på att nackspalten var 2,2? Det är en helt normal nackspalt, enligt all info jag kan hitta om nupp/kub. Oavsett om man är i vecka 11+ eller 13+.

Ja,precis...vad jag oxå blivit informerad om.

Vad vår BM sa till oss så ökar risksiffran markant vid över 3mm. Sen innan jag skriver mer så vill jag bra säga att jag vet inte hur kunnig vår BM var...men hon sa något om att så fort nackspalten är över 3,5mm så överskuggades alla andra beräkningar...det var därför jag fick 1:2.

TS :Nää usch man ska inte spekulera för mkt heller...bara vänta o ta det lugnt.