Mitt nya liv tråd 5

Idag är jag PIGG! Jag va så trött igår att jag somnade vid 21-tiden. Sen vaknade Alicia bara för mat två gånger på hela natten. Det va en skön känsla att inte känna sig dödstrött när det va dags att gå upp i morse. Jag va t o m på bra humör! Jag ska definitivt jobba på att lägga mig tidigt oftare!

miss Y:
Jag å maken pratade i fredags morse vid 4-tiden... Så det är bättre mellan oss nu. Han är ju helt med på att familjen går först, men eftersom han verkligen har hittat sitt "drömjobb" har han väl typ förträngt hur jobbigt allt är här hemma... Just den här veckan när han jobbar förmiddag funkar det ju bra med hans jobb, men nästa vecka ser jag INTE fram emot, när han ska jobba eftermiddag. Blir den lika jävlig som förra, ja då MÅSTE han leta nytt jobb. Annars kommer både jag och vårt förhållande att gå under... Och det vet han nu.
Dun kropp verkar onekligen spela dig ett spratt! Den kanske känner på sig att du försöker bli gravid, så den kanske är lite "skengravid" eller nåt... Då kan man ju få alla möjliga symptom....

LP84:
ja du, hade jag inte haft mens så hade jag ju börjat undra för jag har haft lätt illamående varje dag ett bra tag nu + rikliga flytningar varenda dag nu sen mensen tog slut + att min kropp är knepig.

vägde mig nu på efm. väger mindre nu på efm med mat och vätska i magen än vad jag gjorde i morse så undrar om det är en del vatten i kroppen som spökar. tycker magen lugnat ner sig ngt oxå.

lite ql att tempa förresten. om några dagar bör stegringen komma och på tanke på mina riktigt rikliga flytningar så är jag rätt säker på att jag kommer ÄL:a denna månad. det brukar vara tecken på det.

skönt att höra att ni har kunnnat prata ut och att det är bättre. det är svårt att få ihop livspusslet med jobb och familj. vet inte hur det ska gå här. vi båda jobbar helg och oregelbunda tider - kommer vi någonsin ses eller måste vi gå om varandra för att få ihop det med barnomsorgen?? usch, vill inte tänka på det. vill ha ett dagjobb egentligen.

miss Y:
Men då kanske det här beror på att du snart har ÄL helt enkelt?
Ja du, det där med jobb... Inge kul ämne... Jag måste byta jobb när det är dags för mig att börja jobba igen. Det kommer aldrig funka med det jobbet jag har nu. Men jag trivs inte så bra där ändå, och så är det lång resväg. Så för min del är det bara bra att jag måste byta. Sen gäller det bara att hitta nåt nytt oxå!

LP84:
ja, att försöka finna ett nytt jobb i dagens samhälle känns inte så lätt. jobbar du oxå oregelbundet/skift?? jag hade för mig att du jobbade ungefär som receptionist eller har jag helt fel??

jag försökte riktigt ordentligt få ett nytt jobb för något år sedan och det var ju jättesvårt. kom till 3 intervjuer. 1 av jobben blev det inget av med alls, den 2:a fick jag och det 3:e gick till någon annan men så hamnade man ändå tillbaka till sitt gamla. rätt val, men man undrar ju hur det ska gå sen med familj... försöker inte tänka på det. men jag sökte ganska många jobb under perioden och de flesta hörde man ju inte ett knyst ifrån.

min kropp min kropp... undrar vad den sysslar med. så sjukt mkt flytningar. igår värsta äggvitegeggan (men ingen ÄL för jag tempar). det blir bara mer och mer och vikten borde ju egentligen ha gått ner efter mens och sen upp nu vid ÄL men nä, ligger still sen mens. å så känner jag mig nere. sista dagen i sthlm så sjönk humöret rejält och det vill inte ge sig. igår låg jag i sängen och lipade över min abort. hatar att man ska må dåligt över något man idag inte kan göra något åt.

