Leksaksvapen

Gislöv: Det är till att fatta det man vill ibland !?

Skönt är åxå att veta att du kan uttala dig om mitt X syskonbarn utan att känna dom öht?!? Barnpsykolog?!?!?

Jag kan säga av egen erfarenhet, att det som var förbjudet hemma, vart destomer spännande borta.

Andrés mamma, så du tillåter det mesta hemma hos er alltså?

Och återigen, hur förklarar du för barnen vad vapen används till?

Allvarligt - ibland känns det som det är diskussion med dagisbarn här inne!!! Självklart tillåter jag inte allt hemma!?

Vad gäller vapen så har det alltid funnits i vår familj - en tävlar i pistolskytte, pappa och bror jagar.

Barn är såååå mycket klokare än vad ni verkar tro!!!

jag orkar inte läsa genom hela tråden, det verkar gå ganska hett till i snacket...
vill bara svara på ts fråga och säga:

mina barn har aldrig fått några vapen att leka med. det känns fel för mig och min sambo. vi tycker att vapen hör hemma på soptippen och vill inte uppmuntra/inspirera till några lekar som innehåller våld/död/krig.
däremot har jag aldrig lagt någon värdering i barnens lekar, har de viljat leka pang-pang har de fått göra det. dock har de själva fått förse sig med passande attribut till leken, jag har inte gett dem några gevär eller pistoler.
jag tror att man som förälder styr barnens lekar mer än man vill erkänna. jag tar mig allvarliga funderare på vilka leksaker jag sätter i händerna på mina barn; vad de förmedlar, symboliserar och står för. vill jag uppmuntra det?
är svaret nej, tvekar jag inte en sekund att hålla de leksakerna utom räckhåll för mina barn.

Gislöv->
"Mina söner, (har tre) har alla haft och har vapenförbud och det har fungerat ypperligt!! Jag har förklarat för mina barn varför man inte ska leka med vapen och att man inte ska hota andra med vapen (leksaker givetvis). Det har fungerat hur bra som helst och det har resulterat i att de själv sagt till kompisarna att de inte leker med vapen för att det är löjligt och inte alls kul. Mina söner har ej lidit av detta förbud och att de börjar leka pangpang automatiskt, är en myt, det finns inte i generna."

Mycket med om man ska lyckas med något eller inte hänger på ens tro på om det kommer att funka eller inte, och det låter jätteskönt att höra att det går i detta fall! Man förmedlar ju omedvetet sin "syn" på det hela, genom att tro eller inte tro att nåt går, så jag behöver höra att det går så det ger mig styrka

Vi 6 barn har aldrig lekt pang pang hemma hos oss. Fastän min pappa är tävlingskytt och jägare. Vi testade nån gång att skjuta med luftgevär när vi kom i skolåldern. Och jag gick och träningssköt nån termin på bana (luftgevär). Det var ett betydligt bättre sätt att komma i kontakt med det. Under kontrollerade och mer allvarliga former, med hårda regler för hur det gick till. När vi var äldre och förstod bättre. Men på nåt sätt kom kontakten att förmedla allvaret i skyttet. Att det INTE är en lek, utan väldigt allvarligt. Fast tävlingskytte... vad är det om inte en "lek", sport? Hm.

Det hade inte behövts komma i kontakt med det alls såklart, men det var bra av mina föräldrar hur de lyckades hålla detta ifrån oss så länge, tills vi var någorlunda mogna för att förstå allvaret i det. De lyckades också med att vi aldrig nånsin slogs eller blev fysiska mot varann. Aldrig nånsin (brukar folk inte tro på, men så är det). Och det tror jag inte ligger i våra gener, utan det har vi på nåt sätt lyckats få förmedlat. Så alltså, det går att förmedla mycket, om man vill. Tror jag. Sen beror det på omgivnigen också om man kommer att lyckas helt. Men man kan i alla fall inte förvänta sig att omgivningen ska göra det åt en. Det kommer inte att ske. Det hänger på en själv som förälder, allra mest.

Utopia

Ja visst går det om man tror och vill

Farmor och farfar samt min man, är också tävlingsskyttar. Farmor o farfar mycket välkända sådana, och jag förstår inte varför barn måste ha leksaksvapen för att andra i familjen tävlar i skytte eller jagar? Vi har som ni i er familj fått skjuta i skolåldern och fått lära oss allvaret bakom.

