Vad tycker ni om det? Tror ni människor kan bli lyckliga med varandra om de inte fått välja sin partner själv? Finns det fördelar och nackdelar? (började fundera över detta, igen, efter att jag fått erbjudandet om att gifta bort min 10-åring (!!!!! 
) igår på en sammankomst)
Marina Elena skrev 2009-05-24 16:19:53 följande:
The Man skrev 2009-05-24 17:18:29 följande:
Ja, jag tror att människor kan bli lyckliga tillsammans i arrangerade äktenskap. Men jag tror inte att det händer så ofta, vanligare är nog att man "trivs". Eller vantrivs.
men vad är lycka egentligen? beror det inte också på vilka förväntningar man har också, jag tänker att de flesta som lever i en kultur där man arrangerar äktenskap kanske inte har samma förväntningar som i den västerländska kulturen? Jag kan bar se till mig själv..mina svenska vänner har ofta låååånga listor på hur deras partner ska vara medan jag är nöjd med "mindre"..typ att mannen är en god familjeförsörjare, sätter familjen i första rummet och är snäll..och så är attraktionen väldigt viktig också oss emellan..men sen om han är duktig på att laga mat, sportig, välutbildad, intellektuell osv osv spelar ingen roll alls..eller att vi har samma intressen. Jag ser väl inte min partner som min bästa vän så intressena är oväsentliga..vi har familjeintressen, sånt som alla gör omkring oss..mest att man träffas o umgås o sånt..för en del verkar det ju så viktigt att om de t.ex. är intresserade av sport så måste deras partner ockås vara det osv osv
Jag tror att arrangerade äktenskap har lika stor eller större chans att bli lyckliga än helt spontana.
Vid ett arrangerat äktenskap tänker man oftast ut i förväg hur paret ska leva, ekonomiska villkor och andra viktiga praktiska delar som kan vara svåra att komma överens om man gifter sig endast utifrån en förälskelse.
Men det är stor skillnad på arrangerat äktenskap och tvångsäktenskap, även om det finn solklara fall åt bägge hållen och en stor gråzon emellan.
En 10-åring kan inte på ngt sätt samtycka till sin framtida äktenskap, på samma sätt som hon eller han inte kan välja utbildning, yrke mm.
Det kan inte heller en 13-åring även om 13-åringen säkert är mognare.
För att samtycka till sitt egen äktenskap måste som lägst vara myndig, men helst öckså så pass gammal/mogen att man vet vilket liv man vill leva och trivs med, samt inte vara tvungen av andra skäl.
Sen är det inte så bara för att äktenskapet arrangeras att paret inte lär känna varandra innan man kommer överens om och spikar allting.
I många fall kan processen se ut som när många unga väljer utbildning: dom unga och föräldrarna bestämmer tillsammans även om det är ungdomarnas val; föräldrarna tar reda på information, avråder, peppar, fixar...
Marina Elena skrev 2009-05-24 17:18:56 följande:
The Man skrev 2009-05-24 17:38:15 följande:
The Man skrev 2009-05-24 17:38:15 följande: