Min 16-åring är gravid....

TS: Såg tråden idag och har läst hela. Låter som om allt ordnar det sig till det bästa till slut. Vad skönt!
Sedan måste jag bara tillägga en sak. Läste inlägg av Fatima och rycket faktsikt till. Anser inte att inlägget hör till denna tråd. TS ber om hopp om framtiden...inte anklagelser om att det är hennes fel, att dottern kanske aldrig kommer att förlåta henne mm.

Kan tillägga att jag med fasit i hand också skulle väntat med barn när jag som 19åring fick mitt första.

Även om vi inte alltid är överens här inne.. så tycker jag att det är viktigt att vi respekterar de som kommer med avvikande åsikter. Det är inte alltid så lätt. Fatima har lika stor rätt att presentera sin syn på det hela som alla andra. Tror inte hon menar att vara elak.

Usch vad jobbigt med en sådan kille.
Om hon skulle behålla barnet kanske hon skulle dra sig undnan honom.

Jag tror att man mognar med ett barn men att få barn med en sådan kille... nej fy.
Är själv 17, var 16 när jag vart med barn.
Men min kille är världens mest stabila och fina.
Han tar ansvar, jobbar och har aldrig någonsin testat droger.
Han föräldrar är hur stabila som helst.

Så situationen är annorlunda. Du kanske skulle prata med din dotter om vad det innebär att ha barn, vilket jobb det är, vad det kostar.
Förklara hur jobbigt det skulle vara om hon blev själv med att ta hand om barnet, det kan man ju bli även om man är ihop med killen.

Gud jag vet inte, men be henne utvärdera pappan till barnet ordentligt!

Som många har sagt, vill hon behålla, hjälp henne att förstå att hon inte kan ha honom som pappa!!

Crabban: Vill bara säga - jag reagerar precis likadant oavsett vem eller vad det gäller när det blir såååå starkt fanatiskt!!! Man har rätt till sin åsikt, självklart, men man kan nog göra det på ett lite mer diplomatiskt sätt!!

Sanna63-bra att det är taget ett beslut!
o hur jobbigt det än kan vara för henne så har hon tiden an............det vet vi ju alla!
Det går säkert bara bra........även om det så klart känns tungt!

fatima: faktiskt så säger lagen i detta land att kvinnor har rätten att bestämma över sin egen kropp - med foster och allt. det kallas tom "embyro" tills v 24(?) eller så, för att markera att det INTE är ett barn, och har därmed ingen självklar rätt till liv.

i vissa länder (usa, irland ex) så har man tom gjort skillnad på gynekologer och abortörer - en skillnad som faktiskt inte finns här - tack så JÄTTEMYCKET för det. jag är så oändligt tacksam för att vi här i sverige erkänner kvinnans rättigheter före fostret, annars skulle tex våldtagna kvinnor få svårt att ta bort embryot.

sen skriver du att man ska "sluta med drogerna" - hur naiv är du egentligen? läs på lite bättre innan du skriver sånt, det där med missbrukarpersonligheter har du ingen vidare koll på.

sandra: trodde att ni hade lite längre "fönster" kvar, men du har helt rätt, nu är tiden att agera. hoppas att ni har tagit rätt beslut - jag tycker det iallafall. hoppas åxå att din dotter får upp ögonen för drogernas inflytande på personligheten - be henne läsa på lite! här på formuet finns massor under hemliga rummet. hon är ung och har hela världen vid sina fötter - hoppas hon inser det! barn eller inte barn är eg inte frågan, utan om hon ska be killen fara å flyga - han är enda hotet mot hennes framtid!

*stödkram* till er båda, det ordnar sig alltid.

Jadå visst ordnar det sig, på det ena eller andra sättet. Som jag skrev här tidigare så hade jag naturligtvis stöttat henne på alla sätt även om hon beslutat att behålla barnet. Jag skulle tycka att det var jätteroligt att bli mormor även om det skulle vara lite tidigt kanske... Min dotter läste fatimas inlägg och blev alldeles chockad. visst man får tycka som man vill, vi har åsiktsfrihet här i landet... men att säga att det var mitt fel att hon blev med barn och att jag borde se till att han slutade med drogerna och att de gifter sig... ojojoj. Det är verkligen att se till barnens bästa det... Jag anser faktiskt att dottern är barnet i den här frågan...
Imorgon åker vi till sjukhuset i alla fall, jag dottern och killen. Det var inget lätt beslut för dem och de vill att jag följer med som stöd i deras svåra stund. För även om man bestämt sig för att göra abort så är det ju naturligtvis sorgligt och svårt att göra det. Både för mig och för de båda ungdomarna som det ju drabbar mest. Jenny ska få träffa kurator och de underbara tjejerna på soc. där vi bor. De har även erbjudit hennes kille hjälp, bara att hoppas att han tar den...
Jag vill tacka alla er som har varit med och tyckt i den här frågan, även Fatima, du får ju tycka som du vill även fast det inte stämmer med de flesta andras värderingar och uppfattningar. Jag vill även säga att jag är oerhört stolt över min dotter, visst hon har tagit några snedsteg ibland men hon kämpar vidare... Och framförallt, hon har sagt en sak till mig som jag kommer att leva på resten av livet. Hon har bara en förebild här i livet och det är jag... Känns som om jag har lyckats då, när ens barn säger såna saker. Hur det än är så är det viktigaste i livet att ha en bra relation till sina barn och det har jag. De ljuger inte, smyger inte, slår inte i dörrar och skriker inte fula ord. De respekterar vuxna och deras beslut, de kan ta egna beslut efter mycket tänkande och övervägande. Det är svårt och jobbigt att vara tonårsförälder och gudarna ska veta att jag har gjort fel många gånger, jag är ingen supermamma. Men genom att vara ärlig och uppriktig mot dem och genom att lyssna på deras problem samt stötta dem i deras egna beslut så kommer man en bra bit på vägen... Och killen... ja jag lovade min dotter igår att jag skulle göra ett försök till att hjälpa honom ur det här.. Han har haft en svår uppväxt själv, kantad av föräldrars svek och alkoholberoende. Han har inte fått det stöd här i livet som mina barn har fått. Om han tar emot hjälpen så tänker jag stötta även honom. Min dotter älskar honom för den han är trots hans fel och brister... Kanske vi tillsammans kan få ordning på hans liv. Om inte så har vi i alla fall försökt gjort vårt bästa....

Puff... Hur gick det?
*kram*