• Emmel

    NI förstör mitt barn!

    EMO 979 skrev 2009-05-23 21:48:13 följande:


    Vad kommer du med för motivering om sonen säger att han vill ha en klänning och du svarar "nej" och han frågar varför säger du nej.....
    Jag säger nej. Precis som jag gör när han vill ha en leksak och jag inte tycker att vi ska köpa den.
  • Emmel
    FannyGioia skrev 2009-05-23 21:48:21 följande:
    Du har rätt - fördom är fel ord. Men det är skillnad på att tycka att något är ett flickplagg och att agera efter det, d.v.s. att hindra sonen från att ha klänning.
    Skillnad från vad? Det är ingen skillnad att säga nej till att köpa en klänning för att jag inte tycker att det passar på en pojke, från att säga nej till en typisk pojktröja med massa monster (de gillar jag inte heller och därför kommer ingen av mina barn att få ha en sådan).
  • Emmel
    Clarissa83 skrev 2009-05-23 21:56:19 följande:
    Min dotter har en rosa/röd body med monster på. Det är väl genus om något.
    Ja, det är genus!
  • Emmel

    Helena Gordon skrev 2009-05-23 22:05:46 följande:


    Nu beger jag mig, chokladtårtan är färdiggräddad. Peace!
    Mee too! Ska gå och sova... God natt!
  • Emmel

    EMO 979 skrev 2009-05-23 22:45:22 följande:


    Men om han inte godtar ett enkelt nej och frågar varför du säger nej...vad svarar du då?..
    Han är 3.5 år och han får godta ett nej. Förklarar du allt för dina barn? Eller så säger jag att vi inte ska köpa en klänning eftersom han inte behöver en klänning, precis som med andra kläder han ev. vill ha och inte behöver... eller leksaker som han vill ha men inte behöver.
  • Emmel
    StilaM skrev 2009-05-23 22:58:26 följande:
    Det är väl rimligt att förklara varför det är nej så att man kan hjälpa barnen att göra världen mer förståelig och förutsägbar.
    Ja och då duger det väl med att säga att han har kläder och inte behöver en klänning. För det gör han faktiskt inte.
  • Emmel
    fruWasberg skrev 2009-05-23 23:13:53 följande:
    Jag funderade på den här tråden länge i går kväll. Det behövs ett större perspektiv för att förstå varför det är så viktigt att det inte ska vara som det alltid har varit och resonera att ingen ju har tagit skada.Tänk kvinnlig rösträtt. Innan det blev en verklighet tror jag många resonerade precis som ni. "Varför ska kvinnor ha rösträtt?" "Det är väl bättre att det är som det alltid har varit".Vad jag menar är att nya tankesätt är skrämmande och kan vara svårt att ta till sig. Det är lättare att skratta bort, förminska och förlöjliga.Tidigare hade kvinnor endast kjol och klänning. En kvinna i byxor var otänkbart. Det fanns säkert de som resonerade att byxor var ett plagg för killar, på samma sätt som resonemangen förs i denna tråd att klänning endast är för flickor. Nu för tiden tycker vi det är självklart att kvinnor kan ha antingen byxor eller kjol. Men varför skulle då inte killar kunna ha klänning eller kjol?Vad är ni rädda för? Om alla klädde sig precis som de ville och hade den frisyr som de kände för, nog skulle man attraheras av varandra ändå. En tjej i kortklippt hår och jeans borde väl inte ha svårare att träffa en partner..? Jag bara funderar vad det är som är så farligt med att män och kvinnor får tillgång till varandras "sfärer". Man vet ju iaf vem som är en kille och vem som är en tjej. Det hörs på rösten, märks på ansiktsväxt, bröst osv. Varför behöver vi visa så tydligt vilket kön vårt barn har genom att klä dem flickigt resp pojkigt per definition?
    Jag är inte rädd för någonting som har med pojkar och klänning att göra. Jag tycker bara att det är fult och att klänning inte passar på en pojke och knappt på flickor heller. Själv äger jag inte en enda klänning, min dotter har två som hon fått av andra. För mig är klänning inte ett bra "lekplagg" och mina barn är i "lekålder".
  • Emmel

