REXX skrev 2009-09-30 09:16:38 följande:
jag tror folk känner en oro mot invandringen när man nästan dagligen kan se på tv och läsa i tidningar om hur det går till i tex Rosengård. Folk som attakerar polisen, brandkåren och ambulansen. De tänder eld på bilar och förstör. Läser man om ett rån som som har utförts så är det ofta någon med utländsk härkomst. Min sambo jobbar som journalist och berättar att de ändå inte skriver ut hälften av vad som pågår för de är rädda för att bli kallade rasister.sen så tröttnar folk också på att höra om de som inte vill ta del av den svenska kulturen och tex ta av sig sina burkor för att få jobb. Det här är inget som vågar sägas öppet men det är många som har tröttnat på daltandet.
Lika ofta är det en svensk som utfört rånet. Ni får sluta sprida felaktig information.
Och så har vi kultur frågan igen. Vad är svensk kultur? Kultur är (återigen) inget statiskt, många svenskar delar inte kultur, kultur skiljer sig mellan inte bara invandrare och svenskar utan bostadsområden, sociala kretsar, arbetsplatser, organisationer, kultur är sättet vi pratar på, uttrycker oss, lever.
Hur många är det egentligen, som vägrat ta av sig sin burka för att få ett jobb? Jag tror knappast att detta med burkor är ett problem eftersom majoriteten av muslimska kvinnor inte ens bär burka.
Folk är så...bakvända på något sätt. Ni går och stör er och stör er, men ingen säger något och gör ni det, då är det genom att anamma främlingsfientliga ideér. Vad hände med att skapa förståelse för varandra? Vi har lika mycket att lära av invandrare som de har av oss. Är det så svårt att förstå att en människa som flyr hit har en egen kultur, som vi inte förstår. Vi har en kultur, som de inte förstår. Att snacka skit har aldrig löst några problem.
Att säga "Ta av dig lakanet, du får inga jobb när du ser ut som ett spöke" löser inga problem.
Bränna bilar i förorten löser inga problem.
Men båda främlingsfientlighet och brända bilar är ett tydligt tecken på enorma kommunikations problem, på ovilligheten att lära av varandra, dra nytta av varandra, i stället för att öka klyftorna genom att tydligt markera våra revir och vägra se möjligheter.