Ingen rätt att kräva ansvar från en bonusförälder!

Jag tänker så här: Klart att ansvaret för barnen ligger på Bioföräldrarna, men å afndra sidan, ska man leva som en familj så måste ju alla i familjen ta ansvar för sitt familjeliv under de dagar/veckor/whatevertidsperiod som man har bio+bonusbarn under sitt tak.
Jag inser att det, av olika skäl kanske inte är lätt för bonusföräldrar, i synnerhet inte om bioföräldrarna inte är överens om saker, men samtidigt tror jag inte heller att man kan leva ett fungerande liv om man inte tar någon form av ansvar för eller del i uppfostran (nu menar jag inte att man ska bestämma allt själv eller ta över allt ansvar själv naturligtvis).

Jag har inte läst hela tråden här nu utan svarar bara på TS.

I mitt fall hade jag inte kunnat leva med en an som inte delade ansvaret för ALLA barnen härhemma. Således oxå för sina bonusbarn. Fördelningen hade blivit helt sned och orättvis.

Vi behöver jobba som ett team för att det skall vara rätt balans härhemma. Min man valde mig MED mina barn. Vi har en gemensam dotter och hon har syskon..och vi är en familj på gott o ont.
Min man har varit med på sjukhus, föräldrasamtal, föräldramöten, osv. Han hhar hämtat på läger o på träningar. Ja han gör allt som ingår i en vanlig familj. På nåt annat vis vill jag inte ha det och inte han heller.

Så jag är inte glad eller särskilt tacksam för att min man tar sitt ansvar i vår gemensamma familj. Vi älskar varandra med bagage helt enkelt o vill leva som en familj.

Anonym (bp) skrev 2009-07-11 11:46:54 följande:

Hej alla glada och arga där ute.

Jag skriver ett inlägg,och beskriver hur jag ser på saker och ting, och detta är inte
något påhopp eller beröm.

Jag är gift, vi har ett eget barn 3 år, och han har en dotter sedan innan på 9 år.
Vi har aldrig använt ordet bonus, plast, extra mamma eller något lliknande.
Jag är hennes bästa "berit" säger vi. Alltid kallat mig till namn, och vi är vänner.
Jag har en egen dotter och har valt det, när jag träffade min man, valde jag inte hans barn, utan han:
Jag träffade HAN och det var bara för hans dotter och mamma att gilla läget.
Om man nu skall dra det så hårt sagt.
Fanns inget : du får passa ihop med min dotter och se om det funkar.
Han är vuxen och har egna val.
Vi mår riktigt bra, hans dotter kommer varannan helg, och det funkar bra.
Vi har haft det tufft ang hans dotters mamma , då hon hade det svårt med att vi träffades och skaffa barn och gifte sig, hennes ilska har fått gå ut på hennes egna dotter, tyvär.
Det har blivit bättre med tiden, då hon har träffat en ny, och hon håller sina tyglar.
När hans dotter är nere försöker vi hålla vardagen som vanligt, för att inte hans dotter skall tro att det alltid är cirkus och kalas på hennes helger hos oss, och för att våran egna dotter aldrig skall känna att hennes systers liv är så roligt varje gång hon kommer, men tråkigt när hon går, skapar fel stämning,
vi har alltid haft inställningen med att inte tänka vem som får mest pussar och kramar mm, Våran dotter får automatiskt med kärlek,och det kan man inte ge över bara på en helg tyvär. ) För att ge hennes halv syster lika mycket, hur blir inte det.
Folk har många åsikter om hur vi skall sköta oss, idag har dom tröttnat lite, då vi har kämpat med att tro på oss själva, våran dotters Farmor som sär behandlade dom totalt, min dotter kramade hon aldrig för att då skulle hennes första barnbarn bli svartsjuk.. vad skapar det, det rolia är att det är alla andra som skapar mycket också. sedan drar jag inte alla över en kant.
Jag tror på att ta dagen som den kommer, var som du vill vara och sluta tänk så mycket, för då kommer det automatsikt. Går man hela tiden och tänker på att man inte ska särbehndla så tror jag att barnen mäsrker av det mer än man tror, och det blir fel, + att du själv bli knäpp av allt "måste" tankar.
Om inte hans dotter åker med detta året på vår semester, såååå
Hon åker med vid ett annat tillfälle istället, + att hon åker och gör skojiga saker med hennes mamma och hennes kille,

Älska Livet och ta vara på dagen, små problem är onödiga.
lägg den tiden och energin på familjen och DIG själv.
GLÖM ALDRIG AV DIG SJÄLV.
DU ÄR LIKA VIKTIG SOM BARNEN.

Ni som säger att man ska ta ansvar, hur mycket ansvar ska man då ta som bonusförälder?

Är det rätt att ge sin tid att gå till tandläkaren, skjutsa till träningen, ta ansvar för att läxorna blir gjorda och läsa god natts saga, MEN utestängas helt när det kommer till utecklingssamtal och föräldrmöten, där det faktiskt ges uttrymme till att säga vad man anser vara bra/dåligt för barnet?

Allt som oftast läser man att bonusarna ska ta ansvar och de har skyldigheter, men gud förbjude om de kom på utvecklingssamtal och har frågor och funderingar om barnet för det ansvaret ska helt ligga på bioföräldrarna.

Så ska bonusföräldern ta ansvaret att vara en bra back up och någon som underlättar livet för bioföräldrarna eller ska bonusföräldern också ha ansvar i att "lägga sig i" barnets hälsa, utbildning, framtid?