    Arne Anka skrev 2009-05-24 00:36:14 följande:


    Dorian Ertymexx skrev 2009-05-24 00:30:25 följande:
    I beg to differ. Skillanaden är huruvida man ser att kvinnor och män ÄR olika, men anser att de ska ha samma chans att lyckas i livet, kontra att det ENDA som särskiljer män från kvinnor är det vi har mellan benen. Jag är av den bestämda åsikten att kvinnor och män ÄR olika, har olika fysiska och psykiska förutsättningar, och att detta är något man ska bejaka. Jag hoppas verkligen inte att vi går emot ett samhälle där gränsen mellan män och kvinnor ska raderas. Däremot ska ingen kunna rättfärdiga orättvis behandling av kvinnor baserat på kön, men det tror jag vi alla i denna diskussion kan skriva under på. Jaghar dock svårt att se parallellen mellan förtryck och kläder...
    Håller med dig fullt ut!
  • Emmel

    Arne Anka skrev 2009-05-24 13:02:40 följande:


    Jag motsätter inte dig i sak, jag motsätter att du låter ditt barn spegla dina ideologiska åsikter INNAN det är accepterat i vårt samhälle. Exemplet med byxorna: Ja, det är accepterat idag vilket är förträffligt. Men det finns två sätt att komma till denna punkt; antingen sätter vuxna kvinnor på sig byxor, och får inledningsvis utstå glåpord (eller män klänning med samma resultat). Eller så sätter vi på våra barn byxor/klänning och hoppas att de "bryter ny mark". Och det är DETTA jag motsätter mig. Skillnaden är att om vuxna kvinnor bryter mot gängse normer kan de förstå varför reaktionerna blir som de blir. Det kan inte barn, inte till fullo i alla fall, och jag tycker det är fult att utsätta dem för det för att föräldrarna har ideologiska övertygelser som inte rimmar med den gängse normen, även om faktiskt föräldrarna i sak har rätt. Väldigt mycket var fel förut, väldigt mycket är fel idag. Men det är inte våra barns uppgift att agera sociologiska försökskaniner, där de förhoppningsvis inte blir retade/mobbade, men OM de blir det, då är det minsann de andra barnens/föräldrarnas fel. För det hjälper inte era barn när ni inte är där och kan förklara/försvara dem mot intoleranta/trångsynta kommentarer fällda av barn med intoleranta/trångsynta föräldrar. För de finns tyvärr...
    Håller med dig!
  • Emmel

    Arne Anka skrev 2009-05-24 15:08:00 följande:


    Självklart har klass betydelse, att påstå annat är att se livet med rosa solglasögon eller hur det nu var. Men...Jag kommer från arbetarklass, där ingen i min familj/släkt har haft en akademisk examen, där alla i princip haft lågavlönade jobb inom stat/landsting/kommun.Jag har en magisterexamen i ekonomi, har en jämförelsevis hög lön, har en "fin" lägenhet, ny bil etc. Detta säger jag inte för att på något sätt skryta, utan bara för att säga följande:Det går att bryta klassmönster. Men det är SVÅRARE att komma från ett arbetarhem än ett överklass hem. Men det går. Men det handlar ju också om prioriteringar. Vill man lägga ned det där extra för att få en akademisk examen, när ingen i ens närhet förväntar sig det, ingen uppmuntrar det osv? Och här kommer faktiskt det fria valet in. I Sverige är det gratis att studera på högskola, man får fördelaktiga lån för att kunna klara uppehället. Men visst, skaffar man barn vid 19 års ålder (dels för att ens egen mamma gjorde det), visst, då blir det svårare. Men det är inte omöjligt!
    Återigen: håller med dig.
Svar på tråden NI förstör mitt barn!