Unga änkor och änkemän...

Jag finns kvar. Skriv när du känner att du orkar.
Själv funderar jag över om jag ska sjukskriva mig igen. Jobbar fullt (vanliga 75% med barnen hemma en dag i veckan) sedan början av december men efter några svackor sedan dess är det kanske bäst att vara sjukskriven lite till. Min man gick bort i augusti och jag var bara helt sjukskriven en månad, sedan halvt i två månader.

Jag va sjukskriven hela sommaren och har sen försökt öka upp... men sover dåligt så det funkar dåligt.. Är uppe i halvtid men ja, har sjukanmält mig mkt....
Har mkt ångest och oro...
Min man (sambo) dog plötsligt och oväntat.. Det är svårt, finna rutiner och vanor.. som funkar.. men kämpar!

Ja dels är det ju själva sorgen som tynger sedan är det ju alla nya vanor och att man är själv med allt. Jag har tre barn och det är tungt, riktigt tungt ibland. Min sorg, deras sorg och allt som kallas vardag. Har som tur är ett hyfsat nätverk men för det mesta har jag ju barnen själv givetvis. Vet inte hur jag ska göra med jobbet. Eg behöver jag nog vara sjukskriven ett tag till. Det gick lite för snabbt att trappa upp och det är ju nu efter ca fem månader som man verkligen fattar att han är borta. För alltid liksom och inte kommer tillbaka. Det som man inte trodde skulle kunna hända hände på bara någon sekund.. Mkt ångest och oro här också. Det bästa är väl att inte tänka så mycket framåt. Att mina barn aldrig mer kommer att träffa sin pappa är outhärdligt att tänka på.
Hur tar din son det?

Min son tar det hela bra, han pratar mkt om pappa och saknar så klart, men han är en kämpe...
Jag funderar på att be om en kortare sjukskrivning ett par veckor, jobbet stressar mkt och jag fixar det inte... Ska få en läkartid närsomhelst och funderar tills dess....
Jag har det tufft med ett barn, kan inte fatta hur du har det... Tack för du finns där och trevlig helg

Hur är det med dig? Nu är det snart helg igen. Det går upp och ner hela tiden. Några dagar ok sedan några tunga dagar. Ringde Vc idag och är sjukskriven 25% sex veckor framåt så det blir två dagar hemma per vecka, en själv och en med barnen. Det behövs..

Jo det är oki... Går upp och ner... Fått sömntabletter, men de gjorde mig så trött på morgonen... Så jag skippar dem...
Ska på sorgegrupp med Oskar nästa helg, med andra familjer dom mist ngn, det tror jag blir tufft men är bra...
Tycker helgerna är värst.. Då alla umgås som familj... Och vi är bara han och jag...

<3

Tycker helgerna är tunga, alla är med sina familjer och man vill inte störa...
Idag har vi haft sex års kalas, hyrde en jympasal och kände att pappa skulle varit med.... men han log nog i sin himmel när barnen öste järnet...
Vad gör man imorgon då..? Ja jag vet inte... Får se... Kanske hör ngn av sig....

Ja nu är allt upp till en själv liksom. Det kommer ju alltid att vara en som saknas. Även om jag kan träffa en ny kärlek så är ju inte det någon ersättare för den jag förlorat, ej heller kan barnens far ersättas. De kommer ju aldrig att ha en "riktig" pappa vilket är så jobbigt att tänka på..

Suck och pust....
Dagarna går, men lever jag... eller låter jag bara dagarna gå...? Känns tungt!!!
Sonen kämpar tappert iaf...