Då fortsätter vi här. Här håller vi till som fått upprepade missfall och är ett stort stöd för varann i utredningar och ev nya graviditeter.
En del har redan plussat. GRATTIS 
och en del av oss fortsätter att försöka.
Gamla tråden www.familjeliv.se/Forum-7-137/m38968436.html
Lycka till
Det är rätt inställning Snigelkatt. Jag gör gärna dig sällskap!
Jag har oxå haft 1 mf (i november) och 1 ma (i januari), båda innan 12:e veckan. Och allt detta förklaras med otur. Jag tror inte på det och försökte verkligen ta reda på vad det är för fel. Det gick inte så vi ger det en tredje chans (i brist på annan lösning). Finns ingen utväg än bara försöka igen.
Sköldkörtelsprov tog de på MVC efter sista missfallet, resultatet blev normalt, ska göra om det nästa gång jag är gravid...
Annars kommer jag absolut att göra saker annorlunda vid nästa graviditet, jag kommer inte att ställa om alla mina vanor. Förut slutade jag dricka kaffe, var noga med mat (brukar äta för lite), sömn, hela vardagen ställdes om. Och sen kom chocken.
Folk får ju faktiskt barn i krig och fattigdom så jag tror nte längre att livsstil kan påverka så mycket.
Och så kommer jag att göra tidiga VUL. För jag tycker det är bättre att veta hur det ligger till, har fostret dött vill jag veta det och inte som sist - gå runt och vara glad och gravid...
Irma97 - när kommer ni vara klara med Sahlgrenska-utredningen?
Jag kan inte hjälpa det, jag irriterar mig lite på förstagångsgravida, som inte har några som helst komplikationer, inga smärtor och inget blod, men som hela tiden tjatar om VUL bara för att få se att allt är okej.
Ja, men självklart kan jag förstå att det finns en oro hos alla blivande mammor som fått veta att de har något litet i magen. Vad som helst kan hända och det finns ofta inget att göra åt det, och ibland får man inte ens veta det förrän sent.
Men varför ska "alla" gå runt och oroa sig för något som statistiskt sett INTE kommer hända, istället för att glädja sig helt och fullt åt vad som faktiskt borde vara deras sanning tills motsatsen bevisats?
De är gravida och så vitt de vet ser allting bra ut. Lämna oron till "oss" om haft ett eller ett par graviditeter som inte slutat väl.
Jag vet inte riktigt, det är bara något som irriterar mig. Kan de inte passa på att vara glada åt att de egentligen inte "behöver" oroa sig!?
Förstår ni hur jag menar?
Frugan: Jag förstår precis vad du menar! Det är såna som sen när det går bra för dom kan säga saker som "det är bara att slappna aaaaav" *grr*
Vinterkatt: Ingen aning när utredningen kommer att vara färdig. Innan sommaren hoppas jag... Lät inte så ljust när dom förklarade för mig att jag inte fick boka nästa besök förän proven var klara. Och att dom inte kunde garantera att man fick en ny tid inom en snar framtid. *suck*
Irma - jobbigt. Har de tagit alla prover nu? Har de sagt när de kommer att vara klara? Sätter de in en behandling så fort de hittat något?
Hoppas ni får göra ett besök snart.
Vinterkatt: Läkaren tog de prover han tyckte räckte nu. Han sa att eventuellt skulle ta fler om det visade något på dom. Det längsta prover tar 4 veckor(kromosomprovet). Sen ska läkaren titta på det. Han skickar ett brev med resultat. Och DÅ först ska man boka en ny tid med läkaren. Och med deras köer kan man ju bli stående länge och vänta. *suck* inte smidigt alls....
Får försöka använda denna tiden till att träna och hitta balans igen!
Svar #50
Jag googlade på körtelfeber och missfall och fick massor av sidor. De stod att om man haft körtelfeber så kunde kroppen angripa sköldkörteln och bryta ned den så att man kunde få sämre funktion dels göra det svårt att bli gravid men även för de som blev gravida snabbt även öka risk för missfall.
Jag fick maximal utslag på monitorn igår och vi lyckades ha sex,han fick vara överst denna gång då jag inte får röra mig för mkt,men det gick bra i allafall 
får se om det blir något ikväll eller ej
Hej!
Är det någon som provat akupunktur för att minska missfalls risken?
Nyfiken! Vill prova allt till 3 dje försöket.