en sak som jag funderar lite på är det här med graviditet och mens. både min mamma och min syster har upplevt det + att de inte har plussat med varsin graviditet förrän runt v.12. det är lite läskigt. min mamma hade mens ända fram till v.12 precis som vanligt. hon trodde läkaren skämtade när han sa att de skulle kolla om hon var gravid efter en svimningsanfall men nopes, hon var i 3:e månaden. pappa gjorde lumpen då och hon var hemma med en liten bäbis (ca 6-7 månader) så hon fattade ingenting. vilken chock!! syrran med sin minsta fick inget plus på stickan och hennes man sa att hon var gravid, det syntes tyckte han. så det blev inget plus förrän i 3:e mån. lite scary... alla barnmorsker säger att sånt är mkt ovanligt, men det känns ju inte som det när man har 2 kvinnor i familjen med samma sak.

miss Y:
Men då kan det ju mycket väl vara så för dig med!!! Du kanske ska fortsätta testa dig lite då och då? Helt plötsligt kanske där finns ett plus! Gud va roligt i så fall! Men jobbigt för dig att gå där i ovissheten så pass länge... Men vad tror du själv?
Jag jobbar med djur, så receptionist är ganksa långt ifrån det... hehe
Vi har jättebra arbetstider egentligen. Jobbar mån-fre 7-15,(men med flex från 6-16, så man kan styra lite själv) och helg var 10:e vecka bara. Då jobbar man både lördag och söndag och är sen ledig tors-fre veckan efter. Jobbar varannan storhelg. Kruxet är resvägen. Det tar ca 1 tim och 45 min från dörr till dörr... Det känns som bortkastad tid som jag skulle kunna spendera med min familj istället. Sen är det vissa arbetsuppgifter som jag helt enkelt inte vill göra. Vill inte gå in på detaljer, men det känns iaf inte alls bra att bli tvingad att göra saker som man absolut inte vill... 

LP84:
haha förlåt. måste ha blandat ihop dig med någon annan. förlåt förlåt förlåt!! är jag förlåten nu??? *ser bjedande ut*

tycker du har bra arbetstider men jag förstår dig angående resvägen. det är ju sjukt mkt tid som försvinner. menar du att du reser i över 3 h varje dag?? det är ju helt galet!! förstår dig med arbetsuppgifter som man inte vill göra, men jag misstänker att de alltid finns. har de med i mina arbetsuppgifter men det är bara att göra, kanske inte så svårt att lista ut vad det kan vara...

min sambo kallade sig själv för professionell rumptorkare (uska på medicin) när vi träffades men har bytt och slipper detta (i stort sett helt å hållet tror jag). jag är AVIS!!! men det är ganska skönt att ha en uska till sambo. man kan prata om ALLT äckligt och han har hjälpt mig med både det ena och det andra som andra karlar aldrig hade gjort.

mitt illamående förbryllar mig. sa igår till sambon att nu har jag mått illa varje dag till och från i 3 dar. det är längre än så svarar han. å det känns som det blir värre. brösten börjar ömma och magen under naveln putar fortfarande ut trots att höftbenen syns mer än vanligt. å så ca 1-1.5 kg viktuppgång jag inte förstår + dessa extrema flytningar. har lust att ta ett test men jag måste i så fall köpa ett å det är ju en del pengar men jag drömde att jag plussade inatt (aldrig drömt om det förut) och att jag t.o.m. fick se hur det såg ut inne i magen och tittade på sambon och sa "titta, jag är med barn. se hur det ser ut" och pekade. eh, bara önsketänkande as usually.

snart dags att åka å jobba inte alls sugen. fick nyss reda på att de hade haft en jobbig kväll igår å det brukar alltid smitta av sig ett par dagar.

miss Y:
Jag skulle gärna torka bajs bara jag slapp mina jobbiga uppgifter på jobbet. Jag kan ju säga att det handlar om död, och att det inte är på så trevligt sätt heller...
Kanske kan du vänta några dagar till och sen köpa ett test?...

