Sambons unge förstör relationen

Jag tror nog att detta kan bli bättre om du ändrar inställning till din sambos barn, dina ungar kanske tar för mkt plats i det tidigare barnets hem/liv så denne känner sig utanför?

Kan inte låta bli att undra på vilket sätt det stör DIG att din sambos ex ringer till honom när han är på jobbet?
Det är väl snarare jättebra (snällt) att inte ringa hem till er (så du slipper bli tjurig?), utan istället håller all kontakt med sambon utanför dig och ditt liv?!

han är 5!!!! du är vuxen!!! skärp dig!!!

Anonym (Jobbigt) skrev 2009-08-19 11:12:51 följande:

Menar du att du blir sårad av en 5-årings ord? Vänta tills dina barn kommer i tonåren... Sluta straffa barnet för det som händer. Vuxna är ansvariga i hemmet, så även du kan börja ta ansvar för hur hela din familj mår.

Vet hur det är med bonusbarn..och jag vet att barn KAN vara rent utsagt elaka mot sina bonus mammor el pappor...det finns bonusar som helt enkelt vägrar släppa in någon ny på sin mammas el pappas teritorium.. Det är skitjobbigt...Och jag vet av egen erfarenhet att det inte hjälper att vara överdrivet trevlig och köpa saker till bonusarna heller... Jag hade tur att det släppte efter ett par års väldigt jobbiga dagar...
Men jag förstår dig till fullo...

Stackare...har haft samma problem i 7 år.Sambons dotter är 10 år och hon hälsar inte på mig och hon äter inte maten jag lagar,det ska vara pappa som lagar maten säger hon.
Tyvärr är nog allt hennes mammas fel.

Hade jag varit i din sits hade ungen fått välja mellan att vara utan mat eller äta det som ställs på bordet. Säger inte din sambo åt henne att hon faktiskt får lov att vara hövlig även om hon inte direkt älskar dig. Tyvärr går det nog inte att skylla på mamman heller. En 10åring är gammal nog att veta hur man uppför sig och i slutändan får nog din sambo slå näven i bordet för att se till att barnet behandlar dig med respekt.

Så typiskt föräldrar att dalta med sitt barn och tycka dom är för små för att uppföra sig. Tjejen kommer att skärpa sig och bete sig som folk när folk omkring kommer att kräva det av henne. Pappan måste agera nu innan det går för långt och hon blir ett icke omtyckt barn.

det lyser igenom så tydligt på ditt inlägg vilka känslor du har för denna UNGE. Kanske kan H*N känna de vibbarna från dig.
Du pratar om en fem åring. Ta dig i kragen o var större människa än såhär. Du verkar inte sårad över att du inte är omtyckt. Du verkar förbannad.

Det spelar ingen roll hur gammalt barnet är, man måste som förälder tag i det i tid för helt plötsligt blir barnet större men beter sig fortfarande som ett litet barn helt utan ansvar för att mamma eller pappa tycker synd om sitt barn.

Jag tror att du hänger upp dig på att ts skrev Unge, eller har jag fel?
Det är inte alltid ett negativt ord.

Ojojoj! Jag förstår dig till fullo! Har varit precis där du är nu! Fast barnet var äldre, mamman pest o sambon inget förstod! TILLSLUT när jag kom underfund med att jag fick bättre svar av en vägg så gjorde jag precis som styvisen gjorde mot mig.. IGNORERADE totalt! DÅ vart de annorlunda, o styvisen tyckte inte att de var så himla kul o inte förstod varför jag inte pratatde med h*n! Ungen pratade skit om mig i skolan, till andra föräldrar, sa massa hemskheter som inte ens va möjligt - mådde jätte dåligt, hade så dåligt samvete för mitt egna barn som hade fasta regler o rutiner som inte fanns i styvisens värld.. Min lilla på 5 år började undra, varför måste jag när inte styvisen måste!?! Vad svarar man???

MEN jag vet att detta inte är styvisen - de är MAMMAN! Hon kan förtfarande inte titta åt mitt håll, snackar massa skit o säger fortfarande åt styvisen att jag inte har nåt att säga till om - men styvisen berättar de för oss nu - o vet mycket väl att jag bestämmer lika mycket som pappan.. Det tog tid o vi kan fortfarande ha våra stunder, vilket vi säkerligen oxå kommer att förtsätta ha!

