När du var tonåring

Jag hade supersjyssta och bra föräldrar på alla sätt och vis men visst både ljög jag och bröt mot regler.

Men jag skötte mig, jag hade hyfsat bra betyg. Gjorde det jag skulle osv. Inga droger eller annat skit men visst festades det mellan varven trots det. *s*

Hade inga regler, men ljög ändå itne för mina föräldrar. Iofs hade dom nog inte brytt sig nämnvärt, men jag gjorde inget jag skulle behövt ljuga om.

Söp och festade iofs inte förrän jag slutade gymnasiet och då bara en mycket kort period.

Behövde jag inte ljuga eller bryta mot regler.
Har själv alltid gjort läxor osv innan fritidsintressen.
Att jag söp visste dom om. Vi hade den överenskommelsen att jag bara drack det jag fick av dom. Och det efterlevde jag.

annat

flyttade hemifrån ungefär samtidigt som jag blev tonåring.

skötte mig själv och gjorde vad jag ville, fanns ingen som satte några regler eller att ljuga för.

arbetade heltid och hade bra betyg, fast drack rätt mycket alkohol och stal som en korp.

Jag ljög så bra att jag inte behövde bryta några regler öppet. Mina föräldrar levde i illusionen att jag var en mönstertonåring. Mycket för att de inte ville se hur det egentligen var tror jag. De hade fullt upp med min bror. Jag drack en hel del och ljög ofta om var jag var nånstans. Men jag höll alltid tiden när jag skulle komma hem och hörde alltid av mig, så då ifrågasattes det inte så mycket.

Mina fina barn, Oskar 060329 och Victor 090603

min mamma gick bort när jag var 13 så jag växte upp fort. levde helt plötsligt med bara pappa. inte en massa regler att bryta men lite små lögner drog man ju =) hör väl till kan jag tycka. han litade på mig och jag bröt inte förtroendet. så lite lagom var jag nog.

Ljög gjorde jag väl någon gång, men det behövdes inte så ofta. Jag behövde inte bryta mot några regler heller, de enda regler jag hade var att alltid komma hem (inte somna borta någonstans för att jag t.ex. var full och inte vågade komma hem), att ringa då och då och tala om var jag var, och att det skulle gå bra i skolan. Frihet under ansvar alltså. Och jag lyckades hålla de reglerna och ändå ha jäkligt kul

Annat - jag hade inga regler. Och det var så sällan jag konfronterades kring något så när det väl hände berättade jag sanningen. Och då var jag långt i från nån mönstertonåring..

Jag hade inte så mycket tydliga regler.

Jag svarade: annat, nämligen...

Jag var verkligen jätteskötsam. Jag bråkade aldrig och smällde inte i några dörrar. Jag kom hem i tid och var trevlig mot mina föräldrar och syskon.

Men! Jag fick en depression när jag var nästan 15 år. Den höll i sig fram till för nåt år sen. Jag hade också ätstörningar och andra problem.

Så jag tror nog att det var jobbigare att vara förälder åt mig än åt många bråkungar. Min mamma har i efterhand sagt att det var så jobbigt att inte kunna göra något och att inte kunna hjälpa så mycket. Hon kunde vara jätteorolig för mig, men ville såklart inte säga det till mig.

Men jag är ändå stolt över hur snäll jag alltid var!;)