• Anonym

    Besviken efter födelsedag - larvig? (långt)

    Hej,

    Trodde jag hade koll på det här med relationer - det är ju bara att prata med varandra så löser sig allt. Eller hur?

    Men nu blev allt bara fel.

    Denna "långhelg" fyllde jag jämnt. Inget speciellt egentligen - inget stort firande utan bara de obligatoriska släktningarna.

    Sambon hade antytt att han hade lite bekymmer med present till mig eftersom han ville lägga så mycket pengar - och för ett par veckor sen lades ett varsel på hans arbetsplats vilket KAN komma att påverka vår ekonomi. Jag sa att han skulle göra det som kändes bäst. Jag väntar mig ingen dyr present men jag vill inte att du ska behöva snåla och känna att du ger bort något du egentligen inte vill ge mig. Så sa jag.

    Jag började ju undra vad han gick och tänke på...

    Ett par dagar innan min födelsedag fick jag en UNDERBAR blomma i förskott. Helt fantastisk är den (och jag tror den kostade några hundralappar - om vi nu ska prata pengar).

    Så kom födelsedagen. Hade lite ångest dagarna innan för att så många ringde och sa att de inte kunde komma - var ledsen över det helt enkelt.

    Svärföräldrarna var på besök för övrigt. Jag låg och väntade en stund (ca 1 timme) i sängen efter att sambon gått upp. Tänkte att han kanske skulle komma in o gratta mig på sängen. Ingen kom och jag hörde hur alla åt frukost i köket...

    Jag gick upp för jag ville ju inte sitta helt själv och äta frukost. Sambon hade tydligen tänkt ge mig sovmorgon och var på väg in till mig med ett paket - men jag var ju uppe så jag gick inte och la mig igen.

    Paketet öppnade jag vid frukostbordet.

    Det var en hushållsvåg.
    En fin digital en. En ordentlig uppgradering från den analoga som jag fått av min mamma.

    Jag blev INTE glad och hade lite bekymmer att hantera situationen med svärföräldrarna stirrande på mig.

    "vad bra - då kan jag ju väga köttfärsen" säger jag...

    Sambon ser troligtvis att jag inte ler så stort. Han börjar babbla om att det är för att jag tycker det är så roligt att baka bröd (inte sant - jag bakar för att jag har tid att spara pengar på det viset).

    Resten av dagen förlöper ganska smärtfritt. Hela förmiddagen försöker jag undvika min sambo för jag blir bara ledsen när jag tänker på vad jag fått. PÅ eftermiddagen kommer gäster och det blev riktigt trevligt.

    På natten kan jag inte sova utan jag ligger och gråter och somnar först vid 2-tiden.

    Det ska nämnas här också att vi har haft OTALIGA samtal om att han inte delar sitt liv med mig utan får mig att känna mig som en hushållerska (jag går hemma för tillfället).

    Är jag löjlig? Otacksam? Girig?

    Jag vill inte tro det - för jag kan helt ärligt säga att om jag bara fått blomman och inget paket så hade jag inte blivit såhär besviken. Och vågen var fin så jag hade säkert uppskattat den om jag fått den förra året, eller om jag fått den av ett syskon eller mina föräldrar.

    Hur resonerar resten av världen?
    Är det OK att ga bort köksartiklar till sin älskade på en jämn födelsedag?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-05-25 15:03
    Tack för alla hjälpande ord.

    Jag är en tjej med förväntningar i ett förhållande som kräver lite jobb. Jag vet nu, vilket jag var inee på från början oxå, att min besvikelse inte handlar om presenten i sig utan om att jag inte tycker att min sambo förstår mig.

    Vi har börjat prata och reda i det. Vågen är tillbakalämnad och även om fokus hamnat lite väl mycket på födelsedagspresenten så tror jag att vi snatr är på rätt väg med resten också.

    Har sagt så många gånger vad som behöver ändras i förhållandet för att jag ska må bättre - och samtidigt har jag försökt få honom att berätta vad jag kan göra från min sida för att få honom att må bättre - han har inga svar tyvärr...

    Det här var en droppe som närapå fick bägaren att rinna över. Jag tror att det kan vara början på en positiv spiral det här - kanske är han mer intresserad av att lyssna på mig och att själv säga till om vad som behöver ändras på nu efter att han "fått tillbaks" en present. Jag vet att det satte fart på hans tankar ialla fall.

  • Svar på tråden Besviken efter födelsedag - larvig? (långt)
  • Anonym (gift i 3 år)

    Jag skulle inte bli besviken.När min man fyllde 30 fick han ett gym av mig.Många tittade snett på mig , men jag visste att det var det han ville ha.Han nästan hoppade av glädje när han fick den.När jag fyllde år fick jag en damsugare ,min mamma trodde jag skulle bli arg.men det var det bästa jag kunde få.Vi glädjas över både små och stora saker, vi köper det vi önskar oss och då spelar det ingen roll om det är mer personlig present eller mer till hemmet.

  • Anonym

    En fråga till er som blir glada för köksartiklar i födelsedagspresent:

    Ger ni bort köksartiklar till era män också?

    Eller kan ni tänka er att ge bort ett nytt fälgkors?

