Bäckenreservoar!?

Hej igen! För oss tog det nästan ett och ett halvt år innan det 'tog sig' (fast vi 'försökte' inte så envist, utan levde på mest som vanligt och tog det hela med ro). Jag var precis som Geneve inställd på att det skulle vara omöjligt för mig att bli gravid (åtminstone på vanlig väg), så det kom som en enorm överraskning...

Usch, vad trist med strul! Lider med dig, Aragorn, och hoppas att det ordnar sig. Vad menar du med att reservoaren blivit trång? Jag har en egen version av 'strul' med min och har haft det hela tiden (de opererade mig en extra vända, men det hjälpte inte), och det är att min reservoar inte kan tömmas naturligt, utan jag använder kateter. Det är en ny läkare (jättebra) som har 'tagit över mig' de senaste åren och han vill vidga och fixa lite, för han tror att det skulle ta bort problemet, men just nu vågar jag inte riktigt. Har ju levt med kateter i tio år och minns knappt hur det var innan och lever ett bra liv - man vet vad man har, men inte vad man får... :)

--->Alias Håller med dig! Jag var nästan också inställd på att vi skulle få det svårt att bli med barn. Överraskningen var ENORM - minst sagt .

Visst är det så att man vet vad man har men inte vad man får... Förstår precis. Å andra sidan låter det ju fantastiskt om den nya läkaren tor att det går att fixa till "problemet". Utvecklingen går ju framåt...

Hej pa er, ja usch vad trist med strul som kommer sa langt efter operationen. Jag trodde man var lite "safe" nu när det har gatt ett par ar utan större problem (ja tarmvred har jag ocksa haft förstass..). Men jag förmodar att det är inget man kan göra at utan det är bara att hoppas att den fortsätter funka bra. Jag hade ocksa stomi i tre manader efter första operationen, och visst det var ju inte kalaskul, men allt är ända bättre än ständiga skov och denna enorma trötthet som fanns där jämt när jag var sjuk.
Det är lite underligt det där med att man kan fa problem med att bli gravid pga reservoaren, den ska ju inte ha med den funktionen att göra -eller? Vad ger de som närmare förklaring?
Jag tycker att det känns härligt att det finns sadana positiva tjejer i den här traden som har gatt igenom sa manga operationer och det ena och det andra och inte ger upp hoppet om att det alltid finns en lösning pa problemet!

Undrar egentligen också över vad det beror på att de säger att det kan bli problem att bli gravid pga reservoaren. Den förklaring jag fick innan jag opererade mig var att en bukoperation (vad det än må vara för sort) innebär alltid en VISS risk för att man kan "stöta till" något under operationen som gör att något blir lite skadad. vet inte annars, men det låter väl rimligt eftersom det ju inte är helt naturligt att man "möblerar" om så i magen.

Känns förresten lite skumt med en sak... Jag har inte pratat med NÅGON som också har bäckenreservoar någon gång, och det var ändå nio år sedan jag opererades. Visst har jag pratat massor med kompisar, sambo och mamma och pappa, men liksom aldrig träffat på likasinnade, eller ska jag kanske säga "likakonstruerade" *skrattar lite*. Jag är glad att jag hittat er! Kram på er alla!

Hej på Er igen...
Att reservioren är blir trång kan kortfattat beskrivas som.... Det jag äter får jag inte ur mig. Vi som har reservior vet ju att födan passerar ur kroppen efter ca 1 timme, så är det för mig i alla fall.

När jag tömmer så gör jag det som "vanliga"... jag går på toa. När jag börjar känna av trängningarna så får jag så fruktansvärt ont i magen... enorma magknip med ett par minuters mellanrum och när jag går på toa... ingenting (ja något iof. men inget i närheten av hur det är när magen är frisk) Kanske går att jämföras med förstoppning fast jag inte är förstoppad i ordets rätta bemärkelse...

I början förstod jag inte riktigt vad det var utan gick så länge att jag kräktes upp maten till slut för den kom liksom inte ut ngn annan väg.
När jag sedan skulle på en koloskopi för mina problem kom dom inte ens in med instrumentet för undersökning. Alla som gjort en sådan vet ju hur tunn slangen är...

Akut nedsövd dagen efter och så fick dom vidga via ändtarmsöppningen in i reservioren med små stift. Man börjar med små små för att slutligen vidga med större och större tills reservioren är uttöjd till det normala.

