0707-bebbar - tråd 11

Så är det här också. H har börjat tycka att det är jätteskoj att kasta grejer. Typ ljusstakar i glas och allt annat hon kommer åt samt att hon har kommit på att hon får reaktioner när hon gör sig dryg (petar/tar sånt som hon vet att hon inte får ha) också asgarvar hon när man blir arg. Egentligen vore väl det bästa att bara ignorera henne när hon gör så, men när hon tar sådant som man själv använder för tillfället blir det lite svårt.

Usch, jag sitter här med halsont för, bokstavligt talat, sjunde eller åttonde gången sedan påsk. Hade precis blivit fri min jobbiga hosta, så börjar nästa. Jag är sååå less på det här nu! Hoppas bara att H klarar sig. Jag hade ju förberett mig på en massa vabbande när hon började på dagis, men det har hittills hänt en enda gång (och då var det mer jag som behövde en anledning att vara hemma så hon hade nog egentligen kunnat gå på dagis) medan jag har varit sjuk och sjuk och sjuk.

Skarpa, samma här! Har hostat och snorat och haft såååå ont i halsen i mer än en månad nu. Kollegorna på jobbet tar stora omvägar runt mig för att slippa bli utsatta. Ögoninflammation 2 är på g nu som det verkar, suck. J är rätt kry men snorar hon också, hittills har hon klarat sig från ögonen för andra gången.

Jag är med i allt om barns föräldraråd

www.alltombarn.se/foraldraliv/foraldraradet-1.26510

Skarpa, känner igen det där som du skriver.... Alfred kastar mest leksaker men han kastar dem helst på sina bröder... Först när jag tar tag i hans överarmar och är riktigt barsk fattar han att han ska lägga av....

Hihi kul att läsa! Du är en bra person att ge råd tycker jag !

Åh *tokrodnar* jag tycker det är kul att kanske kan få människor att vinkla om sitt synsätt...

Jag hade "terapijobb" med en tjej här på FL om hennes återkommande drömmar, till slut visade det sig att hon  fick många "slantar" på plats och med hjälp att ändra sitt synsätt så fick hon tom kontroll över sin panikångest. Att kunna hjälpa så är ashäftigt!

Du kanske skulle sadla om till terapeft

Tanken har funnits, så som jag håller på att boosta kompisar som gått ner sig så borde jag ta betalt för det

kasta saker gör hon mest göra när hon inte får som hon vill och redan håller i något, men hennes vredesutbrott är då våldsamma dock kortvariga tack o lov på någon minut.
Men nu är de 5 veckors semester så nu slipper jag dra hela lasset med henne, stora fördelen med hans semester haha :-P

Tesked (som ju är bra på råd och dessutom flerbarnsmamma) och ni andra, jag behöver råd!

Vi ska åka på gemensam semester med några vänner som har ett barn i samma ålder som V. Vi har hyrt stuga tillsammans och är borta i en vecka.
grejen är att deras barn är väldigt "lugn" i jämförelse med V som är väldigt aktiv och satans envis och är mitt inne i trotsåldern. Dessutom är hon väldrigt pratsam i jämföresle med honom som inte pratar alls än. Hon ska ha ALLT. Allt är hennes, även andras saker och hon har råkat i slagsmål med det här barnet flera gånger, fast de verkligen trivs ihop egentligen och har lekt med varann sen de var var pyttisar. Men iom att V är helt galen och ska ha alla saker, och tillrättavisa honom ( ) och han i sin tur försöker hålla kvar sina saker, blir hon helt vansinnig och det slutar hela tiden med att vi får "tillrättavisa" henne och det känns så himla jobbigt att det alltid ska vara en så negativ och spänd stämning och hon alltid ska få skit för allt (med all rätta iom att hon tar allt och skriker MIN) men han blir ju så ledsen också när hon sliter i hans saker och tar allt han har. Han kan verkligen putta ifrån och har slagit till henne flera gånger (inte hårt utan i självförsvar när hon försöker ta hans saker) och då slutar det också med att HON gråter och man får trösta.

Hur F*N gör man?? Jag orkar inte en hel vecka med att springa efter och säga till, trösta och tala henne till rätta.

Ärligt så skulle inte jag trösta om J hade gjort så att hon tagit saker och vart hårdhänt och den andre sagt ifrån. Jag hade sagt att hon får be snällt eller så händer det "olyckor" som det där och att de inte är synd om henne då hon själv ossakade det.
Skulle jag se att hon börjar bråka med att något är hennes, precis innan hon sätter igång hade jag sagt ifrån, antingen får hon samsas eller så får hon inte leka med honom.
Men ptja, de är jag de
Speciellt när han inte kan säga ifrån själv så skule jag säga till henne en extra gång då hon vet att hon har övertaget.
Tack o lov har de bara hänt med hunden härhemma *asg* med barn är hon supersnäll men hunden får baske mig inte leka med sina egna nallar, alla nallar är hennes enligt J haha. Men där gjorde jag som ovan, även om hunden nu lät henne hållas så såg jag till att hon aldrig sen fick chansen att ens försöka sno nåot som inte var hennes, hon fattade poängen tillslut.