ADHD mammorna fortsätter att snacka av sig

pcalma: håller tummarna för att du får sova i natt...  Låter helt förfärligt att gå och må dåligt så som du gör av sömnbrist

Tack alla. ja det e hemskt att inte få sova. I förgår så somnade m kl 22 o var sen vaken mellan 00.40-02.20 o sen var båda uppe kl 05 - fullt ös. O så denna natt från kl 02.40 o ingen mer sömn. Har inte sovit en hel natt sen M föddes.. för 5,5 år sen

pcalma: usch, det är jättefarligt att inte få sova. Vet en som hade det liknande och gick toalt in i väggen och blev jättesjuk. Önskar verkligen att ni får nån hjälp innan det går så långt. Om M får sin autismdiagnos har ni väl rätt till LSS?? Eller det kanske ni har redan??

Nej vi har inte LSS, men hoppas på det.
Kram på er all o godnatt

Håller tummarna för att ni ska få det. Där har de ju all möjlig avlastning och sånt. Kram och hoppas på en bättre natt för er del!!

De ringde från BUP tidigare idag och det verkar som om vi får starta med concerta nästa vecka.
Läkaren föreslog att vi skulle testa att bara medicinera på veckorna och vila på helgerna, är det någon här som har erfarenhet av det?

två lingon och ett blåbär skrev 2009-12-07 22:41:38 följande:

Ja min son hoppar över medicinen en dag på helgen för han lanar oftast och sover över medicintiden. Fungerar bra eftersom den inte är beroendeframkallande.
Nu ätter han strattera ochså men den har vi valt att ta på kvällen för den får man inte utesluta hur som hälst.

När det gäller matsituationer så har det fungerat att sätta A som liten framför TV´n ensam med maten. Då har han ätit utan att tänka sig för. Vid bordet med oss andra blev han distraherad och petade i maten och inget blev gjort. Nu äter han visa mål på sitt rum och helgerna äter vi halva familjen vid bordet. Maten står på spisen så vill man ha mer mat, så måste man resa sig och gå och hämta. Det gör att han inte äter så mycket som om det stod framför honom. Det är jobbigt att resa sig.
Äter han på sitt rum hämtar han inte heller mer. Han har inget stopp, känner inte när han är mätt och han är lite överviktig.
Alla känslor som kommer från magen tror han är hunger det gör att han äter ofta.
Vi vill inte hindra honom att äta men vi styr alltså upp det hela med mängdlära.
Du får ta två smörgåsar, fungerade jätte bra länge men nu gör han två dubblasmörgåsar, alltså 4 smörgåsar. Men i hans värld är det 2. Men jag låter honom han är ju ändå 15år och behöver mer nu.

Han äter sparsamt i skolan han hinner inte äta säger han, för att dom så kallade kompisarna är så snabba.

Klockan är 4.30 natten har varit lång. Klockan ringer vid 6. Kan inte påstå att det är något av barnen som håller mig vaken. Jag har värk i min fot.

På eftermiddagen har vi utvecklingssamtal, ett onödigt möte kan tyckas eftersom vi hade elevvårdskonferans för några veckor sedan.

Min tolvåring kan heller inte reglera det där med ätandet. Har alltid ätit på tok för fort så vi försöker säga att han bara ska ta en liten portion och sen vänta med att ta nästa. Som liten trodde han att han var döende, minst, när han blev hungrig.
Ska också på utvecklingssamtal idag. Vi pratar om helt olika saker på utvecklingssamtal än på evk.

ja vi pratar också om olika saker på evkn och utveckingssamtalet.
men vi gick igenom alla ämnen med rektorn dena gång för att min son mår spykiskt dåligt i skolan.
A´s mentor som vi har utvecklingssamtalet med sitter ju bara med nu för tiden det är ju eleven själv som håller i samtalet. Och vi har ju redan gått igenom omdömmena hemma. A´s mentor är gympa lärare han kan aldrig svara på frågor eller förmedla från dom andra lärarna, särskilt bra.

En gång när vi var på nevrokliniken, så frågade psykologen honom hur funderar det på lektionerna? jag vet inte jag är bara gympa lärare sa han då. Även rektorn var med på det mötet. Så nu när jag slåss för att pojken ska få må bra i skolan så är mentorn en stor stopp kloss. Men jag är laddad.

Vi hade det på diskussion först men när vi diskuterade vidare på den idén så kom vi fram till att det inte skulle funka i vårt fall. På helgerna har vi det hemskt hemma och utan concerta skulle ingen av oss palla.
Men min förhoppning är ju att när han blir äldre, att vi ska kunna göra så för ju mer han klarar av livet utan medicin desto bättre är det ju.