• Anonym (Jobbigt)

    Sambons unge förstör relationen

    Är nu så jävla trött på min sambos unge.
    Ungen hälsar inte, pratar knappt med mig, har sagt att h*n inte tycker om mig och att h*n inte vill träffa oss (mig och mina barn)..

    Jag har verkligen förökt med alla medel men nu har jag gett upp och fasar för de tillfällen ungen kommer . Enl. ungen är det mamman som säger att vi inte ska träffas och att jag är dum av olika småsaker. Pappan, min sambo vill inte prata om det och tycker inte detta ska tas på allvar för barnet är nyss 5 år fyllda och ännu så liten. Han tycker att jag ska köpa presenter till hans unge för att h*n ska tycka om mig. Tycker ungen är otacksam då jag aldrig hört ett tack eller fått någon större respons tidigare av det jag gett h*n.

    Jag tycker själv att min sambo borde stå upp för mig och sin nya familj och prata med exet om detta men han kan inte ens be henne sluta ringa mindre (hon kan skicka ungen till att ringa pappan för att själv få prata ibland flera ggr/dag och bara när han är på jobbet har jag förstått).

    Så snälla finns det någon som har ett bra råd om hur jag ska göra??

  • Svar på tråden Sambons unge förstör relationen
  • udda3

    Anonym (siri) skrev 2009-08-17 22:40:14 följande:


    Din sambo och du behöver tala om detta, utan att anklaga varandra. För det första; Din sambo och exet behöver inte ha kontakt om annat än det som rör barnet, allt annat är oviktig så länge som exet "förgiftar" barnet, det bör din sambo tala om för henne. För det andra; Din sambo måste tala med sitt barn om vad som är acceptabelt och inte i ERT hem. Samma "regler" för alla barn. Följs det inte så får man inte göra det man vill tex, få glass efter middagen eller vad ni nu vill ha för system. För det tredje; Barn kan inte köpas mer än tillfälligt med leksaker. Barnens mamma utövar psykisk misshandel på barnet och sambon tillåter det genom sitt ickeagerande. Han bör skaffa sig stake.
    väldigt kloka ord!!
  • Anonym (1bonus)
    Anonym skrev 2009-08-17 22:42:57 följande:
    Klart att man favoriserar sin egna barn, fattas bara annat. För min skyldighet i första hand är att va en bra mamma till dem.
    man kan inte komma undan att man står närmre sina egna barn. men de ska behandlas lika och det ska vara rättvist när alla inblandade barn är närvarande
    komsigt att barnet inte accepterar dej? nej inte alls... i så fall.

    lever du med en man som har ett barn sen innan så får du ju ändå ställa upp att vara en "mamma" hemmet, inte ska du ersätta barnets mor, men du kan inte enbart vara mamma till dina barn i erat hem?
  • Anonym (Åh!)
    puss skrev 2009-08-18 07:21:23 följande:
    låter som om det är dags att göra slut då.
    Alltid sådana här kommentarer, alla barn är lika viktiga, alltså varför är det viktigare att de skiljs åt för denna 5-årings skull än att de reder ut det hela och håller ihop för den nya bebisesns skull tex. Det verkar som att det oftast är viktigast att bonusbarnen mår bra för att det är "synd" om dem...alla barn ska väl må bra även de som tillkommit i en ny relation där det finns halvsyskon från tidigare förhållanden. Barn kan bete sig jätteilla och det är inte OK i längden någonstans tycker jag. Visst måste de få reagera på en skilsmässa, men det är inte OK att de slentrianmässigt tillåts bete sig illa mot en annan människa. En bonusförälder är inte mindre värd än någon annan, man tar ju inte vilka ord som helst från sina egna barn heller utan att säga ifrån.

    Varför är det så tabu att tycka att situationen med bonusbarn är jobbig ibland? Varför får man inte säga det? Varför förutsätts det så ofta att styvföräldrarna är rötägg som för övrigt bör finna sig i det mesta för de visste ju vad de gav sig in på?
    Varför få styvföräldern inte älska sina biologiska barn mest utan att det anses fult, vem ska älska dem mest då? Bara lite funderingar för jag tycker de flesta trådar i ämnet går åt samma håll...

