ADHD mammorna fortsätter att snacka av sig

Hej hej....aa...nu är det dax att utreda barn nr 2...sista barnet som behöver utredas då...denna gång känns det tuffare..kanske för jag inte från början kände att det va nå fel på han...eller för att hans problematik är en heeelt annan som inte överrenstämmer med den andra sonen...så i Januari ska vi på första mötet.Sen får vi se om det blir HAB eller BUP...

Hej Elegi

Det häftet som du nämner, skulle vi också kunna få ta del i den? Vi vet inte riktigt hur vi skall göra med vår son 9 år och hans kamrater. Sonen själv vill inte ha ADHD för då blir han retad av de andra i klassen säger han. Fast egentligen verkar han ha accepterat det som en förklaring till svårigheterna som han har.

Häftet kanske kan vara till hjälp här tänkte jag då.
Om det går bra för dig? :o)

Åsa

Elegi: Hej och tack för ditt svar, jag vill gärna få häftet, min mail är: natsmon@hotmail.com

Min 7 årige son vet inte själv att han har adhd, vi har inte berättat det och tänker inte göra det heller, jag tror inte man behöver sätta namn på det som är problematiskt, därför tror jag inte heller att kompisarna och föräldrarna behöver veta att det är adhd utan det räcker väl med att förklara att han har problem med att kontrollera sina impulser så de förstår att han inte gör tokigheter med flit.

Resonerar jag sunt nu eller beror detta kanske på att jag inte riktigt smält det här själv ännu?

Ursäkta min uppriktigthet (menar inget illa) men jag tror nog att du fortfarande kan vara lite i förnekelsestadiet.
Klart att namnet kanske inte behövs men namnet beskriver ju själva problematiken, läs igenom häftet jag mailar dig och fundera på om det inte kan vara rätt väg att få honom att förstå sina egna svårigheter.
Min uppfattning är att barnen "tjänar" på att själva veta att de har svårigheter och vilka svårigheter de har då de annars kan gå ocmkring och känna sig utanför och annorlunda det hör man ju på vuxna som fått diagnos som får värsta Aha uppklevelsen för äntligen förstår dom varför allt kändes så fel.
Men det är min åsikt och min tanke om det hela...alla är vi olika, kanske behöver du inte berätta nu men tids nog så behöver han veta för han kommer ändå känna det.
Kram

Inboxa din mailadress så kommer häftet

Jag håller med elegi faktiskt! Jag kände samma som dig när äldsta dottern fick diagnos. Då sa BUP till mig: Det är inte lättare att få veta att man har ADHD när man är 18!!! Har dessutom föräldrarna vetat o inget berättat!!!? Jag tror att det är bättre att de får veta så snart som möjligt! Men att man berättar det på ett bra vis så klart.. Med lika måånga saker som de extra bra på, som de har svårt för..

Min nr 4 o nr 3 i skaran med NPF är under uredning nu. Med honom misstänkte jag heller inget från början utan letade efter olikheter som ghjorde att jag kunde slappna av typ..
Kramar till dig

Mamita, barn med adhd är inte en annan sort, de har behov som när man filtrerar dem hit och dit skiljer sig mot lite andras behov. Jag håller med de andra. Samtidigt måste jag berätta att jag själv inte gått ut med någon aktiv information. För oss är det så att jag tror att alla vet, sonen 12 år vet själv och har inga direktahämningar i detta. nödvändigt. Visst är det lättast med klara tydliga svar om rätt och fel, men detta med att sträva efter så stor öppenhet som möjligt, det tror jag är nödvändigt. Och det där med förnekelsestadium - jag stannade där väldigt länge.

Det här att berätta till folk runt omkring.

Det är tyvärr fortfarande så tabu belagt, det är som att prata om sexuella övergrepp. MEN det måste pratas om. Min son blev ändå lugnare när han äntligen fick veta att det var helt okey att inte tänka som dom andra barnen för han är inte som dom. Han är mycket bättre, för han har ADD.

Sedan är det ju så att han blir bättre bemött av folk som jag berättar det för.Dom försöker inte driva diskutioner med honom, utan säger saker till honom och låter han var. Han vill inte vara i centrum och han vill inte att någon ska titta på honom.

Men så finns det människor som inte fattar och tyvärr är det nog i skolansvärld vi träffat dom oftast.

Jag har förstumat följt en kille på 16år i några veckor nu. Han har diagnos AS adhd + dragit på sig psykiska problem. Ingen har berättat för honom om att han är annorlunda( På ett sätt som ha nförstår) Han hoppar nu runt på jourhem i hela sverige. Förra veckan började han skära sig i armarna. Frustrationen måste ut, nu när han sakta själv börjar inse att det är något fel. Jag är inte ett dugg förvånad.

Så berätta små barna tar det bättre än stora.