• Ysta

    vuxna med adhd add as

    Himmelkropp skrev 2009-03-31 12:00:34 följande:
    Slöseri med tid utav ditt liv gumman. Så där har dom gjort i omgångar på mig.
    Hon verkar så himla förstående min arbetspsykolog men just när det gäller att jag är rädd för att gå ut på en praktik eller liknande så har hon inte lika mycket förståelse
    Jag är en person som inte klarar av att bara gå hemma men jag passar heller aldrig in nånstans. Jag har haft praktikplatser förut, innan den här utredningen, men det har aldrig fungerat mer än 1-2 månader så har jag slutat för att jag inte orkar... Nu måste jag ju ut på nån sorts praktik för att få pengar så jag kan inte vägra men jag ser fram emot det på ett sätt, att få komma ut och göra något men samtidigt så är jag rädd att det ska bli som det brukar och så får jag ännu ett misslyckande på mig.
  • Ysta

    Har glömt att berätta för er att jag ringde den läkare som skrivit ut Atarax åt mig (ordination 1-15 tabletter, 1-15 ggr om dagen). Hon sa att det var ett allvarligt fel för det skulle vara, som jag trodde, 1-5 tabletter 1-5 ggr om dagen. Så nästa gång jag ska dit (glömde boka tid) så ska jag ta med asken. Ska även visa upp den på Apoteket för hon sa att personalen där ska alltid dubbelkolla informationen och vid minsta tveksamhet kontakta utskrivande läkare just för att såna här fel får inte förekomma.

  • Ysta
    Fjärilen72 skrev 2009-03-31 20:44:21 följande:
    Är det någon mer än jag som har tics?
    Jag vet inte om jag skulle kalla det tics direkt men jag har "egenheter" för mig utan att jag själv märker det förrän andra påtalar det för mig. Dels så sitter jag alltid still utan rör alltid på benen på något vis (tex viftar på fötterna) och sen så klöser jag mig själv på olika ställen ibland tills jag får sår men jag märker inte av det själv.. Samma sak med min "besatthet" att rycka ut hårstrån hela tiden så fort jag sitter still. Vet inte exakt vad som menas med tics men jag har mina små "egenheter" för mig jag också. Dåliga dagar vill jag inte gå ut för det händer att jag klöser mig i ansiktet eller börjar dra lös hårstrån även bland folk.. Har varit sån så länge jag kan minnas.
  • Ysta
    Fjärilen72 skrev 2009-03-31 20:44:21 följande:
    Är det någon mer än jag som har tics?
    Jag vet inte om jag skulle kalla det tics direkt men jag har "egenheter" för mig utan att jag själv märker det förrän andra påtalar det för mig. Dels så sitter jag alltid still utan rör alltid på benen på något vis (tex viftar på fötterna) och sen så klöser jag mig själv på olika ställen ibland tills jag får sår men jag märker inte av det själv.. Samma sak med min "besatthet" att rycka ut hårstrån hela tiden så fort jag sitter still. Vet inte exakt vad som menas med tics men jag har mina små "egenheter" för mig jag också. Dåliga dagar vill jag inte gå ut för det händer att jag klöser mig i ansiktet eller börjar dra lös hårstrån även bland folk.. Har varit sån så länge jag kan minnas.
  • Ysta

    Är det en dag som uppmärksammas i hela Sverige eller är det bara i huvudstaden?
    Tänkte hur man får reda på om det är tex föreläsning eller liknande här i Luleå.

  • Ysta
    Fjärilen72 skrev 2009-04-01 15:29:43 följande:
    Enligt obekräftade källor så skulle det komma ett inslag på Nyhetsmorgon i Tv4 imorgon antingen 06:10 eller 07:10, är inte helt exakt på tiden.
    Aha okej.. Kom på att jag är ju ändå bortrest över dan imorrn så jag hade inte kunnat gå även om det anordnades något här tyvärr
  • Ysta

    Jag är så ledsen just nu.. Precis allt jag gör och säger blir fel och min pojkvän blir arg på mig. När jag försöker förklara hur jag menar så tror han ändå inte på mig utan påstår att jag har "bakomliggande motiv".

    Vi har ju vart tillsammans i snart åtta år (till sommaren) och bott ihop nästan hela tiden tills han flyttade hux flux i slutet av januari. Han har flyttat in i en lägenhet som vi tillsammans vart och tittat på och bestämde att vi skulle flytta till tillsammans men helt plötsligt så flyttade han ut ensam en helg när jag var bortrest och sa att han ville bo ensam. (kort historia om hur det är mellan oss bara).

