-
Ibland läser man ju om människor som blir så otroligt besvikna på att det blev "fel" kön på barnet. Då har jag funderat över om jag är sån ... och det är så skönt att få bekräftat att jag inte är det.S vali s skrev 2009-09-04 07:39:39 följande:Självklart spelar det ingen roll vad det blir för kön men visst får man hoppas o önska - även om det är förbjudet att uttala dess önskningar.När vi väntade Linn så vet jag att Paul innerst inne hoppades på en kille, Anna ville ha en lillebror och i ärlighetensnamn så var jag helt inställd på att det var en liten John jag hade i magen och var väldigt nöjd med det men... Ja, jag tror ingen av oss någonsin velat byta Linnsan mot en med snopp -
Usch, vad jobbigt det måste ha varit.S vali s skrev 2009-09-04 07:53:26 följande:Jag har en kompis som var så inställd på att få en tjej att hon till en början inte kunde försonas med tanken på att hon fått en kille, när dom åkte hem från BB var grabben klädd i rosa från topp till tå - inget ovanligt nu idag kanske men då för 21år sen var det inte speciellt vanligt att man satte på grabbar rosa kläder När grabben grinade eller "bökade" som bebisar gör skyllde hon på att det var för att han var kille och hon hade jättesvårt att knyta an till honom... Hon mådde piss i ett halvår, när grabben drabbades av sitt första astmaanfall och hölll på att stryka med "vaknade hon upp" och insåg hur korkat hon reagerat.Hon vågade erkänna sina tankar och prata om dom - nu 21år senare garvar hon mest åt det hela men et tag hade hon det riktigt jobbigt, som mamma "får" man ju inte tänka så
Det finns så mycket en mamma inte "får" tänka... -
Svalis: Hur är det med munnen idag? Bättre?
-
Usch, vad arg jag är just nu!
Mats skulle ta med sig ett gratulationskort och lägga i min pappas brevlåda idag. I samband med att han gick till jobbet i morse påminde jag honom om det och berättade att kortet fanns ute i hallen.
Alldeles nyss kastade jag en blick ut i hallen ... och där står kortet fortfarande. Är det verkligen rimligt att man har ett så j-vla kort minne? Det handlade om 30 sek från det att jag pratade med honom tills han gick ut genom dörren!
Ja ja, det är ingen ko på isen. Pappa behöver inte kortet förrän på måndag, så jag kan köra hem till honom under helgen. Och det är ju alltid kul att träffa pappa!
Ibland undrar jag bara hur selektivt en människas minne kan vara...
-
Jag håller med din farfar till 100%.S vali s skrev 2009-09-04 10:32:22 följande:Jag förstår att du är irriterad men tänk positivt, du får träffa din pappa Och... jo jag kan ha rätt kort minne. Min farfar hävdar att det handlar om intresse eller snarare brist på intresse när man glömmer
Det finns saker som man ALDRIG glömmer och sedan finns det saker som man ALLTID glömmer.
Och jag ska erkänna att mitt ibland också kan vara kort...
-
MRSVi skrev 2009-09-04 11:16:54 följande:Hmm, vad kan han göra för att få dig glad igen... ta med sig dyr choklad hem?
Det hade ju varit något...
Nu har ilskan runnit av mig och han har suttit i möte hela förmiddagen, så jag kunde inte ringa och skälla på honom
Nu kan jag vara lite mer sansad, när jag pratar med honom om det, när han kommer hem ... och det känns bra
-
Ibland går klockan långsamt. Jag sitter och väntar på att klockan ska bli 13 så att jag kan ringa min BM och boka in nästa besök.
Jag försökte ringa direkt efter RUL igår ... och blev ganska irriterad på kuppen. För det första kom telefontiden inte igång förrän kl 13.10 och för det andra så hade de ett gammalt meddelande på telefonsvararen (det gällde hur mottagningen var upplagd under sommarens semestrar).
När telefontiden sedan kom igång var det så många som ringde att jag uppmanades att försöka senare ... men det kan jag ju inte lasta BM för
Jag hoppas på bättre tur idag...
-
Det låter som ett suveränt arrangemang.S vali s skrev 2009-09-04 11:29:06 följande:Intresset för det som ska kommas ihåg spelar en stor roll BM mottagningen där jag gick när jag väntade Linn var helt suverän - inga telefontider utan man ringde en telefonsvarare och sa vilken bm man hade och sitt telefon nr och sen ringde bm upp så fort hon kunde, jag behövde aldrig vänta längre än en kvart -
Jag tänkte faktiskt fråga om det var en privat mottagning. Misstänkte nästan det...S vali s skrev 2009-09-04 11:43:06 följande:Det var kanon.... BM mottagningen var privat, dom jobbade effektivt -
S vali s skrev 2009-09-04 12:05:16 följande:Bara att söka på Igår frågade kompisens 5 1/2åriga dotter hur många år jag var, när jag svarade 44 stirrade hon på mig och sa sen- Ojdå, det var verkligen jättegammalt!!!Av barn o alkisar får man höra sanningen
När jag slutade gymnasiet och började läsa på universitetet var jag 19 år. Många av mina studiekamrater var 25 år. Jag tyckte att de var jättegamla
Fast den känslan försvann inom en vecka.