vuxna med adhd add as

Jag hör många som (fortfarande) använder ordet cp som skällsord. Jag är benhård på att jag absolut inte vill höra sådant i min närhet. okej om man diskuterar cerebral pares eller liknande men inte som skällsord. Jag reagerar på samma sätt om någon säger "damp barn", "adhd unge" eller liknande.

De flesta i min omgivning vet om detta och använder inte dom orden/uttrycken i min närhet eller rättar sig själva väldigt snabbt om dom säger någonting sånt. (Det kan ju ha att göra med dom onda blickarna från mig med )

Men det är också just för att "folk" använder dessa uttryck som man skulle kunna "vinna" på att starta en tråd där "folk" kan inse att "vi" faktiskt är normala. (Vad nu normalt är) Och att det är en "skämttråd" tror jag gör mer att andra som inte är insatta i de olika diagnoserna/problematiken i större grad skulle läsa den jämfört med om det var en "väldigt seriös" tråd med statistik mm.

Eller låter det helt galet?

Jo,, jag vet det.Haha, klart alla ska bidra!

*Håller tummarna fr att det ska gå bra för Aquagreen och att ensamhemma ska få må bättre och att dom inte ska vara så dumma i vården*

Om det är sol här? Inte en aning.. Försov mig imorse och vaknade för en halvtimme sen så har inte kommit ut än.

"Du är inte hyperaktiv!"
- Wow! Jag visste att jag hörde röster men inte att det var du som satt där inne och pratade. Bor du där med? Eftersom du verkar veta allt som pågår där inne menar jag..

"Då är ju halva svenska folket ADHD:are"
- Och tur är väl det? "Neurotyper" verkar ha så förbannat tråkigt.

"Ja, det verkar vara på modet med diagnoser nu"
- Precis, jag är så modern! Varför har inte du gått och skaffat dig en diagnos än?

Detta är exempel på vad jag brukar kunna häva ur mig. De dagar jag är på bra humör och ens orkar med mer än en argsint blick dvs.

Varsågod. Enligt psyk har jag tourettes diagnos och enligt de som utredde mig för add/as så har jag "nästan" tourettes.Jag fick en längre och en kortare kopia på min utredning vid samma tillfälle som jag fick diagnosen muntligt.Vilken tråd är det? Kollade under "Känsliga Rummet" men hittade inte tråden.

Orkar ni lyssna på en klagosång?

Är så arg på psyk att jag nästan hoppar upp och ner i ren frustration här hemma!

Soft! Återkommer om en stund, ska bara ta ut de förbaskade djuren (hundrana ) först. Hänvisar till ovanstående svar.

Tics: För mig yttrar det sig mest i att jag "flyger ut" med högerarmen och/eller ryckningar i nacken. Vänsterarmen håller sig för det mesta stilla men det händer att den "lever sitt eget lilla liv" den med. Annars så har jag tics i ansiktet av och till.

Tvångstankar: Jag har alldeles för mycket tvångstankar för att det ska vara bra egentligen. Jag räknar hur många bokstäver det är på tex reklamaffischer när jag åker kommunalt, jag "räknar med fingrarna" men jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, allting måste ligga på sin "rätta" plats, jag måste göra saker i en viss ordning mm.

Vissa dagar är värre än andra och då kan det ta mig mer än en timme extra att ta mig hemifrån medan jag andra dagar kan hoppa upp ur sängen, dr på mig kläderna och gå hemifrån utan någon vidare tanke bakom det.

Det var väl det jag kom på såhär spontant, var det något mer du undrade över?

Och nu så kommer all min galla angående psyk..

I början på februari så var jag där och blev sjukskriven till den 28/2 och min psykiatriker lovade att han skulle höra av sig i slutet på februari men jag hörde ingenting. Ringde i mitten på mars och fick besked om att min psykiatriker skulle ringa, vilket han inte gjorde.

Lackade ur totalt i början på april och ringde dit igen och då fick jag faktiskt en telefontid dagen därpå, men dom kunde inte säga vilken tid utan jag fick helt enkelt sitta vid telefonen och vänta hela dagen enligt dom. Satt där med telefonen i högsta hugg men blev verkligen tvungen att springa på toa och självklart så ringer det precis då! Min psykiatriker lämnade ett syrligt meddelande på mobilsvaret om att han minsann inte skulle hinna ringa tillbaka till mig senare för han hade ju sååå många patienter.

Ringde dom dagen efter och då var det enda dom kunde erbjuda mig en telefontid, jag tänkte att det är ju bättre än ingenting så jag sa ja. Sen när jag frågade när han skulle ringa så säger hon som jag pratade med att det visste hon inte, det kunde lika gärna bli imorgon som om tre veckor.

Så när jag var hos min psykolog idag (inte samma person, av olika anledningar så går jag hos en "privat" psykolog) så fick jag reda på att dom hade skickat remiss angående mig därifrån till psyk, den 9/3! Arg som ett bi ringer jag psyk idag igen men hon kunde inte göra någonting sa hon för dom hade inga besökstider osv. Jag sa då att det mest akuta just nu är att min medicin (Ritalin) håller på att ta slut. Hennes lösning var då att han skulle skicka ett elektroniskt recept till apoteket imorgon. Och som jag fattade det så ska detta göras utan någon som helst kontakt med mig! (Jag fick tjata mig till att dom skulle ringa och meddela mig när dom skickat receptet!)

Det som dyker upp i mitt huvud är:

1. Ritalin är ju narkotikaklassat! Det kan man väl inte bara skriva ut sådär "hux flux"!?

2. Eftersom jag fått min första omgång Ritalin utskrivet av läkaren som "tillhör" den mottagning som min psykolog jobbar på så vet dom inom psykiatrin inte vilken sorts tabletter jag tar, vilken dos jag har osv.

3. Han har inte haft någon som helst kontakt med mig sen jag började ta medicinen så dom vet ju heller ingenting om eventuella biverkningar, om den funkar bra på mig, om dosen behöver höjas/sänkas osv.

Hur tänker dom egentligen!? Och det här är inte det första dom "hittar på" heller!

Eller är det jag som överreagerar? :S

Han kan ju uppfatta att du har problem med vissa saker och skriva in i journalen att han misstänker det eller det men nej han får inte sätta diagnos på dig efter två besök. Låter ju helt snurrigt. :S