Får man känna hat mot anhöriga?

Nu vet inte jag hur gamla dina svärföräldrar är men jag vet hur min mamma fungerar. Jag förlorade min dotter för snart 26 år sedan och då var det mer tabu att prata om små änglar. Då skulle man försöka gå vidare så snabbt som möjligt allra helst. Dock hade sukvården kommit en bit på väg så de hade börjat förstå att man måste få sörja ett dött barn. De tog en del bilder på min dotter som idag är det dyrbaraste jag äger.

Iallafall så trodde min mamma att jag var återställd efter 3 månader när min sjukskrivning tog slut. Hon kunde inte förstå att jag fortfarande hade behov att få prata om Rebecca och faktiskt få det bekräftat att jag var mamma även om jag inte hade min dotter hos mej. Det tog mej flera år innan jag orkade ta tag i detta och få min mamma att förstå att fastän att Rebecca inte längre fanns hos mej så är hon ändå min dotter, mitt första barn och mina barns storasyster. Idag så kan mamma spontant börja prata om Rebecca och hon lägger även blommor på hennes grav, vilket jag är oerhört tacksam för då jag inte bor kvar i samma stad som hon är begravd i.

Kanske behöver dina svärföräldrar få veta att det är OK att prata om er dotter och att ni behöver det. Likaså kanske de behöver få veta att hon är en reell person i er familj även om hon inte syns. Många har tyvärr en tendens att sticka huvudet i sanden och tro att det hjälper. Många tror också att man blir mindre ledsen om man inte pratar om ett änglabarn. De kanske inte pratar vom henne eller firar henne av hänsyn till er.