Vår 4-åring styr vår familj - Hjälp

Spontant skulle jag säga att killen lider av sin 4-årsperiod.
Men han är något mer uttåtagerande än vad som är rimligt för en "normal" 4-åring.

Eftersom ni har äldre barn också, vet ni om och har varit med om den ofta ganska besvärliga åldern när allt bara rasar i kropparn på de små.
Er lillkille verkar må väldigt dåligt, men jag (som ogillar diagnoser) skulle tycka att det var rimligt med en ordentlig utredning för att bekräfta eller utesluta någon "störning".

Att som psykologen bara ge ett råd om att läsa för sina barn är horribelt oproffsigt, hon/han borde kunna bättre.

Hur gör mamman när han är hos henne?
Samma uppfostringsmetod?
Regler?
Uppträder han annorlunda med er än hos henne?
Spelar han ut er mot varandra?

Kan ju också vara faktorer som måste vägas in.

Tufft jobb ni har iallafall.
Hoppas ni hittar en hållbar lösning och framförallt att det går över!
Kram

Jag har sett liknande barn i engelska nanny-serien som har fått bra hjälp av hennes metoder. Men vet ju absolut inte om det verkligen fungerar i verkligheten. Hon kör med både belöning och bestraffning och är väldigt konsekvent mot barnen. Antar att ni säkert redan testat sådana metoder men det var det första jag kom att tänka på. Sen får man väl hoppas att pojkens mamma är på samma linje som ni,annars kommer nog inget att fungera.

Den enda trösten är väl annars att pojken blir äldre och förstår mer så småningom men det är nog en klen tröst för dig just nu.

Han är nummer 2 i syskonskaran och vår äldsta var inte så här när hon var 4 år.

Denna kille har hållt på så här sen han var 1½-2 år. Och det blir inte bättre.
Jag och min sambo har bott ihop i typ 1 år och varit tillsammans i drygt 1½ år och han varit likadan hela tiden. Enda skillnaden är att han går inte till fysiskt angrepp lika ofta.

Mamman kör sitt eget race och vilken uppfostringsmetod hon kör vet jag inte. Det jag vet är att jag upplever det som att hon sabbar det vi förösker bygga upp. Hon är inte alls lika konsekvent (det har hon själv sagt)
Ex. vi talar om för pojken att om han gör en dumhet till så blir han utan efterätt. Pojken gör en dumhet till och blir utan efterrätt.
Hos mamman får han ändå efterrätt "för han är ju snäll nu"

Här har jag och min sambo delade meningar. Han tycker att han och barnens mamma kommer bra överens, medan jag ser hur hon kör med han. Han vågar inte säga sin åsikt till henne och han vågar inte gå emot henne, och det har han själv sagt.

Jag vet inte om grabben är exakt likadan hos mamman men jag vet att det är stora problem där med. Som jag förstått så är största problemen vid påklädning och matbordet.

Han har sista månaden började försöka spela ut alla mot varandra. Säger vi nej så säger han att så får han göra hos mamma. Säger jag nej så ropar han på sin pappa.
Jag och min sambo har pratat om detta och svarar att "då får det vara hos mamma, här gör vi inte så" Jag och min sambo vi får ju hela tiden prata med varandra så att han inte spelar ut oss mot varandra.

Men jag håller med dig om att han verkar må väldigt dåligt.

Barn brukar i allmänhet inte ha problem med olika regler hos sina föräldrar men en sån här gång så kan det vara av största vikt för pojken. Synd att ni inte kan samarbeta bättre med mamman,det kan ju upplevas som väldigt förvirrande för pojken då. Usch vad tråkigt att ni har det så och inte får den hjälp som ni känner att ni behöver från psykologen.

Hoppas bara att det ger sig med tiden och att han lugnar sig lite hemma hos er.

Risken med ett sådant här beteende hos ett så pass litet barn är att man lätt fastnar i negativa hjulspår.
Reaktionerna förstärker varann.
Han gör något "dumt" - ni säger ifrån.
Han känner sig oälskad och söker än mer bekräftelse, vilket leder till mer tillsägelser.

Nu säger jag inte att det är så, bara att ni måste vara extra uppmärksamma på att ösa kärlek och närhet över denne lille kille när tillfälle ges!
Att hindra uppenbara dumheter och sådant som kan skada andra är prio ett men han måste få kunna ta paus från sitt turbulenta liv emellanåt.
Och ni med!

Ta kontakt med bvc eller barnkliniken där ni bor och sök en utomstående psykolog som får göra en bedömning.
Antagligen är han enbart inne i en extra strulig fas (sen flera år, ja jag läste Ts) där han hamnat i en negativ spiral.
Att han har möjligheten att spela ut er vuxna mot varann är nog bara att beklaga, bättre samarbete vore att föredra.

Hoppas verkligen att det går att vända åt "rätt" håll igen.
Kram

Mångmamma: Jag håller helt med, vi är också oroliga för det och tar varje chans som finns för att ge grabben positiva kommentarer.

Det är psykologen via BVC som vi har kontakt med ...

Fast det här med att spela ut oss vuxna mot varandra inser vi att han försöker med hela tiden fast vad vi vet så har han inte lyckats många gånger. Om han t.ex. säger att han får göra en sak hos mamma som vi sagt nej till så är det fortfarande nej här. Hur mamman gör vet jag inte. Och om jag sagt till han så ropar han oftast på pappa men då är det alltid jag som kommer. Och likadant tvärtom, fast det händer inte lika ofta, för pappan ger oftare med sig än vad jag gör så oftast vill pojken att pappan ska komma oavsett.

Fjonke: Nä jag vet också att barn oftast inte har problem med olika regler hos olika föräldrar. Jag önskar bara att det kunde fungera bättre för dessa barn.

Svar till Anonym (helt slut):

Som du beskriver det så verkar det som att er lilla kille har mycket ilska inom sig som han agerar ut. Han behöver hjälp och stöd så därför tycker jag att ni omgående ska ta kontakt med BUP.

Birgitta L skrev 2009-06-15 22:11:56 följande:

Svar till Anonym (totalt slut):

Bra att du har föreslagit det. Utifrån din beskrivning tror jag som jag sa tidigare att det är nödvändigt men precis som du säger så är det ju de biologiska föräldrarna som måste ta det beslutet.

Jag och min sambo har diskuterat och kommit fram till olika förslag på ändringar i boende/umgänge för barnen för att försöka få en stabilare grund för dem. Min sambo var och pratade med barnens mamma igår för att föreslå och fundera kring hur de ska göra.

Hon ville inte ens höra förslagen.

Han hade däremot fått en genomgående redovisning på hur dåligt hon mådde ...

Två dagar i rad har nu pojken åkt till förskolan med ytterst lite kläder på sig för att han vägrar klä på sig på morgonen.

Jag håller på att peppa min sambo till att ta kontakt med BUP.

less, trött och slut ...