Besviken efter födelsedag - larvig? (långt)
Hej,
Trodde jag hade koll på det här med relationer - det är ju bara att prata med varandra så löser sig allt. Eller hur?
Men nu blev allt bara fel.
Denna "långhelg" fyllde jag jämnt. Inget speciellt egentligen - inget stort firande utan bara de obligatoriska släktningarna.
Sambon hade antytt att han hade lite bekymmer med present till mig eftersom han ville lägga så mycket pengar - och för ett par veckor sen lades ett varsel på hans arbetsplats vilket KAN komma att påverka vår ekonomi. Jag sa att han skulle göra det som kändes bäst. Jag väntar mig ingen dyr present men jag vill inte att du ska behöva snåla och känna att du ger bort något du egentligen inte vill ge mig. Så sa jag.
Jag började ju undra vad han gick och tänke på...
Ett par dagar innan min födelsedag fick jag en UNDERBAR blomma i förskott. Helt fantastisk är den (och jag tror den kostade några hundralappar - om vi nu ska prata pengar).
Så kom födelsedagen. Hade lite ångest dagarna innan för att så många ringde och sa att de inte kunde komma - var ledsen över det helt enkelt.
Svärföräldrarna var på besök för övrigt. Jag låg och väntade en stund (ca 1 timme) i sängen efter att sambon gått upp. Tänkte att han kanske skulle komma in o gratta mig på sängen. Ingen kom och jag hörde hur alla åt frukost i köket...
Jag gick upp för jag ville ju inte sitta helt själv och äta frukost. Sambon hade tydligen tänkt ge mig sovmorgon och var på väg in till mig med ett paket - men jag var ju uppe så jag gick inte och la mig igen.
Paketet öppnade jag vid frukostbordet.
Det var en hushållsvåg.
En fin digital en. En ordentlig uppgradering från den analoga som jag fått av min mamma.
Jag blev INTE glad och hade lite bekymmer att hantera situationen med svärföräldrarna stirrande på mig.
"vad bra - då kan jag ju väga köttfärsen" säger jag...
Sambon ser troligtvis att jag inte ler så stort. Han börjar babbla om att det är för att jag tycker det är så roligt att baka bröd (inte sant - jag bakar för att jag har tid att spara pengar på det viset).
Resten av dagen förlöper ganska smärtfritt. Hela förmiddagen försöker jag undvika min sambo för jag blir bara ledsen när jag tänker på vad jag fått. PÅ eftermiddagen kommer gäster och det blev riktigt trevligt.
På natten kan jag inte sova utan jag ligger och gråter och somnar först vid 2-tiden.
Det ska nämnas här också att vi har haft OTALIGA samtal om att han inte delar sitt liv med mig utan får mig att känna mig som en hushållerska (jag går hemma för tillfället).
Är jag löjlig? Otacksam? Girig?
Jag vill inte tro det - för jag kan helt ärligt säga att om jag bara fått blomman och inget paket så hade jag inte blivit såhär besviken. Och vågen var fin så jag hade säkert uppskattat den om jag fått den förra året, eller om jag fått den av ett syskon eller mina föräldrar.
Hur resonerar resten av världen?
Är det OK att ga bort köksartiklar till sin älskade på en jämn födelsedag?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-05-25 15:03
Tack för alla hjälpande ord.
Jag är en tjej med förväntningar i ett förhållande som kräver lite jobb. Jag vet nu, vilket jag var inee på från början oxå, att min besvikelse inte handlar om presenten i sig utan om att jag inte tycker att min sambo förstår mig.
Vi har börjat prata och reda i det. Vågen är tillbakalämnad och även om fokus hamnat lite väl mycket på födelsedagspresenten så tror jag att vi snatr är på rätt väg med resten också.
Har sagt så många gånger vad som behöver ändras i förhållandet för att jag ska må bättre - och samtidigt har jag försökt få honom att berätta vad jag kan göra från min sida för att få honom att må bättre - han har inga svar tyvärr...
Det här var en droppe som närapå fick bägaren att rinna över. Jag tror att det kan vara början på en positiv spiral det här - kanske är han mer intresserad av att lyssna på mig och att själv säga till om vad som behöver ändras på nu efter att han "fått tillbaks" en present. Jag vet att det satte fart på hans tankar ialla fall.