Hoppas det går bra på jobbet ändå!

God morgon tjejer!!
Hoppas ni har sovit gott??

LP84:
döden, usch. det förstår jag är riktigt riktigt tungt. det är något min sambo fick oxå ta titt som tätt. jag är glad att jag slipper även om risken finns att en dag så händer något någon. men samtidigt kan jag väl tänka mig att jobbet kan kännas väldigt rewarding ibland??

jag misstänker ÄL idag med stora bokstäver, fast det egentligen är 2 dagar kvar enligt schema. mår så fruktansvärt illa, bröstvårtor ömma, jätteklump äggvita nyss och nu har jag ont i högra ljumske. måste vara ÄL. den där jättenattljusolja är min GUD. men sambon han snussar och snart åker jag till jobbet och han likaså å så fick jag ta heldag imorgon 8.30-22.15 - så roligt så! Hoppas ägget inte släpper riktigt än...

hur är det med dig idag??

miss Y:
Nja, det är inte så mycket som är "rewarding" i mitt jobb iaf... Jag märkte när jag kom tillbaks i januari för att jobba några månader innan Alicia föddes, att det inte va kul alls. Jag kände mig inte alls "hemma" där, ville helst bara hem. Det beror på masa saker: arbetsuppgifter, hela omorganisationen, resväg, många nya arbetskamrater som man inte riktigt fått grepp om osv. Nä, jag känner att jag behöver starta på ny kula! Har ändå jobbat där i 6 år... Och inte har man utvecklats nånting heller känns det som.

Det är ok här. Igår kväll va det lite jobbigt här hemma bara... Maken jobbade över igen och hela tele2:s mobilnät va utslaget, så jag kunde inte få tag på honom på hela eftermiddagen så jag hade ingen aning om när han skulle komma hem. Och jag mådde skit igår! Ont i magen, skakningar i händerna, mådde illa, va yr... Och att ensam ta hand om två barn som kräver sitt är inte det lättaste då... Jag har varit ensam så mycket med barnen på sistone så jag gissar att alla dom här "symptomen" jag har beror på stress å sånt... 
Så när han äntligen kom hem vid 18:30 brast allt för mig. Jag stod å bara grinade, hyperventilerade, höll på att svimma, ja det va verkligen skitläskigt. Det va som att alla känslor och all "panik" jag haft inom mig bara kastades ut. Och skönt va det! För NU insåg han allvaret. Han såg nästan oxå lite rädd ut! Han sa direkt att han skulle ringa sin gamla chef å försöka få tillbaks sitt jobb. Bara att han sa det gjorde att en stor sten lättade från mitt hjärta. För det här nya jobbet har verkligen inneburit ett rent helvete för mig... Det har påverkat hela vårt liv så jäkla negativt. Han har ju gillat själva jobbet så himla mycket och därför inte velat inse hur illa allt har varit här hemma... Men han sa ju att han inser att det här inte funkar. Hoppas, hoppas han får tillbaks gamla jobbet å kan börja så fort som möjligt!

Ok, om du nu har äl-symptom så kanske du inte är gravid än då... Men då får ni se till att sexa till det så mycket ni bara hinner nu i ett par dar. En snabbis innan eller efter jobbet t ex!

LP84:
stackare *kramar om* men skönt att han tog det så bra. hoppas det löser sig för er och att han kan få tillbaka sitt gamla jobb. förstår dig med 6 år på samma bygge. det var så för mig oxå, kände att snart gör jag minimalt för det är samma hela tiden, ingen förändring, bara rullar på dag efter dag men nu känns det bra igen efter ha varit borta i 8 månader + förändringar på bygget.

hoppas det verkligen löser sig för er båda med jobben!!