NI förstör mitt barn!
Arne Anka skrev 2009-05-25 10:05:49 följande:
Morbid Mistress skrev 2009-05-25 08:16:23 följande:
Ok, ponera följande, på ämnet att du inte vill dela in ditt barn i grupper om pojkar och flickor (och våra barn faktiskt kommer att delas upp i grupper vare sig vi vill eller inte, såsom svarta/vita, rika/fattiga, kvinnor/män, blonda/brunetter, smala/tjocka, mammor/pappor, tuffa/nördar, håriga/kala, stadsbo/bonde)Din son kommer hem, och säger att han vill INTE vara- Vit, för att de svarta killarna på skolan är så häftiga. Så han vill också lyssna på gangsta-rap och ha stora kläder, guldkedja och keps- Fattig, för de som har mycket pengar i skolan verkar ha så kul. Så han vill ha märkeskläder.- Pojke, tjejerna har en mycket bättre sammanhållning, så tjej vill han vara. Så han vill sminka sig.- Brunhårig, blondiner verkar ha mycket roligare. Så han vill vara blond.- Tjock, de smala blir inte retade lika mycket. Så han vill bli smal.- Nörd, de tuffa på dagis verkar ha roligare på gården. Han vill bli en tuff kille.- Stadsbo, de som kommer från landet verkar ha bättre sammanhållning.Nej men Kalle säger du, det är klart att du inte behöver vara det. Det är klart att du ska få vara en individ och inte del av en speciell grupp, så du börjar fundera över hur du kan stimulera din sons utveckling gentemot att bli en individ, och kommer fram till följande:- Om min son vill bli mer svart är det nog till att införskaffa (ladda ned) lite bra gangsta-rap, och helt enkelt införskaffa lite nya kläder. Och brun utan sol kan väl inte skada en liten pojke, solaruim är definitivt inte aktuellt.- Det där med att han inte vill vara fattig är inte helt enkelt, men jag får väl helt enkelt ta lite extrapass på jobbet.- Smink finns det mycket av i huset, så det får han gärna låna hur mycket han vill.- Blonderingsmedel finns det också gott om, inga problem- Att han vill gå ned i vikt är väl bra, det mår han nog bra utav, så det blir att ta långa promenader på kvällarna.- Att bli en tuffare kille tar ju förvisso emot, det är ju ofta de tuffa som egentligen är de svaga, men visst, jag får väl ta reda på vad det är de tuffa gör och låta honom göra samma sak.- Stadsbo...? Ja, han är ju född i Stockholm, men om han vill vara som en sån som kommer från landet får jag väl fixa en talpedagog som får honom att lära sig prata bred norrländska.För att på detta sätt känner du att du får möjlighet att ge din son möjlighet att välja fritt vilken grupp han vill tillhöra (för hur vi än vrider och vänder på det tillhör han ju en grupp), helt utan att ta hänsyn till hans medfödda förutsättningar. Sagt och gjort, arbetet med att hjälpa din son bli det han vill påbörjas. Kläder införskaffas, talpedagog besöks, långa promenader tas och övertid arbetas. Efter några månader är din son äntligen sån han själv vill vara. Så du sätter på honom hans kläder i några storlekar för stort, kepsen, och guldkedjan. Det faktum att han faktiskt gått ned i vikt har dessutom gjort kläderna än större. En halvtimme senare säger du hej då till din son, och går från dagis till jobbet. På dagis kommer en liten kille in till frukosten lite sent, så alla barn har redan kommit. In i matsalen kommer en liten kille, med blonderat hår, brun utan sol i ansiktet, tungt sminkad och med hip-hip-kläder det står "Fuck the police" på. En av pedagogerna säger "Hej Kalle" varpå han på bred norrländska svarar "Jo men visst, biatch" (för det gör ju de tuffa killarna). När sedan Kalles kamraters chock har lagt sig, är deras dom, då barn är barn, och därför väldigt öppna och ärliga, inte nådig. Resten överlåter jag åt eran egen fantasi.Samtidigt, några killometer därifrån, nynnar du på en av låtarna som din son spelat på stereon den senaste tiden; "Yo, I abuse my homegirl and fuck the police. Tomorrow it's the other way around. Di-dam-di-dam-di-dam". Sedan ler du inombords, klappar dig mentalt på axeln och konstaterar att du måste vara den bästa förälder som finns...
