NI förstör mitt barn!

Och jag tycker att barn är barn OCH kön. Precis som vuxna är vuxna OCH kön. För mig är det inte något som är fel med att vara av något kön och att visa det.

Menar du att det är fel att vara av något kön eller att det är fel att visa det?

Fast att inte se barnet för både VAD det är och VEM det är tror jag kan ge negativa konsekvenser för barnet. Bara för att vi valt att se vår pojke som en pojke och vår flicka som en flicka betyder det inte att vi inte ser dem som personer/individer. Vad är det för fel med att vara en pojke och visa det?Vad är det för fel med att vara en flicka och visa det?Ska man "hymla" om vad man är, hur länge ska man göra det? Ska man inte säga om man har en snopp eller en snippa förrän man är 18 år?

Jag tror dessutom inte att steriotypa könsroller befästs om man inte låter sonen ha klänning på sig. Det finns andra saker som är mycket, mycket viktigare: modellinlärning. Om sonen har klänning men hans pappa är "steriotyp", tror du då att sonen blir mindre steriotyp än om han inte får ha klänning men har en pappa som är mer otraditionellt manlig?

Men vilka roller de antar har väl inte med om pojken får ha klänning att göra? Jag tror att hur mannen/kvinnan, d v s mamman/pappan och andra förebilder beteer sig har bra mycket större påverkan än om barnet får eller inte får ha kläder som enligt samhället är för det andra könet. Jag tycker att du tillskriver kläderna för stor betydelse.

Absolut påverkas barnet av kommentarer. Det har jag inte sagt något om. Och jag tänker inte säga till min son att han inte får ha klänning för att det är "tjejkläder"... och jag rättar honom när han säger att han inte kan ha en lila tandborste för att det är en "tjejtandborste". Men... jag TYCKER inte att klänningar är för killar. Så är det bara. Det är ett plagg som tjejer har - till fint. Inte på dagis. Min son kommer få klä ut sig i klänning hemma, om han vill, och på dagis (de har utklädningskläder där) om han vill. Men han får inte gå runt i klänning som vardagskläder. Det gör inte dottern heller.

Nja... jag tror inte att dagispersonalen behandlar min treåriga son annolunda för att han FÅR ha klänning på dagis. De vet ju redan att han är en pojke och - framför allt- vem han är som person. Vi behandlar honom inte heller annolunda om han skulle ha klänning hemma. Vi VET ju att det är vår son som har klänningen. Till vardags är våra barns värld just dagis och hemma. Så jag tror inte att bemötande kommer bli så annolunda om han skulle få ha på sig klänning till vardags.

Ett dagis i Gävle (tror jag) besöktes av en genuspedagog som filmade och sedan diskuterade med personalen hur de befäste könsroller varje dag. Personalen trodde sig naturligtvis inte göra detta, men förstod vikten av att granska sin pedagogok när de såg sig själva. Vi maten uppmanades till exempel flickorna att hjälpa pojkarna (skala potatis, skicka maten utan att pojkarna bad om den), pojkarna kläddes på inför uteleken medan betydligt yngre flickor tog på sig galonisarna själva. Flickorna beskrevs som "duktiga" och "snälla", medans pojkarna var "stora" och "starka". Pojkarna blev servade men tävlade också mer, medan flickorna fick lära sig att kommunicera och göra själva (och åt andra). Efter att ha upptäckt detta valde man att förändra. Vad? Ja, inte barnens kön som en del verkar vara oroliga att vi genuskärringar vill, utan pedagogiken för att låta barnen träna på det som de inte var så bra på - också. Man ville alltså inte låta egna fördomar begränsa barnen. Visst går frågan djupare än glittriga skor, men glittriga skor är naturligtvis del av det hela.

Både ock, faktiskt. Dels så tycker jag att det ÄR en flickklädsel men främst så är det totalt opraktiskt. Därför har vår dotter inte heller klänning på dagis. För mig är klänning ett plagg som man har till fint, d v s som flickor har när de vill vara fina.