    Lycka till TS.
  • Yrslan

    Men det är väl bra då att hon ringer när han är på jobbet. Alltså sköter han kontakten med exet utanför ert hem. Kanske lugnast så? Uppenbarligen så är detta inte ett problem för honom på samma sätt som det är för dig. Bara för att man har en ny familj så innebär det inte att man måste ställa de mot varandra. Du kan förklara för honom hur du upplever det och hur du känner det men ingen som klankar ner på ens barn får några bonuspoäng i min värld. Speciellt inte om det är personen man lever med.......Vuxna är vuxna och barn är barn. Vi vill ha ärliga sanna barn, men inte alltid höra de säga vad de tycker. Barn känner även när andra inte tycker om dem eller deras föräldrar. Exet och din karl får sköta sina problem men du måste hitta ett bra sätt att förhålla dig till barnet. Tror att barnet kommer ändra sig när det han förstår att det spelar ingen roll vad han säger, du kommer finnas där ändå.

  • Anonym (Jobbigt)

    Anonym (Åh!) skrev 2009-08-18 23:43:10 följande:


    Alltid sådana här kommentarer, alla barn är lika viktiga, alltså varför är det viktigare att de skiljs åt för denna 5-årings skull än att de reder ut det hela och håller ihop för den nya bebisesns skull tex. Det verkar som att det oftast är viktigast att bonusbarnen mår bra för att det är "synd" om dem...alla barn ska väl må bra även de som tillkommit i en ny relation där det finns halvsyskon från tidigare förhållanden. Barn kan bete sig jätteilla och det är inte OK i längden någonstans tycker jag. Visst måste de få reagera på en skilsmässa, men det är inte OK att de slentrianmässigt tillåts bete sig illa mot en annan människa. En bonusförälder är inte mindre värd än någon annan, man tar ju inte vilka ord som helst från sina egna barn heller utan att säga ifrån. Varför är det så tabu att tycka att situationen med bonusbarn är jobbig ibland? Varför får man inte säga det? Varför förutsätts det så ofta att styvföräldrarna är rötägg som för övrigt bör finna sig i det mesta för de visste ju vad de gav sig in på?Varför få styvföräldern inte älska sina biologiska barn mest utan att det anses fult, vem ska älska dem mest då? Bara lite funderingar för jag tycker de flesta trådar i ämnet går åt samma håll...Lycka till TS.
    Äntligen någon som förstår mig!! Tack!
  • mollieboll

    TS: Du måste kräva av din karl att HAN tar tag i situationen och att han inte godtar sånt beteende från barnet när h*n är hos er. Det är hans förbannade skyldighet!
    Förstår att du blir trött på allt, även om det kanske inte är barnet i sig som ligger bakom allt så är det ju barnet som är frontfiguren, tyvärr måste jag säga. Ungen är ju bara lojal mot sin mamma vilket är naturligt.

    Säg åt din karl att skaffa lite ryggrad eller nått.

  • Anonym (maja)
    Mittilvet skrev 2009-08-18 23:11:25 följande:
    Anonym (maja) skrev 2009-08-18 22:12:26 följande:
    ...jag läste det inlägget du syftar på som ironiskt.Det är en utav de vanligaste idiotkommentarerna som finns när det gäller "bonus"livet, strax efter anonyma påhopp.Livar upp trådarna på något sätt, gör dem unika....eller nej, gör så att alla trådar ser likadana ut oavsett situation, SÅ var det ja
    Ursäkta?
    poet eller?
    alla människor är olika, Alla tkr inte likadant som DU.
    Jag behöver inte vara dryg som du för att få fram vad jag tkr.
  • Anonym (maja)
    Mittilvet skrev 2009-08-18 23:11:25 följande:
    Anonym (maja) skrev 2009-08-18 22:12:26 följande:
    ...jag läste det inlägget du syftar på som ironiskt.Det är en utav de vanligaste idiotkommentarerna som finns när det gäller "bonus"livet, strax efter anonyma påhopp.Livar upp trådarna på något sätt, gör dem unika....eller nej, gör så att alla trådar ser likadana ut oavsett situation, SÅ var det ja
    Förresten, är det någon som vill "liva upp trådarna" så är det väl DU....
  • Anonym (maja)

    Myy good, jag tog helt fel på inlägg!!! förlåt mej

  • Nea09

    hej angående det där med att hon säger till sonen att ringa sen så ska juh så klart hon snacka med han jag har de precis likadant nu skulle kunna kräka rakt ut och han vågar inte säga till henne iheller sen blir han som en annan person efter dem har pratat när han ska ha sonen så känner ja ingen lust till att vara hemma vi har en gemensam dotter på 8månader och en liten till på väg hade vatt kul om vi kunde prata lite mer kram

Svar på tråden Sambons unge förstör relationen