Nu har det gått snart en vecka sen jag fick reda på att jag har PCO.
Detta besked gav mig ett slag rakt i hjärtat och jag har nu ett par dagar fått smälta detta och tänka igenom detta ordentligt och tagit reda på lite mer om det.
Så nu skulle jag vilja prata lite med folk som är runt min ålder och också lider av PCO. FAstr egentligen spelar det ingen roll vilken ålder. Bara får prata med nån som också "lider" av PCO.
kimis89:
vad bra att du inte tänker på detta så mycket... jag tänker på barn konstant! när jag vaknar, på jobbet, på kvällen... haha. jag är typ besatt! det trodde jag aldrig att jag skulle vara för några månader sen liksom... tiderna ändras snabbt! ;)
Vårflickan82:
Jag försöker göra saker hela tiden som distraherar mig från allt barntänkande. Nu i veckan va min syster här emd sin 4 månaders lilla tjej och jag pyssla om henne hela tiden=) och sen nu har det ju vart massa midsomamrfirande så jag känner en lättnad över att jag inte lyckats tänka på det så mkt.
Va helt besatt själv ett tag, men ja började min "botning" mot besttheten med att sluta räkna när jag skulle ha mens. Och nu har ja absolut ingen anning om när jag ska ha den. Bara på ett huk att det är 5 veckor från första mens dagen tills den ska komma igen. =)
jag är väl lite äldre än er... 32 år gammal och fick diagnosen PCO förra året av en specialist. i år fick jag även diagnosen övergångs åldern och att jag var för gammal av en annan läkare som inte tror på att jag har PCO... jobbigt...
det bästa är ju egentligen att sluta räkna. jag har lagt undan min almenacka som jag hade på skrivbordet. satt och räknande fram och tillbaka hela tiden. men nu är det ett minne blott! hoppas att det funkar... =)
jag läste någonstans på nån hemsida om pco att var 5 kvinna föds med det .. :/
hej jag heter emelie är 21 år 22 i november
vi var barnlösa i nästan 4år, dålig vård omdöme här i värnamo..
Dem skickade hem mig med order att gå ner i vikt,
ingen kontakt med dietist elelr någonting, ja bröt ihop,
mitt liv rasade,f ick en broshyr med hem vad pco-s var för något,
fattade inte det..
plötsligt så gick ja ner 18kg och ringde tillbaka då hade dem plötsligt ingen
behandling att ge mig, grrr..
ja fick ringa halmstad (där ja född i den staden mina släktingar bor nu)
där fick ja super bemötande fick komma på barnlöshetsutredning efter vi fösökt i ca 1-2år... där sa dem det jag fruktade som dem sagt här, pcos...
dem ville ja skulle gå ner mer i vikt, men ja orkade inte, ville komma igång med behandlingarna..
jag fick pergotime en gång, fungerade ett ägg släppte och befruktades tyvär inte..
sedan gick tiden dubbel pergo och inget hände..
paus och övergick till kontraströnken och ev stopp i båda äggledarna
ok livmoder... paus under sommaren... hösten titthål, allt var ok..
hösten började med hormon sprutor gonal-f...
inget resultat trots höjd dos, pg min sprut rädsla paus under julen där från oktober ca,
för att se om viktnedgång gav resultat, gick ner 9kg under tiden till julen ugefär
(viktklubb) efter mycket om och men efter jul där i januari den 20 så plussade jag äntligen
nu väntar ja med spänning till våran dotter kommer till oss i september..
lycka till ts, det e inte kört ännu