Tråddödare igen....

Nej, redan?

Ok, då. Godnatt och sov gott. Hoppas illamåendet släpper, om det inte gjort det redan.

Ord blind skrev 2009-11-12 23:20:16 följande:

Jag hatar vården ibland. Min diabetessjuka syster har åkt fram och tillbaka hos akuten och vårdcentralen sedan igår pga smärtor på höger sida, där blindtarmen sitter. Hon får inte äta mat trots att hon är diabetiker, pga att det kan bli aktuellt med operation. Samtidigt är det ingen som ser till att något händer, så hon har nu sedan tidigare idag suttit på akuten i väntan på läkare, hungrig och med onormala insulinnivåer. Det ska inte gå till så!

Ja, det är ett stort universitetssjukhus. Och det är jävligt illa för ett sådant stort och erkänt sjukhus att hålla en diabetessjuk i så lång väntan utan mat. Hon kan ju få anfall eller liknande plus att hon kan råka ut för komplikationer under operation om det nu blir någon operation.

Nej, inga förklaringar, utan man får till svar "Alldeles strax"...

Ja, på bätte humör, men jag väldigt dåligt samvete för mitt dåliga humör igår. Jag var väldigt otrevlig mot allt och alla. Eller otrevlig och otrevlig, jag orkade inte med att vara glad och prata. Ville mest vara för mig själv, men det är otrevligt bemötande enligt mig. Kände mig mest arg på omvärlden..Men bättre idag.

Jag hoppas att jag i mitt nästa liv föds som ett kryp eller nåt, som bara går på ren instinkt. Inga känslor, inga tankar och i synnerhet inga HORMONER Iaf inga hormoner som påverkar såsom det påverkar mig som hona av människoart.

Tack. Jag är precis som dig, en ensamvarg som trivs otroligt bra ENSAM, och ofta. När jag är på dåligt humör blir det extra viktigt för mig att vara själv och liksom sjunka in i mig själv. Det är väldigt svårt för mig att hålla masken och vara social och framförallt trevlig, när jag inte mår bra t.ex. när jag har PMS. Grejen är hur jag ska balansera mig inför min son. Han mår ju heller inte bra av att jag blir så instängd och inte orkar med någonting. Mitt dåliga samvete beror till hundra procent på mitt beteende inför min son. Andra runtomring mig förstår mig bättre och kan hantera det.

Du kanske kan ge mig tips på hur jag ska göra, för detta är faktiskt riktigt svårt för mig att hantera, hur medveten jag än är om fenomenet. T.ex. var min son på dåligt humör igår när jag skulle hämta hem honom från dagis och sa vissa saker till mig som jag i vanliga fall bara skulle tycka vore lite halvgulligt. Men istället blev jag otroligt ledsen och sårad och bara slutade prata med honom, eftersom jag ville att han skulle förstå att han hade sårat mig. Mycket omoget av mig, det är jag helt medveten om. Men vill ha tips på hur jag ska kontrollera känslorna när jag befinner mig i ett hormonellt "down".

Hahah eller hur? Har du många upp- och nedgångar nu när du är gravid?

Ord blind skrev 2009-11-13 16:52:28 följande:

Mitt dåliga humör brukar bara vara en dag i månaden eftersom det dåliga samvetet som följer äter upp mig inifrån vilket hindrar mig från att fortsätta vara så arg.

Jobbar du på lördag?