    Det här med uppdelade könsroller är lite känsligt för mig och dessutom tycker jag det är viktigt att tänka efter ordentligt kring vad som är självvalda aktiviteter (nöjen/hobbys) och måsten (hushållsarbete/nödvändigt underhållsarbete).

    Jag tycker man ska ha lika stor del var av båda saker. Och aldrig ta för givet att den andre VILL göra något "måste" utan uppskatta varandras ansträngningar på det området.

    Visst kan det vara så att ekonomin är så ansträngd att det är riktigt smart att ge varandra nyttosaker i present - men då tycker jag nog att det ska vara ett
    gemensamt beslut. Ska tilläggas att just vår ekonomi inte är riktigt där (än?) utan det finns lite utrymme för gåvor.

    Förresten:
    Förra året så avstod jag firande på födelsedag och morsdag för att vi istället skulle kunna lägga pengar på en möbel till vardagsrummet - soffan från gamla lägenheten var helt fel färg för nya vardagsrummet i vårt hus. Det blev aldrig något av det - soffan är fortfarande densamma - men det gör ingenting. Jag vet varför det blev så.

  • Anonym

    Anonym (gift i 3 år) skrev 2009-05-25 13:41:59 följande:


    Jag skulle inte bli besviken.När min man fyllde 30 fick han ett gym av mig.Många tittade snett på mig , men jag visste att det var det han ville ha.Han nästan hoppade av glädje när han fick den.När jag fyllde år fick jag en damsugare ,min mamma trodde jag skulle bli arg.men det var det bästa jag kunde få.Vi glädjas över både små och stora saker, vi köper det vi önskar oss och då spelar det ingen roll om det är mer personlig present eller mer till hemmet.
    Hade din man blivit glad för dammsugaren när han blev 30?
  • Anonym

    Det beror väl helt på om du tycker om att pilla i köket?
    Annars är det ju som att köpa ett fiskespö till en person som hatar fisk, och att fiska? Då har man ju inte tänkt efter..

    Men män är som de är. Jag får alltid något "nyttigt" av min sambo. Kökspryl, cykel, radio, plattång osv.. =)

  • MinaFinaste

    Jag fyller 25år i dag och min man har inte ens sagt grattis till mig:(

  • Kjell2
    Anonym skrev 2009-05-25 13:43:22 följande:
    Ger ni bort köksartiklar till era män också?
    Jag har fått kökssaker från min fru och blivit glad. Aldrig ett fälgkors men andra verktyg.

    TS: Häng inte upp dig för mycket på presenten, det leder inte frammåt. Ert probelm är att ni inte förstår varandra. Lös det först.

    Att försöka ta reda på vad andra uppskattar för presenter är ointressant för er. Som du redan sett tycker en del att kökssaker är ok andra att det är på gränsen till skiljsmässoorsak.

    /Kjell
  • Anonym

    Min ex gav mig en spahelg på ett fint spa.

    Det var inte köpt utan han visade på nätet vilken det var så vi skulle bara bestämma en helg.

    Jag blev jätteglad.

    När han några veckor senare friade och vi köpte ringar så bestämde han när ringarna var köpta att jag skulle få ringen istället för spahelgen.
    (detta var en extremt billig ring, jag kan knappt med att skriva vad det kostade men inte i närheten av en spahelg)

    Jag trodde inte mina öron men gifte mig med karl ändå...det höll dock inte så länge.

    Ska tillägga att denna karln tjänade ungefär 3 gånger så mycket som mig.

  • Anonym
    Anonym skrev 2009-05-25 13:48:04 följande:
    Det beror väl helt på om du tycker om att pilla i köket? Annars är det ju som att köpa ett fiskespö till en person som hatar fisk, och att fiska? Då har man ju inte tänkt efter..Men män är som de är. Jag får alltid något "nyttigt" av min sambo. Kökspryl, cykel, radio, plattång osv.. =)
    Tycker om att ha ordning i köket - det är sant.
    Men jag tycker att han ska göra lika mycket som jag. Hade vi likvärdigt med ledigt tid hade jag mycket tydligt propsat på att han skulle baka och laga mat lika mycket som jag. Så har vi haft det tidigare när vi haft likvärdigt med tid i hemmet. Nu har det fallit sig så att jag av praktiska skäl sköter maten och köket - men det är inget stort intresse för mig.

    Förresten använder jag inte våg när jag bakar.
    Tar fram den när jag delar upp storpack med köttfärs i mindre fryspåsar. Dvs kanske en gång per månad eller så.
  • SuzR
    magz skrev 2009-05-25 13:51:20 följande:
    Jag fyller 25år i dag och min man har inte ens sagt grattis till mig:(
    what??!!!!ett stort grattis från mig på den stora dagen.

    kanske din man planerar ngt speciellt men vill inget säga?
  • Anonym (tanken räknas)

    Jag skulle vara glad om jag någongång skulle få nåt. Bara han skulle visa att han tänkt på mig, sedan får det vara vad det vill. Ett kort, en blomma, en frukost, en kram. Ja bara ett grattis skulle sitta fint......

    Första året vi var tillsammans fick jag en gåva. Efter det har inget firats....någon morsdag har jag inte uppvaktats på heller.

Svar på tråden Besviken efter födelsedag - larvig? (långt)