USA tråden.

Eller hur

Min högst personliga åsikt är att p-piller i alla dess former är ett rävgift men jag vet ju att det faktiskt funkar för många.

Eftersom manga har uppfostrar barnen tvasprakigt tankte jag att jag skulle beratta om Elliots framsteg pa det omradet. Innan vi akte talade han spontant kanske 85% engelska med mig trots att jag aldrig pratar nagot annat an svenska med honom. De forsta ca tio dagarna vi var i Sverige gick det lite trogt med svenskan, t ex bad han mig saga saker pa svenska till barn pa lekplatsen och han fortsatte att prata huvudsakligen engelska med mig osv. Sedan plotsligt var det som att dra korken ur en flaska, och han borjade plotsligt babbla pa svenska som om han aldrig gjort annat. Allt fanns ju redan inne i hans huvud passivt, och det rackte med nagra veckors sprakbad for att det skulle bli aktivt. Det konstiga var att aven efter vi akte fran Sverige till Belgien fortsatte utveckligen av svenskan och han blev battre och battre for varje dag. Det var som om hans hjarna forsatte att bearbeta alla intryck trots att vi inte var dar langre. I Belgien gjorde han ocksa framsteg pa franska, men dar borjade han pa en lagre niva och vi var inte dar lika lange, sa han hann aldrig bli lika flytande som han nu ar pa svenska. Nu misstanker jag ju att han successivt kommer att tappa en del av svenskan ju langre tiden gar, men det var anda roligt att se att han faktiskt kan och att alla anstrangningar har gett resultat! Det ar roligt ocksa att kunna ha ett riktigt samtal med honom enbart pa svenska utan att han blandar in engelskan alls!

KS - Go Elliot! Det visar ju bara att din envishet faktiskt lönat sig (vill minnas att du känt dig lite som en tråkig "tjatmorsa" ibland). Jag tror ju att även om han tappar lite när det inte är lika aktivt som det varit när ni varit i Sverige så kommer han bibehålla en passiv grund som är ganska lätt att snabbt bygga på.

Sa kul med svenskan KS,

Min son pratar endast svenska med mig och pratar lika bra som om han vore uppvuxen i Sverige, dels beror det pa att jag ar hemma med honom (tror definitivt att det varit annorlunda om han gatt hos dagmamma/haft nanny) dels tror jag att det ar genetiskt, att han har latt for sprak eftersom jag alltid haft det. Men jag marker ocksa att han gor valdiga framsteg da vi varit i Sverige, eftersom han endast hor svenska da. Han kommer borja i preschool nu i sept och jag misstanker att engelskan nu kommer att bli mer och mer dominant.

hewa: det är ingen dum ide att plugga lite distans, även om det skulle ta emot lite för mig som redan har pluggat största delen av mitt liv och fick mitt första riktiga jobb (inom mitt område) för bara ett år sen.. det är darför jag är rädd att lämna det.

Mealla, kanske är det som du säger att efter ett par månader av panik kommer jag kunna njuta av lyxen att få vara ledig.. laga mat, ha städat därhemma (haha nu drömmer jag) men visst är tanken på att sluta gå till jobbet läskigt.. jag är så van vid det nu, och såklart den där checken man får varje vecka. det bästa hade kanske varit om man kunnat hitta någon typ av frilans när man är mammaledig. eller så finns ju alternativet att hitta ett kvällsjobb så man byter av varandra, men det låter hemskt deprimerande att knappt träffa mannen min..

det är helt sjukt att ett så pass "civilicerat" land som USA inte kommit fram till en lösning för kvinnor på den här punkten. jag blir så förbannad att barnomsorg for ett barn ska kosta halva ens lön, gud förbjude att man är "människa" o vill ha två barn!!!

nu var det ju hewa som sa att det tar lite tid att vänja sig vid att vara hemma, o inte mealla fast jag hittar inte någon "edit" funktion här..

Starline - jag förstår om det kan kännas motigt att plugga om du ganska nyligen blivit klar. Själv hade jag ju hunnit jobba i 7 år (minus lite föräldraledighet) när vi flyttade till USA. Men du kan ju läsa något helt annat än det du är utbildad till, bara för att det är intressant eller verkar kul! Mer som en hobby som är "bara för DIG". Det var nämligen mitt största mentala hinder när jag var hemma. Jag kände att JAG försvann, jag var fru, jag var mamma, jag var fixare och allt-i-allo, men vem var egentligen JAG?! Det blev bättre när jag fick något eget, som var helt frånskilt maken och familjen och bara, bara mitt.

F ö så kör vi utan. har gjort det sedan 5 år tillbaka och båda barnen har kommit till välplanerade så för oss fungerar det med kondom och lite fusk när jag känner mig säker

Nu är det kanske slut på det iofs, min mens kom 5 dagar tidigare den här månaden så nu vet jag inte om jag kan lita på säkra perioder längre?

hewa: Ja, det har tidvis varit lite jobbigt och tjatigt med svenskan sa det ar verkligen roligt att det faktiskt fungerat. Elliot har ju dessutom ett litet "handikapp" eftersom han har tva frammande sprak hemifran. Det roligaste ar att han borjat experimentera med spraket. Aven om han inte kan ordet pa svenska tanker han ut vad det mojligtvis kan heta. Nar han t ex ville saga "inte putta mig" blev det "kasta mig inte med handen" och en slangkyss kallade han blaspuss. Det tycker jag visar att han kanner sig bekvam med svenskan nu, vilket han inte gjorde tidigare.

Jag kommer aldrig mer igen kora med "sakra perioder" kan jag ju saga.....