Arrangerade äktenskap

ja, det är kanske också en form av arrangemang. Å andra sidan så har väl inte de som sammanför dem några vidare intressen i en ev relation

Kanske har jag helt fel men....

För mig är "arrangerat" alltid någon sort av tvång där beslut tas över huvudet på bägge eller ena parten av paret. Det kan vara direkt uttalat eller underförstått.

Att rekomendera någon som man tycker skulle passa men valet är helt fritt för alla parter utan replesarier är för mig inte "arrangerat".
Det kan vara en vän föräldrar osv som tycker att någon skulle passa och det förekommer nog i alla samhällen och kulturer.

Tankte dela med mig av mina erfarenheter. Bland mina kollegor som kommer fran Indien och Bangladesh ar det vanligt med arrangerade aktenskap. Fast det verkar mest som om foraldrarna ar kontaktformedling. En kille (som bodde i England) efterlyste en fru i Bangladesh. Hans foraldrar satte en annons i en speciell tidning dar man annonserar efter hustrur dar de satte bild, yrke och framforallt att han hamnat i England = biljett ut ur Bangla. Sen sallade foraldrarna ut de basta (snyggaste) och hade sedan audition. Sen fick han valja mellan nagra de valt ut. Den har killen hade inga problem att hitta en tjej pa egen hand, han tyckte bara det var battre pa det har sattet.

Rekommendera/"kontaktförmedling" - tja varför inte...

Tvång - verkligen inte

Tycker som du TS att det är viktigt att vänta med den biten tills de fått en chans att själva komma fram till vad som känns bäst, få en utbildning och lika stora möjligheter att leva jämställt som alla andra.
Om de sen vill ha hjälp att hitta en man eller fru så är det ett lika moget beslut som att inte vilja det.

Det kallar inte jag arragerat. Det kallas match-making.

Arrangerade äktenskap innehåller match-making, men också en annan kompontent. Andra väljer ut åt dig, planerar och fattar beslutet, även om du kan säga nej (om det inte är tvång).

Hur många svenska par känner du som blev till genom att deras föräldrar en dag bara kom hem med en snubbe, föreslog att de skulle gifta sig och sedan började planera efter det? Jag känner inte ett enda. Däremot åtskilliga som förts samman på andra sätt, genom rekommendationer osv, men det är inte riktigt samma sak...

Arrangerade äktenskap där parterna kan sägga nej utan problem tror jag faktiskt kan vara riktigt bra.

Sen undrar jag hur situationen ser ut för alla homosexuella i familjer och samhällen där arrangerade äktenskap är vanligt. Du kanske inte kan tvingas att gifta dig med A eller B. Men i sådana samhällen, förväntas du ofta gifta dig förre eller senare. Att leva "singelliv" länge, brukar inte vara lika accepterat. Och hur blir det då om du tackar nej till A och B, men sedan kommer hem med C, som råkar ha "fel" kön eller nåt? Eller inte vill gifta dig alls?

Det finns så många fällor och begränsningar som kan uppstå med ett sånt system. Även om det inte handlar om regelrätt tvångsäktenskap.

Om jag däremot ber mamma att hitta en trevlig snubbe åt mig, hon gör det och jag sedan fattar beslutet, är det ju inte arrangerat på det sättet. Då har jag ju själv bett henne.

Vidirigt..

ja, i vår kultur är det inte accepterat att vara homosexuell, eller iaf att leva som det. Man ska gifta sig.

lite som i mitt fall då..jag fattar ju att att jag är min mans biljet ut ur rumänien, jag är inte mer korkad än så..å andra sidan är han min biljett in i respekterade förhållanden igen sedan jag brutit mot alla regler..det kändes som en förutsättning för mig att även han är frånskild med barn..en man som inte har de erfarenheterna skulle lätt kunna bli någon som använder mitt tidigare äktenskap mot mig..nu liger vi ju på lika nivå s a s. Sedan kanske det hade varit mer fördelaktigt för mig rent ekomoniskt med en man som redan var etablerad i sverige fast tyvärr så gör min skilsmässa det svårare för mig att hitta en bra man här samt att det är så många unga män inom vår grupp här som har narkotikaproblem osv så det är bättre att kolla utomlands där det finns ett betydligt större urval.

Det beror ju på hur det görs som ju redan diskuterats här. Men jag kan se en hel del fördelar.

När man väljer sin partner själv som här i väst så har ju detta fått en oerhört stor vikt. Man måste hitta rätt, den där personen ska liksom rädda en från allt och förändra hela ens liv för gott. Folk har ofta oerhört höga förväntningar på vad relationen ska ge. Och besvikelsen när det inte blir som man tänkt blir så mycket svårar att hantera när man stått för valet helt själv. Dessutom finns ju problematiken att man ofta faller i samma fälla, igen och igen. Att man faller för en typ av person som inte är den typ man passar bäst ihop med i det långa loppet.

Jag tror ju att man kan bli lycklig i ett arrangerat äktenskap. Men det är säkert många som inte blir det. Å andra sidan vet jag många som inte är lyckliga i sina fritt valda äktenskap heller.

Själv råkade jag bli med barn med en man jag nyss träffat och inte kände alls. Allt jag visste var att han var rolig och snygg. Men för mig är det jättviktigt att leva med mitt barn pappa så jag såg ingen annan möjlighet än att vi skulle flytta ihop, gifta oss och försöka lära känna och älska varandra. Lite likt de förutsättningar som råder i ett arrangerat äktenskap kanske? (Men då har man kanske haft möjlighet att lära känna vandra i mer än en vecka, ibland i alla fall?) Hur som helst har det varit tufft ibland, i alla fall i början, men nu, efter tio år tillsammans, är vi lyckligare än någonsin och om jag fick vrida tillbaka klockan skulle jag ändå valt min man.

ja, det är verkligen sant!! förväntningarna är så enormt höga, som om det inte är en människa man ska leva med utan någon slags gud som ska göra en lycklig dag ut o dag in..tyvärr så är det ju inte så för särskilt många

Jo jo, arrangerade äktenskap där parterna kan säga nej och fortfarande respekteras för det är väl okej så länge parterna tycker att det känns bra och om de har gått med på det. Det är ju ändå deras liv. Och visst kan de bli lyckliga, det tror jag absolut. Om de inte trodde att de själva skulle bli lyckliga så skulle de väl säga nej också, och då är ju saken ur världen, då är det ju inte arrangerat på det viset längre.
Jag tar också för givet att det är okej för dem att skiljas om de inte skulle bli lyckliga.
Arrangerade äktenskap som är på det här viset ser jag mer som en kontaktförmedling, eller som de säger som har erfarenhet av det; om det går åt skogen så kan man skylla på föräldrarna.

Annars, vid tvång, eller om skilsmässa inte är tillåtet; då är det skit.

Själv skulle jag aldrig acceptera något sådant i min familj. Jag vill att kärlek ska vara med från första början. Jag skulle aldrig kunna tänka mig in i något annat, men de som lever med den kulturen tycker ju att det är lika normalt som att vi svenskar har one night stands osv.