Mamman får sättas på plats, likaså sambon.. omvänd psykologi får man använda sig lite av.. göra på samma sätt! Fult men effektivt!

Hade jag varit i din sits hade ungen fått välja mellan att vara utan mat eller äta det som ställs på bordet. Säger inte din sambo åt henne att hon faktiskt får lov att vara hövlig även om hon inte direkt älskar dig. Tyvärr går det nog inte att skylla på mamman heller. En 10åring är gammal nog att veta hur man uppför sig och i slutändan får nog din sambo slå näven i bordet för att se till att barnet behandlar dig med respekt.

Mmmm jag har sagt samma till min sambo men han bryr sig inte utan går och gör mackor till henne istället när hon blir hungrig.
Fruktansvärt bortskämd,kan aldrig tacka för något heller.Om hon äter är det när pappan lagar mat och då tar hon jättemycket och tittar på mig för att riktigt visa hur mkt hon tycker om hans mat,OM hon smakar av min mat någon gång tar hon pyttelite för att demonstrera vad hon tycker om mig.

När hon åt av min köttfärssås en gång sa pappan men tycker inte du om köttfärssås,jo men bara mammas sa hon då.Vad tur att mina barn gillar min mat iallafall sa jag då,blev så rasande!!
Visst har man fått sina sammanbrott och suckat vid bordet ja inte blir man då mer än läss när man försöker laga mat alla vill ha men det duger inte!Nä då har flickan farit hem och grinat till sin mamma att jag blev arg!

Ursäkta om det blev lite OT men jag tycker du ska ta tag i allt nu innan barnet växer upp och du är i samma sits som jag.

Kan inte påstå att jag avundas er med dessa problem. Måste vara skittufft.
Personligen tror jag att mycket hänger på männen. Är inte de trygga i sin roll som pappa till sina barn sen tidigare blir nog de barnen väldigt lätt curlade små monster som tror de kan behandla folk hur som helst. Och vem är det man då blir arg på? Jo, barnen, för även om det är barn så kan de vara hemska ändå och då tycker jag inte att folk som inte har någon aning om hur en enskild situation kan se ut ska komma och påstå att en styvmor inte borde finnas kvar i familjen och att det är sååå synd om de stackars barnen. För i en familj är det väl meningen att alla ska må bra, inte bara barnen från mannens tidigare förhållande.
Tack och lov att jag har en man som tar ansvar och som anser att ALLA i familjen har lika mycket värde och att alla ska behandlas med rspekt. I vårt gemensamma hem har vi båda lika mycket att säga till om. Jag tror inte att det kan vara på något annat sätt. Är man vuxen i en familj så måste man få lov att vara vuxen. Barnen ska inte kunna bete sig respektlöst eller elakt bara för att den ene vuxne inte är biologisk förälder.

Jag träffade exakt en sån man.
han kröp för sin dotter och exfru, dottern bestämde allt.

När dom skulle komma hit och äta så dög inte min man utan dottern (17 år) skulle ha annan mat, eller pappas pannkakor.

Och han, den mesen sa inget utan jamsade bara med henne, här i MITT hem.
Lovar att jag var rosenrasande då, på honom som inte kunde stå på sig och på henne som inte var uppfostrad för fem öre.

Varför anstränger man sig inte som förälder att uppfostra sitt barn så att det funkar i alla sammanhang? På det här viset, att bortskämda barnet ska bestämma allt så har man ju skapat en situation där folk faktiskt inte tycker om ens barn, hur tänker man då?

För vår del funkade det till slut inte, han var så ryggradslös att jag till slut hade hans ex och hans dotter som skulle bestämma när jag skulle ha semester, vad som skulle göras på helgerna och när jag fick träffa honom.

Anonym (hmm) skrev 2009-08-20 23:20:09 följande:

Det jag berättat i detta forum är bara en bråkdel av vad som händer i mitt vardagliga liv.
Det är inte 5-åringens ord som sårar mig, det är att mamman snackar skit om mig inför sitt barn. och att pappan som jag nu lever med låter allt som mamman ställer till med bara fortgå för att han inte vill göra sig ovän med henne. Vilket är jättebra, men man måste också våga säga ifrån när det är andra personer som blir lidande.
Jag straffar inte barnet, har inte skrivit det någonstans. jag försöker behandla alla barnen som är hos oss likadant.
Tyvärr verkar mamman inte kunna släppa taget om pappan till barnet. Barnet säger att mamma är kär i pappa.