Detta har funkat just vid operationstillfället men rasat ihop efter ett par månader igen. Läkarna säger att det drabbar vissa och vissa inte....

Orsaken till att vi med bäckenreservior ska ha svårare att bli gravid har jag hört kan bero på att reservioren "stör" den ev. äggproduktionen. Vissa som har reservior har alltså dåligt med ägg i sina blåsor vilket gör det omöjligt att bli gravid....Det finns säkert andra orsaker oxå....

Jag säger som Lilla Fi... Under mina 10 år har jag inte heller träffat eller pratat med någon som haft reservior... Jätteskönt att man inte är ensam om det...

Kram på er

Aragorn, då låter det ju som om du och jag har samma problem egentligen! Jag kan ju inte tömma min reservoar som vanligt, utan sticker in en kateter (samma som man använder till kocksblåsor, om ni känner till dem, fast jag klipper av dem på mitten så att de bli mer lätthanterliga). Faktiskt inte svårt alls. Annars får jag också fruktansvärt magont - måste vara samma onda som du får, för jag känner igen mig precis. När första operationsvändan var klar för mig (jag hade stomi i tre månader emellan op.) och fick åka hem slutade det med att jag blev jättesjuk, kräktes och fick åka in akut, och då tömde de med en kateter och sedan mådde jag plötsligt hur bra som helst. Förfärligt vad dåligt man kan må när magen inte fungerar! Och trots nya op. blev det inte bättre, så kateter har det fått fortsätta med. Alla gånger värt det jämfört med att ha så där vansinnigt ont... Det krångliga är ju att man *aldrig* får gå hemifrån utan, men jag är astmatiker sedan barnsben och van vid att ha en liten 'sjukbag' med mig vart jag än går, så sedan tio år får det ligga en kateter i den också...

Koloskopi får jag numera göra nedsövd...

Jag har haft en person att prata med, min mamma, som är opererad av samma skäl som jag (det är från henne jag har ärvt den där cancersjukdomen - jag hoppas att jag inte ska ge den vidare till mitt lilla pyre, men det kommer jag inte få veta förrän om tio år eller så, så jag har slutit fred med den frågan för tillfället...). Det har varit värt mycket ibland! Någon som förstår vad man menar, som man inte behöver förklara allt för...

Det är lätt att bli deppig och förtvivlad när man känner sig sjuk och det inte verkar som om något hjälper i längden. Men jag måste hålla med Geneve också - tänkt vilken styrka vi har, tjejer, som tar oss igenom detta och försöker se möjligheterna! Jag tror väl också att motgångar ibland stärker oss mer än de försvagar (åtminstone mentalt) - sedan är det ju en annan sak att man ibland hade föredragit att ändå få vandra den lätta vägen... (om det nu finns en sådan!)

Ge inte upp, Aragorn, varken om matmage eller bäbismage! Det kommer säkert att fixa sig på ett eller annat sätt!

Hej på er! Tänkte bara passa på att önska alla en trevlig helg! Må så gott och ta hand om magarna (i dubbel bemärkelse). Kram!

Hej! Vad glad jag blir som hittade detta! Vi planerar för barn nu och jag är opererad. Första gången 1989 pga 7 års UC. Fick då stomi och jag trodde att jag kommit till himmelriket! Jag var frisk! Den hade jag i tre år tills jag var 15år . Då ville läkarna prova bäckenreservoar på mig, och i den åldern är det ju tacksamt att bli av med påse och bara ha ärren kvar...!

Reservoaren hade jag i 10 år, sen ville jag ha tillbaks min stomi! Och den har jag nu. Har inga större bekymmer med det, förutom oron över graviditet... Jag har ju gjort några operationer så jag fasar för sammanväxtningar och problem med att "fånga sambons springare"..

Hoppas diskussionerna fortsätter! Kram!

Hej Tulipa! Kul att du hittade vår tråd! Vi är ju inte så många...

Får jag fråga varför du ville ha tillbaka stomin? Blir lite nyfiken eftersom jag snart haft min reservoir i tio år också. Började den krångla?

Hoppas att du (och alla andra här) får en mysig helg!!!

Lilla Fi: Jag skriver till din sida!

Ok! Det ser jag fram emot!