God tro och stora skor, ja då kan man gå långt!!

När jag var lite fick jag ha pistoler, men jag fick aldrig sikta på någon för det var farligt...det tyckte jag var mycket bra, eftersom jag då både lärde mig vad det var och sedan även fick lära mig att det var farligt...jag tyckte ändå att det var roligt när det smällde och att smyga runt med det om man lekte polis eller något liknande...

Jag förstår inte riktigt logiken i de som ser till att deras barn inte får komma i närheten av vare sig leksakspistoler, våldsamma tecknade filmer ( typ Pokemon å liknande)...när är det tänkt att barnen ska få möta det? För det finns i världen tyvärr...ska ni ha barnen inlåsta därhemma tills de blir fyrtio eller...en dag möter de världen och jag tänker göra mina barn så beredda som möjligt...jag tänker inte lära dem slåss...men de ska veta vad som finns därute och att de kan stöta på det även om de själva ska försöka vara så respektfulla och laglydiga medborgare som möjligt...På lekis lekte vi mördarleken....tänka sig, ingen av oss har blivit mördare ändå!!

Jag läste för några år sedan att de gjort forskning där det visades att krigslekar var nyttiga för barnen utveckling...det var väl i nån dagstidning, tyvärr kan jag inte hänvisa till nån källa, men jag vet att jag reagerade på det eftersom jag hade förväntat mig att de skulle kommit fram att det skulle vara mer negativt...

En del har emot ordet "förbud", men "förbud" kan innebära många saker. Jag tycker knappt det kan kallas förbud när man inte köper något, eller säger till andra att inte köpa något till ens barn. Det kan väl snarare kallas "inte introducera". Barnet vet ju inte om vad det missar. Min son har redan börjat med pang pang ett par gånger nu (2 år gammal) som han måste fått från dagis. Och då uppmuntrar jag inte det, jag hakar inte på och ger honom en massa hjälp att leka den leken och gör likadant själv. Då har han slutat. Och det kan knappt kalls förbud heller. "Inte uppmuntra" eller nåt

Jag menar inte att jag har nåt emot förbud, men det är inte så att man berövar ett barn en massa som de behöver, om de inte VET vad det är som den missar. Det står liksom inte på dörren och man upprepar det flera gånger om dan "nej, det får du INTE!", och påprackar de ett behov genom att förneka att få det uppfyllt. För att de ska ha ett behov så behöver behovet först skapas. Skapas inget behov, finns det inte där. Inte ett så¨nt här behov. Och där kan man alltså göra en insats. Det är som med godis för mig. Min lill-kille vet inte om vad en klubba är ex. Att man kan äta de. Han har lekt med några hemma hos några släktingar, som om de vore leksaker. Men så länge man inte berättar att "kolla här, man kan öppna de och slicka på de!" så lider han inte av det. Han KOMMER att börja "lida" av det, om han vet vad det är, och kommer skrika och vilja ha de i affärerna men inte får det ex. Varför göra så han får ännu fler måsten när han inte behöver? Självklart måste man lära sig om livet, han äter kakor ex. Men det finns nog med frestelser och saker som man kommer att ha svårt att ha kontroll på och hålla borta, och då är det ok med inte då osv, för att man ska ha nog med de sakerna. Alltså får man som föräldrar fundera sig fram till och bestämma vad man vill introducera när.

Problem blir det ju då förstås när det gäller påverkan från andra barn. Men jag tror (som jag skrev till Gislöv) att man kan göra mycket ändå. Ger man bara upp, då gör man inget i alla fall. Jag tycker man ska tänka på då att det man lyckas med för sitt barn, då hjälper man även andras barn, för att de inte blir smittade av det dåliga. Leker inga barn med pistoler så kommer färre andra bli intresserade av de. Stöter man inte på det, så skapas inget behov. Det ligger INTE i generna att man måste skjuta! Stenåldersmänniskornas bebisar och inte heller de vuxna gick och gjorde "pang pang". Det är nåt vi uppfunnit och är ingen naturlag eller måste.

