USA tråden.

hewa:
Och det finns ingen möjlighet för din man att börja jobba tidigare och sluta tidigare? Så gjorde vi i Sverige när jag börjat jobba igen. Jag jobbade på särskola/särfritids och stängde givetvis vissa dagar. Men Dino kunde justera sitt schema så han började (super)tidigt och kunde på så vis hämta barnen relativt tidigt.

Ett par kompisar till oss ändrade också pappans timmar för att det skulle funka för familjen. Mamman hade precis fått ett jättebra jobb inom sitt område och behövde jobba heltid. För att sonen inte skulle få för långa dagar på dagis gick pappan ner i tid. Är det något som skulle funka för din man?
Dagisåren är ändå ganska få och går ganska fort. Att gå ner i tid under de åren kan det ju vara värt om man känner att det skulle gynna familjen/barnen.

Hedda - maken kan nog börja lite tidigare, samtidigt är tanken att han lämnar Albin, och då är han ju på jobbet först 9. Visst kan jag och Ida lämna men det blir lite hattigt då. Då tror jag mer på alternativet att jobba några timmar hemma på kvällen.

Han har inte ett jobb där han kan gå ner i tid, tyvärr. Eller kan och kan, visst kan han, han har ju rätt till det, på pappret. Men det enda som skulle ske är att han skulle få utföra samma jobb på kortare tid. Han har liksom inte ett jobb där de är flera som gör samma saker. Utan han gör sitt och gör han det inte ena dagen ligger det kvar till nästa. Det är ju ändå fördelen med mitt jobb, när jag går därifrån gör ju mina kollegor jobbet istället.

Jag har redan gått ner i tid, men det påverkar tyvärr inte kvällarna positivt Går jag ner mer måste jag ändå jobba samma antal kvällar, det blir bara att jag börjar 14 istället och det har vi ju ingen nytta av i dagissammanhang. Utom möjligen om barnen får en ledig dag, det kan ev vara ett alternativ att vi lämnar dem hos mormor på eftermiddagen.

Det låter ju som om Mormor/Morfar skulle kunna vara lösningen (lite). Att det känns motigt på jobbet kanske, på något bakvänt vis, ha med er utlandsvistelse att göra? Visst förstår jag att det känns motigt att komma tillbaka till något annat än vad du lämnade, och särskilt när det påverkar barnen, men att säga upp sig och byta karriär låter lite drastiskt. Är du säker på att de inte har med hela (åter)omställningen till svensk mark att göra?

Hedda - jag vet faktiskt inte, om det har med (åter)omställningen att göra. Kanske. Samtidigt är det ganska många små förändringar som liksom adderas. Det allra största är kanske att jag inte längre riktigt ser någon utvecklingsväg. Tidigare fanns det mer naturliga vägar att utvecklas vidare till nya arbetsuppgifter och ansvarsområden. Nu, med allt som händer inom apoteksväsendet, känns det som fokus flyttats och just min kompetens finns inte riktigt med i framtidstänket. Kanske borde jag ha lite is i magen och vänta ut vad som händer, eller så borde jag lämna ett sjunkande skepp...

Vädernörden är väl i Sverige och fiskar krabbor för tillfället . Här har det i alla fall varit också varit en ovanligt sval sommar, vilket jag tycker är jätteskönt. Sen bor vi bara några hundra meter från Lake Michigan, så det hjälper förstås till.

Hewa, jag har ju bara varit hemma, så jag har inga goda råd att komma med, men förstår att det känns jobbigt!

Jag skulle gärna vilja höra vad ni har för tankar om preventivmedel. Jag hade tänkt sätta in en sån där hormonspiral, men känner mej lite kluven när det gäller just hormondelen. Jag gillade inte mina P-piller som jag åt i många år (upptäckte vilken skillnad det var när jag slutade med dem), och eftersom vi har haft svårt att få barn är jag nervös för att hormoner kanske kan påverka så att det blir svårt om vi vill ha ett till barn. Nu är det ju inte samma sak med hormonspiral, men ändå. Känns dock som att det nästan är det enda alternativet. Vanlig spiral känner jag mej lite etiskt kluven över, eftersom det inte är helt säkert hur den fungerar och jag personligen inte vill använda mej av en preventivmetod som kanske inte förhindrar befruktning. Använde pessar tidigare, men det är ju inte så tillförlitligt, och kondomer är inte speciellt kul (särskilt inte när man ammar).

Nena:
Jag var på väg att sätta in en hormonspiral, men eftersom min livmoder var för liten funkade det inte helt enkelt. Och detta var våren 2007... Jag har ännu inte kommit till skott. Så vi lever väl lite farligt ibland. Jag borde också ta tag i hela den biten och börja med att boka en tid hos en gynekolog.
Hur går det med preventivmedlet för män? Någonstans bak i huvudet känns det som om jag läst om något män kan ta... eller att det i alla fall var i forsknings/teststadiet...

hewa:
Vad hade du tänkt göra om du säger upp dig? Skola om dig? I så fall har du ju ett tag på dig att känna efter. Tidigast du kan börja läsa igen är väl efter jul i så fall?

Hedda - näe, jag är för feg/klok för att säga upp mig utan något nytt på G. Plugga är inte ett alternativ, eller ett lika gott alternativ som att bli hemmafru här eftersom jag inte får några studiemedel längre. Har redan uppfyllt mina 11 terminer med studiemedel. Men iom att jag ändå har en apotekarexamen finns det ju en chans att få jobb inom andra områden än just apoteket, myndigheter, läkemedelsföretag, sjukhus som anställer apotekare till sina medicinavdelningar tex.

Ang. preventivmedel för män ligger det nog fortfarande rätt långt bort. Problemet med deras "produktion" är att den nu inte är cyklisk som kvinnans, den är liksom i alla faser, hela tiden och då är det svårt att gå in och styra hormonellt som p-piller gör. Men visst vore det bra, så man slapp blodproppar, humörsvängningar, viktuppgång, förstörda slemhinnor, försvunnen sexlust, finnar och annat kul man kan få av p-pillren.

Nena - jag och hormonerna in p-pillren funkar helt enkelt inte ihop så för mig var enda alternativet en kopparspiral. För mig är det kanon men jag förstår ditt dilemma ang. befruktning. Och då kvarstår nog bara hormonspiralen som ett säkert alternativ. Fördelen med ett hormonfritt p-medel är att jag numera lärt mig min kropp rätt väl så jag skulle nog kunna undvika en graviditet på det sättet också om jag verkligen behövde.

hewa:
Var tvungen att googla, eftersom de gnagde där bak i skallen. Kanske var det något liknanade den här länken som jag hört:
www.msnbc.msn.com/id/3543478/

Hedda - jo, jag har också läst liknande grejer. Har stått om det på Aftonbladet också vill jag minnas, för ganska länge sen. Och när de skriver "soon a reality" tolkar man ju det som ett år eller två. Snarare är det väl 5-10 år skulle jag tro, om ens då. Det verkar som det ännu är på väldigt grundläggande stadium i utvecklingen. Innan det kan tillverkas och lanseras storskaligt krävs stora studier på effekt och säkerhet, och dessutom kostar godkännandeprocessen en hel del, både hos FDA och europeiska motsvarigheten EMEA. Men, jag kan ju ha fel förstås, vi får väl hoppas på det