Människor som stammar?

äsch va fan är de att skämmas för om ens vän stammar... de är för fan inte meningen liksom... de är juh knappast så att"du" vill stå där och stamma... fan blir så arg har två vänner som stammar... den ena mest när hon blir nervös eller osäker ni vet typ när hon träffar nya människor och så... men va fan inte fan skämms jag för henne, ibland där imot kan jag bli lite arg på människor som avbryter henne när hon pratar eller när folk avslutar deras meningar, blir tokig... inte fan vill jag själv att nån ska avsluta min mening om jag ahr något jag vill berätta... iof om jag tänker tillbaka innan jag blev vän med dessa två underbara tjejor, så kanske jag var sån med fast inget jag minns.

Ett litet tillägg bara.

Jag brukar inte fylla i ord om jag pratar med någon som stammar privat.
Det är mer när jag har pratat med någon via jobbet då jag har suttit med problemlösning och även fyller i och frågar när andra förklarar vad problemet är som de behöver hjälp med.
Dock inte varje gång utan mer om personen inte är säkra på vad felet berott på och kanske börjat beskriva sådant som inte direkt har med saken att göra för att styra in felsökningen åt rätt håll.

Anonym (frågande??) skrev 2009-04-23 10:49:19 följande:

Lite svårt att förklara men jag hittade detta på nätet:

Stamning är en störning i talflödet, som kännetecknas av dålig koordination mellan uttal, klang och andning. Det betyder att det blir avbrott i det vanliga talet i form av upprepningar eller förlängningar. Forskarna vet inte säkert varför vissa personer stammar, men det beror nog på flera faktorer. Det råder ingen tvekan om att psykologiska sådana spelar en roll. Det kan man till exempel se genom att stamningen blir värre i en situation, där den stammande är stressad eller nervös. Omvänt kan den försvinna, om han eller hon blir entusiastisk och glömmer sig.

Även kroppsliga faktorer har betydelse. Hela talapparaten kan blockeras, så att luftpassagen helt eller delvis stängs av. Det finns även en viss form av ärftlighet för stamning, då det i cirka hälften av fallen finns andra i familjen som stammar. Stamning är tre-fyra gånger så vanlig hos pojkar som hos flickor och förekommer hos omkring en procent av alla barn i sexårsåldern.

Man vet ju aldrig förrens man själv är där brukar man säga.
Jag har aldrig tänkt på att läspa kan vara ett problem för dem som läspar, jag har alltid sett det som ett annorlunda uttal bara, tycker oxå det e gulligt med människor som läspar.
Men som sagt nu när du säger det så får man ju en annan syn på läspande, att läspande oxå kan faktiskt vara ett problem.

Jag har läst om ett möjligt hjälpmedel mot stamning.
Vet inte om det finns i Sverige eller om det verkligen hjälper.
Det heter Fluency Master.
Ni kan väl gå in o kolla själva o säga er åsikt: www.stutteringcontrol.com/

Jag är anonym eftersom jag inte vill lämna ut min son som jag skriver om.

Min snart vuxne son stammar. Inte i varje mening men ibland och ofta om han blir stressad. Jag kan höra att han hittat sätt att "komma runt" sin stammning, t.ex kan han byta ut ord(han gör en tankepaus när han märker att ordet vill fastna och byter ut det mot ett annat - det här har han finslipat, inte många skulle märka något, tror jag.), han kan också "dra" lite på ordet, d.v.s "skolan" blir "skoolan", och det viktigaste av allt: han har en helskön attityd till sin stammning!
Ibland låser sig verkligen allt men han låtsas som ingenting och fortsätter när det passar.

Tidigare i tonåren var stammningen ett problem för honom själv, han var rädd för hur andra uppfattade honom, men med växande självkänsla försvann de farhågorna. Jag har givetvis jagat talpedagoger och skolan hjälpte oss mycket med kontakter och träning, men inget hjälpte direkt.

Idag låter han inget hindra honom, han har flyttat hemifrån, han ringer telefonsamtal, beställer hamburgare på McDonalds, har många vänner och en flickvän.

Det värmer en mammas oroliga hjärta!

Jag hade inte brytt mig for fem ore om nagon i min bekantskapskrets stammade. Aldrig tankt tva ganger pa det. Det har ju da verkligen ingenting med intelligensen att gora!!!
Jag hade inte brytt mig om en partner hade stammat heller. Vi har alla vara sma "defekter", det ar ju hur man agerar som manniska som gor om man ar en bra eller dalig person!

handen pa hjartat, sa hade jag inte tvekat en sekund for att anstalla en person som stammar. Kanske inte om jag behovde nagon som svarade i telefon eller satt i kundtjanst, men annars hade det inte spelat nagon som helst roll. Min forra chef stammade faktiskt och han var otroligt respekterad - en jakligt smart och driven person.

Min man stammade när vi träffades (mycket) det har blivit bättre med åren men visst kan man säga att han ännu stammar. Har skiter i det fullständigt idag och är mycket trygg i sig själv. När jag träffa han så var stammningen en sak jag föll för och det att han inte brydde sig om det. Det visade sig att de flästa manliga i hanns släkt hade lite stammning och det verkar vara rätt ärfligt.

Idag så har jag inte samma översende med hans stammning och vi brukar skämta om att jag inte alltid orkar vänta på vad han vill ha sagt, utan fyller i. Inte lika snäll som jag var när vi var nyförälskade. hahaha Men jag gillar än idag hans handikapp.

lite orolig är jag att vår son ska börja, man vet ju aldrig om han tar lika lätt på det som mannen. Men jag vet också att det inte är hela världen. Finns värre saker som kan hända.

Har inte läst tråden ännu. Min sambo stammar också. När vi precis träffades upplevde han detta som problematiskt för han skädes mycket över det. Hans stamning är dock inte alltför påtaglig. Den kommer främst då han talar ett främmande språk eller är obekväm i någon situation.

Jag tycker att det är synd när/om han låter detta påverka hans liv. Ett exempel var när han läste en kurs men avbröt det pga. stammningen. Samtidigt beundrar jag honom då han hanterar situationer som uppstår på ett mycket bra sätt. Jag har märkt att han vågar ta för sig mer och låter sig inte skrämmas när en situation uppstår då han kanske stammar. Då sväller mitt sambo-hjärta av stolthet!

Han sitter här och säger: "Kom ihåg att stamningen inte styr över dig och dina handligar!" Vilket har funkat bra för honom tycker jag. Nu ska jag läsa resten av tråden.