Jindra:

Helt rätt om undersökningen av krigslekar, men det är milsvid skillnad på krigslekar och leksaksvapen. det är två vitt skilda ting. (Jag útvecklar inte mig, för jag har redan skrivit om det i trådens början, om du vill läsa...)

Jindra

Att ge ett barn en pistol och säga, "du får inte sikta på någon" är det samma som att ge barnet en glass och säga:"du får inte slicka på den"

Löjligt, onödigt och helt oförståbart!

Gislöv: Har aldrig någonsin upplevt det som ett problem.....mina grabbar har ALDRIG hållit på och sikta på varann! Dom har varit här uppe i våran skog och "skjutit" harar - att leka krig har inte vart av intresse öht.

Jindra, menar du seriöst att du tycker att man måste introducera allt på en gång, för annars lär man sig aldrig och kommer aldrig stöta på det?!

->"Jag förstår inte riktigt logiken i de som ser till att deras barn inte får komma i närheten av vare sig leksakspistoler, våldsamma tecknade filmer ( typ Pokemon å liknande)...när är det tänkt att barnen ska få möta det?"

Sex, alkohol, droger, sjukdomar, våld, krig, elände, det kommer, vare sig man vill eller inte., Det behöver man inte "introducera" så tidigt som möjligt för att man inte ska tappa hela barnets livs-utveckling... Jag tror att barn behöver tid. Tid att smälta. Att lära sig. Ta en sak i taget och få prata om det och gå igenom det. De behöver få stöd och hjälp i den processen av de vuxna. Det måste få ta tid. Alltså tycker jag INTE att "allt på en gång bara" är nåt bra! Jag tycker det är trist inställning att man tror att man måste lära barn som är ett par år gamla om sånt, de har ju knappt lärt sig prata och tänka knappt! Hur ska de kunna anlysera världsproblematiken, eller ens kunna fatta om de får infon upplagd för sig?! Tycker du så om sex också, så det ska introduceras i dockvärlden tidigt, porr i barnböckerna, i de tecknade filmern etc. -"Det är ju sånt de måste lära sig!" Eller kanske de lär sig ändå när de blir äldre....?

Jindra

Jag är chockad!!

Anrdrés mamma->Tack för dina inlägg. Bra att det funkat för er.

->"Mina barn har heller aldrig lekt med sina vapen som pang-pang, du är död - utan varit ute och jagat älg och hare med sina vatten och plastpickor!!"

Det är betydligt bättre än att leka pang du är död, helt klart. Om man lyckas med det som du skriver är det ju jättebra.

Ville bara kommentera också:
->"Barn är såååå mycket klokare än vad ni verkar tro!!!"

Barn uppfattar nog mer än man tror, "små grytor har också öron". Men är "kloka"? Jag tycker inte det. De har inte samma förmåga att analysera saker som äldre har. Kritiskt granska. De är som oskrivna blad. Bladen fylls efter hand på med saker. Ju mer fyllda blad, ju större möjlighet att korrekt kunna tolka ytterligare info som kommer till på ett bra sätt, sila och lägga in egna värderingar i besluten som de tar, åsikterna som de anammar. Barn måste få möjligheter att _bli_ kloka. Genom att stegvis få ny info och hjälp med att tolka den. Alltså måste saker få ta tid som jag skrev ovan. Så att man så fort som möjligt når det stadiet så man kan tolka själv på ett bra och nyanserat sätt. Istället för att smacka på med allt på en gång och det blir kaos i huvet och det blir ingen ordning på nånting och kommer inte att bli heller. (alltså jag bara pratar allmänt och inte om din situation eller så).

Ni som tycker att barn ska få leka med (verklighetstrogna) vapen för att "det förbjudna" lockar mer: gäller detta även andra saker såsom droger? Ska det legaliseras för att människor då inte blir intresserade av att testa?

För mig håller inte argumentet, och jag tycker det är viktigt att "våga vara vuxen" ibland. Vissa saker SKA vara förbjudna av olika skäl, och det ska inte tillåtas för att man tror att man då vinner med denna märkliga form av omvänd psykologi. Nu syftar jag inte på just vapen, utan menar mer allmänt. I ett samhälle måste det finnas vissa tydliga regler för allas bästa, så även för våra barn.

Ursäkta om jag skriver svamligt men jag är en aning trött efter att ha varit uppe sen kl 5...