Alltså jag blir galen snart... Det är jättestökigt hos mig och jag vet att jag måste städa, men jag kan inte komma igång! Vet inte vars jag ska börja och det slutar med att jag antingen struntar i det eller bara flyttar omkring grejer för att jag inte vet var jag ska sätta dem istället 
Har en riktigt dålig dag idag... Det började igårkväll och vill inte släppa. Känner mig uppstressad, tankarna bara surrar omkring och vill inte tystna, jag är rastlös och kan inte sitta still. Igårkväll var jag ute och gick över en timme men det ville inte ge sig.. Har inte kunnat sova inatt för jag känner mig så stressad. Går runt och tänker massa dumma tankar och även om jag vet innerst inne att det inte är på det viset så snurrar det ändå runt runt i mitt dumma huvud *suck*. Jag är sååå less idag
Är det någon av er som har fått Atarax utskrivet för att ni känner er rastlösa och stressade hela tiden och har svårt att slappna av? Jag har fått det men de hjälper ju inte ett dugg
Haha så där kan jag också vara när det gäller siffror! Just matte i skolan och så klarade jag inte alls av och jag har problem med räkning på så sätt.. Men när det gäller siffror så har jag sjukligt bra minne, minns alla telefonnr och personnr på ett kick trots att jag har konstaterat problem med minnet från arbetspsykologen.
Fan jag orkar inge mer! Mår skitdåligt... allt är kaos i mitt huvud och det är aldrig tyst därinne!!! Jag har en partner som ljuger för mig hela tiden fast han vet hur svårt jag har att lita på folk och att de två viktigaste orden för mig är respekt och ärlighet. Hur fan orkar man? För just nu vill jag bara lägga mig ner och dö för att få tyst på allt inne i huvudet!
Han har tyvärr redan halvt om halvt kastat ut sig själv... Utan att jag visste om det så hade han tömt lägenheten en helg jag var bortrest och flyttat ut efter åtta års förhållande. Ligger mycket bakom men jag älskar honom fortfarande trots att han behandlar mig som skit och ljuger för mig.
Jag har extremt lätt för att ta på mig skulden för saker jag inte har gjort och det slutar alltid med att det är jag som får krypa och be om ursäkt när vi har bråkat oavsett vem som gjort fel.
Och han kan verkligen inte fatta att jag har/varför jag har så stort behov av kontroll över saker och måste planera minsta lilla grej. Han fattar inte att jag faktiskt också mår dåligt utan allt ska kretsa kring honom.
Sen fattar han heller inte varför jag har s svårt att sitta still, han blir irriterad för att jag hela tiden måste röra på mig på nåt vis. Nu blev det här lägre än jag tänkte och ganska självutlämnande...
Men grejer är att allting bara blir för mycket för mig just nu och jag vet inte hur jag ska komma ur min rastlöshet och känsla av att hela tiden vara stressad. Det känns som att min hjärna börjar bli överkokt för jag ska tänka och analyser allt till minsta atom