Wow. Försvar för ett segregerat samhälle OCH ett stort paket fördomar i ett och samma inlägg. Strongt jobbat!
Ok, ponera följande, på ämnet att du inte vill dela in ditt barn i grupper om pojkar och flickor (och våra barn faktiskt kommer att delas upp i grupper vare sig vi vill eller inte, såsom svarta/vita, rika/fattiga, kvinnor/män, blonda/brunetter, smala/tjocka, mammor/pappor, tuffa/nördar, håriga/kala, stadsbo/bonde)Din son kommer hem, och säger att han vill INTE vara- Vit, för att de svarta killarna på skolan är så häftiga. Så han vill också lyssna på gangsta-rap och ha stora kläder, guldkedja och keps- Fattig, för de som har mycket pengar i skolan verkar ha så kul. Så han vill ha märkeskläder.- Pojke, tjejerna har en mycket bättre sammanhållning, så tjej vill han vara. Så han vill sminka sig.- Brunhårig, blondiner verkar ha mycket roligare. Så han vill vara blond.- Tjock, de smala blir inte retade lika mycket. Så han vill bli smal.- Nörd, de tuffa på dagis verkar ha roligare på gården. Han vill bli en tuff kille.- Stadsbo, de som kommer från landet verkar ha bättre sammanhållning.Nej men Kalle säger du, det är klart att du inte behöver vara det. Det är klart att du ska få vara en individ och inte del av en speciell grupp, så du börjar fundera över hur du kan stimulera din sons utveckling gentemot att bli en individ, och kommer fram till följande:- Om min son vill bli mer svart är det nog till att införskaffa (ladda ned) lite bra gangsta-rap, och helt enkelt införskaffa lite nya kläder. Och brun utan sol kan väl inte skada en liten pojke, solaruim är definitivt inte aktuellt.- Det där med att han inte vill vara fattig är inte helt enkelt, men jag får väl helt enkelt ta lite extrapass på jobbet.- Smink finns det mycket av i huset, så det får han gärna låna hur mycket han vill.- Blonderingsmedel finns det också gott om, inga problem- Att han vill gå ned i vikt är väl bra, det mår han nog bra utav, så det blir att ta långa promenader på kvällarna.- Att bli en tuffare kille tar ju förvisso emot, det är ju ofta de tuffa som egentligen är de svaga, men visst, jag får väl ta reda på vad det är de tuffa gör och låta honom göra samma sak.- Stadsbo...? Ja, han är ju född i Stockholm, men om han vill vara som en sån som kommer från landet får jag väl fixa en talpedagog som får honom att lära sig prata bred norrländska.För att på detta sätt känner du att du får möjlighet att ge din son möjlighet att välja fritt vilken grupp han vill tillhöra (för hur vi än vrider och vänder på det tillhör han ju en grupp), helt utan att ta hänsyn till hans medfödda förutsättningar. Sagt och gjort, arbetet med att hjälpa din son bli det han vill påbörjas. Kläder införskaffas, talpedagog besöks, långa promenader tas och övertid arbetas. Efter några månader är din son äntligen sån han själv vill vara. Så du sätter på honom hans kläder i några storlekar för stort, kepsen, och guldkedjan. Det faktum att han faktiskt gått ned i vikt har dessutom gjort kläderna än större. En halvtimme senare säger du hej då till din son, och går från dagis till jobbet. På dagis kommer en liten kille in till frukosten lite sent, så alla barn har redan kommit. In i matsalen kommer en liten kille, med blonderat hår, brun utan sol i ansiktet, tungt sminkad och med hip-hip-kläder det står "Fuck the police" på. En av pedagogerna säger "Hej Kalle" varpå han på bred norrländska svarar "Jo men visst, biatch" (för det gör ju de tuffa killarna). När sedan Kalles kamraters chock har lagt sig, är deras dom, då barn är barn, och därför väldigt öppna och ärliga, inte nådig. Resten överlåter jag åt eran egen fantasi.Samtidigt, några killometer därifrån, nynnar du på en av låtarna som din son spelat på stereon den senaste tiden; "Yo, I abuse my homegirl and fuck the police. Tomorrow it's the other way around. Di-dam-di-dam-di-dam". Sedan ler du inombords, klappar dig mentalt på axeln och konstaterar att du måste vara den bästa förälder som finns...