Min värsta mardröm är att spricka. Jag vet ju att det är svårt att undgå detta med första barnet. Jag har hört att ca 80% av alla först föderskor spricker eller klipps upp och får stygn där efter.
Finns det någon förlossningsställning som är bättre så man spricker mindre?
Finns det något man kan smörja in sig med som hjälper så man inte spricker?
Kan man träna underlivet så man slipper spricka?
Hoppas på att få en massa tips nu.
xxx
Jag har oxå varit extremt rädd att sprcka efter min första fl som slutade med att jag blev sydd i över en timme.
Följande fl har jag fått en varm handduk mot underlivet precis innan bebisen kommer ut, samt att jag har försökt hålla emot en krystvärk precis innan huvudet ska ut, för att tänja lite på huden. Har inte spruckit nånting de senaste gångerna och tror att det delvis har mycket med det att göra. Andra barnet var ändå relativt stort.
Jag har 0:- på kontot, men är världens rikaste människa!
Oj vilken svenska! *stryker "delvis" i föregående inlägg*
Jag har 0:- på kontot, men är världens rikaste människa! 
hjälp! har inte ens tänkt på att man ofta spricker =0
Bm kan inte trolla med knäna
Tycker du ska skriva i din förlossningsplan att du har stor oro för att spricka. Det gjorde jag. Hann aldrig så långt, då jag fick akut snitt. De hålelr ju emot med varma handdukar o så. Men det är bra för dem o veta din oro. För om du vet att det gör allt i sin makt, så kan du nog slappna av bättre. Men när du väl är i den sitsen, så tror jag faktiskt inte du bryr dig så mycket. För hellre få ut melonen mellan benen hihi...
Det finns inget att göra för att motverka att spricka.
Däremot kan man säga till barnmorskan att säga till
dig när du ska försöka vila i krystvärkarna för att tänja ut.
Men man känner inte när man spricker och ska dom klippa så
säg att dom gör det i en värk.
Allt har med hur snabbt det går och hur stort barnet är. Och hur
elastisk din hud är.
Men som sagt. Jag sprack en del men har inte haft några problem med det och det var det sista jag tänkte på under förlossningen.....
För mig är det värre om barnet skulle få syrebrist eller andnöd eller om faktiskt jag skulle råka illa ut.....................finns ju mycket värre saker som kan hända än att spricka (vill inte dra upp dem här)
De syr och fixar så blir man fin igen!
Jag fick en sfinkterruptur vid min förlossning för att BM inte hann med att hålla emot. Efter alla skräckhistorier man hade hört innan trodde jag att det skulle göra jätteont efteråt, men jag hade inga som helst problem vare sig med att sitta eller gå på toaletten. Däremot kliade det infernaliskt när stygnen började att släppa.
Jag spack inte mycket nu vid min första förlossning. De fick sy några stygn på de inre blygdläpparna bara. Det enda som gjorde ont med det var bedövningssprayen som sprutades på. Som tur är hade jag lustgasen att andas i, så det gick bra ändå!!
Jag blev klippt, pga av att han kom ut med sugklocka, och sedan sydd, och det finns idag inte minsta lilla spår efter detta. Kroppen läker fantastiskt bra!
Hittade förresten en artikel om saken här:
www.boombaby.se/index.php
Jag sa till att jag var rädd för att spricka. BM sa till mig när jag skulle hålla emot och när jag skulle krysta, samt att hon höll papper indränkta med varmvatten mot mellangården. Fick nån liten bristning och fick sy nåt enstaka stygn och har inte haft speciellt mycket ont av det... så oroa dig inte så mycket (lätt att säga så här efteråt, jag var också mycket rädd innan) lyssna bara på BM så gör de det bästa för att hjälpa dig!
Jag är också rädd för att spricka, självklart att de kan sy och fixa till, men rädslan finns där ändå.
Vissa är rädda för dettta, andra är rädda för att förlossningen kommer ta lång tid eller för att de kommer få en BM som de inte trivs med. Rädslan för att något ska hända med barnet finns nog hos alla blivande föräldrar, men det utesluter väl inte att man kan vara rädd för andra saker.
Usch, jag kände när jag sprack iaf. Det gjorde ont..brännande smärta. Funderar över om jag under kommande förlossning kan få den där bedövningssprayen innan barnet ska ut, så jag slipper känna den smärtan igen, var inte skönt! Hade ont och har fortfarande känningar när jag och sambon har sex (18 månader efter förlossningen nu).
Min förlossning gick jättefort. 4 krystningar (inne på förlossningen) hann jag med innan lillkillen tittade ut.
Jag var också mest rädd för att spricka innan förlossningen. Väl på plats kände jag inte när jag sprack trots att det spände väldigt mycket runt vaginan.
Då jag inte hann med varken bedövning eller lustgas så tog BM en varm handduk och tryckte mot mitt underliv när det tryckte på. Det hjälpte lite mot den "stramande" smärtan. Det var skönt.
Jag tror att jag allt som allt sydde 4 stygn.
Mitt största problem efteråt var i stället att livmodertappen hängde så långt utanför pga att jag tvingats hålla emot krystvärkarna på väg in till förlossningen.