Passar på att puffa lite i tråden så att den inte "dör" .

Mår ni bra allihop? Själv har jag haft lite ont i magen (på två speciella punkter) de senaste dagarna. Hoppas att det inte är något skumt med detta.

Sköt om er och TREVLIG midsommar!

Hallå hallå!
Tror inte mina ögon, finns ni verkligen där ute? Känner mig så ensam om det här!! Blir glad även om det förstås är synd att vi alla råkat ut.
Jag opererades för ulcerös -96 och även jag fick stomi i 3 mån. Höll på att stryka med i början efter sista operationen men det gick ju bra sen. Ja, magen är ju inte vad den en gång var men hellre reservoar än magknip. Vi fick göra 6 provrörsförsök och 3 försök med frysta ägg innan jag blev gravid. Har nu gått 20 veckor och magen krånglar så jag blev halvtidsjuksriven igår fram till semestern, mest för att jag måste springa upp på toa på nätterna. Är så TRÖTT! Jag har tack o lov inte problem med att gå på toa, tvärtom, äter hela tiden och måste alltså gå på toa jätteofta. Men det är ändå helt ok, jag har inte sämre värden än nån annan och jag mår bra i övrigt. Det stretar lite i ärren men det är ju inte konstigt.
Har någon fött barn med reservoar?? Det blir kejsarsnitt för oss. Är nyfiken på hur det gått för er, blir snittet extra svårt med alla sammanväxningar osv???
Kram, är oxå glad att jag hittat er!!!!
/Freja

Jojustja!
Jag glömde säga att vi gjorde IVF för att mina äggledare inte hade passage pga alla sammanväxningar. Man trodde då att det skulle bli lätt när man fick hjälp men det gick inte så lätt så det skulle nog kunna finnas nån orsak kopplad till reservoaren misstänker jag.
/Freja

Jovisst Freja2, här är vi! Få men modiga *skratt*.

Det blir kejsarsnitt för oss också. Känns bara bra eftersom jag vetat om det ända sedan operationen 1995 att "om jag blir med barn så blir det kejsarsnitt". Än så länge funkar min mage som "vanligt" (allt är ju relativt ) Hoppas det fortsätter så. Är dock bara i vecka 13...

Håller gärna kontakten i fortsättningen! Kram och lycka till!

Hej! Har alla överlevt midsommar?? Vi tillbringade helgen utanför Osby i en mysig stuga..!

Jag tycker att läkarna därute "följer modet" lite. Då menar jag i operationsväg... Nuförtiden väljer de att ge stomi i ca 3 mån, sen reservoir. Automatiskt. Gav de er överhuvudtaget en chans att känna efter om ni ville ha kvar stomin, eller pratar de negativt om den från början?? För så har jag uppfattat det mer och mer genom åren som gått.. Läkarna förespråkar absolut reservoir, trots att det kan bli mycket komplikationer även där..

Men jag håller med till viss del; Vad är lite ärr mot en påse?!? Klart att man väljer ärren, först... Funkar det är det jättejättebra! Men som sagt, för min del funkade det bäst med stomi. Vad jag menar med detta är att det gäller att själv känna efter, inte bara lyssna till läkarna! På så sätt kan man tjäna in lite sammanväxtningar....

Min läkare pratade egentligen varken positivt eller negativt om stomi. Det var helt enkelt liksom aldrig aktuellt med "bara" stomin. Det som jag upptäckte under de tre veckorna som jag hade stomin (medan magen läkte lite efter den stora operationen) var att det inte var alls så farligt. Jag mådde hur bra som helst och speciellt krångligt var det inte heller tycker jag. Känns bra att veta att om reservoaren börjar krångla så kan jag ju alltid "skaffa" (skaffa låter ungefär som att "skaffa en hund" eller så, men ni förstår säkert vad jag menar ) stomi igen.

Hej igen!
Min läkare nästan avrådde mig från reservoar för han tyckte att stomi var ett säkrare kort men jag tyckte det var jobbigt för min stomi var inte snäll:) Gav ifrån sig ljud när man minst anade det, pinsamt. Annars tycker jag inte heller det var så hemskt med stomi, man vande sig ju snabbt. När man blir äldre så blir det kanske stomi igen, jag antar att muskler o funktioner förslappas med åren?
Kram