    I fredags så var han hemma och umgicks med sin lillebror. Och eftersom jag hade tvättat på dan och skulle in till stan sen på kvällen så tog jag med en påse med lite kläder åt honom som jag tvättat åt honom och gick förbi och lämnade hos honom. Försökte bara vara snäll...

    Nu idag så kommer det fram att han är skitsur för det! För han tycker att jag kontrollerade honom och inte kunde låta bli att komma dit för att jag trodde han var med nån tjej... Allt jag gjorde var att försöka vara snäll och lämna lite rena underkläder för jag visste att han inte hade det hemma.

    Så nu har jag fått be om ursäkt hundra gånger idag och han tror ändå inte på mig varför jag gjorde det. Blir så jävla ledsen för jag menar ju inget illa och ändå så gör jag alltid fel.

    Känner ni också så? Att vad ni än gör så blir det fel?? När jag försöker förklara för honom att jag tänker inte på samma sätt som honom och att jag fungerar inte på samma sätt så säger han bara att det är bara som jag tror, att han vet att jag tror att jag är annorlunda.

    Han är världens goaste kille i vanliga fall men jag blir så ledsen när jag hela tiden får höra vad jag gör fel och inte vad jag gör som faktiskt blir rätt eller som är bra. Förlåt att jag skriver av mig här men jag tänkte att ni kanske förstår den där känslan av att alltid göra fel... Ordet förlåt är nog det ord som jag använt oftast sen han flyttade för jag ber om ursäkt tusen gånger i veckan känns det som för att allt blir just... fel.

  • Ysta
    Aquagreen skrev 2009-04-05 13:26:59 följande:
    Ysta - jag tycker det känns lite som han söker en anl att få jävlas med dig el vara elak, är han frustrerad? Låter som det. Han kanske alltid sett dig som stark o nu när du har det kämpigt så ser han att du oxå kan vara svag så blir det att hans bild om dig rasar? Äh jag vet inte alls, fråga honom rakt ut varför han håller på som han gör. Du ska inte be om ursäkt alls gumman. Stoor kram till dig
    Jag vet verkligen inte vad det är med honom... Tror inte han heller mår helt bra och så missförstår vi varann och blir osams. Men just den där känslan av att jag ALLTID gör FEL är så himla jobbig... De gånger jag faktiskt lyckas göra nåt bra eller rätt så får jag aldrig höra det utan bara när jag gör fel och då får jag skit typ.
  • Ysta
    ensamhemma skrev 2009-04-04 16:52:13 följande:
    efter ett års psykisk misshandel har jag äntligen vågat dra mig ur, och för första gången så känner jag att jag kan stå för det. men han vägrar att lämna mina nycklar.... jag fattar inte att jag lät mig tryckas ned av en idiot,varför stod jag ut så länge? han har bra ljugit manipulerat varit otrogen,kontrollerat varje steg jag tar,kollat min mobil,förbjudit mig att gå ut. ja ni fattar säkert helheten,orkar inte gå in på alla detaljer. men nu är jag fri fri fri,jag kan andas igen....ångesten poff väck.... måste bryta detta destruktiva mönster att jämt råka ut för dåliga män....det e nu eller aldrig det gäller,min dotter ska inte växa upp o se sin mamma bli illa behandlad.....såsom jag gjorde som liten...fan vad jag är stark som äntligen frigjorde mig från fängelsevakten....borde anmäla han för psykisk misshandel
    Jag har haft tre såna förhållanden tidigare i mitt liv, fast då har det handlat om både psykisk och fysisk misshandel. Du gör helt rätt som står på dig! Saker blir aldrig bättre hur mycket man än hoppas på det. Önskar dig all lycka till och är glad att du verkar vara starkare än vad jag var
    Ingen är värd att behandlas illa.
  • Ysta

    Anonym (Skåne) skrev 2009-04-05 19:14:11 följande:


    Min huvud är en torktumlare just nu.. vet inte vart jag ska ta vägen.. alla tankar bara maler och maler och maler. Jag kan inte få stop på dem.. det känns som om huvuder skulle explodera...
    Exakt så känner jag det hela tiden.. Vet inte heller vad jag ska göra åt det. Ibland om jag är riktigt "inne" i något jag gör så lugnar det sig en stund i huvudet men sen sätter det igång igen.
Svar på tråden vuxna med adhd add as