Vad tyckte du om barnprogrammet "Joelbitar"?

Jag gillade Joel och Joelbitar.

Jag älskade programmet! Tyckte han var helcharmig 

Som barn sket "man" inte alls i att han var utvecklingsstörd. Jag och flera med mig förstod att han var annorlunda och att det gjorde att han till viss del inte betedde sig som andra barn. Sedan var det väl inte jättefräscht att han åt sniglar i nåt avsnitt, men det var ju inte så jättesvårt att skilja den aktiviteten från hans _person_. Barn (även "ostörda") äter konstiga saker och gör emellanåt sånt som inte skulle anses normalt om det visades på TV.

Inte vet jag om jag och mina vänner hade hög empatisk förmåga redan som barn, jag minns helt enkelt att det var självklart att inte anse någon vara "äcklig". Mina föräldrar satt i alla år med oss och tittade på barnprogrammen och pratade med oss om innehållet, det kanske påverkade till stor del.

Joel-programmen var hur som helst ganska tråkiga och emellanåt konstigt upplagda (ett avsnitt sprang han bara omkring i en kyrka och skrek och lyssnade på sitt eko), men det fanns ju även andra program som var ganska trista utan att namnen på karaktärerna i dem blev ok att använda som skällsord.

Jag gillade det inte alls. Jag tyckte att programmet var tråkigt och att Joel var obehaglig. Jag vet inte varför jag fick den associationen till honom. Synd att det blev så fel med det programmet.

Jag tyckte introsången var läskig och innehållet tråkigt. Jag kommer inte ihåg att jag fattade att Joel hade DS eller att det "var ngt fel" på honom. Jag tyckte bara det var ett väldigt tråkigt program och tycker fortfarande att introsången är skitläskig. Jag vet ingen, varken då eller nu, som gillade det programmet.

Minns inte heller någon som gillade det programmet, bara att en del "drev" med det, och med Joel. Vilket kanske kan tyckas diskutabelt. Men då får man ju tänka på att det riktade sig till barn - och hur mycket vet friska barn om DS om de inte känner någon med DS och om ingen förklarar för dem?

Grundtanken var väl helt OK dock, men avsnitten kunde ha gjorts bättre.

Jag avskydde det programmet! Tyckte Joel var läskig, speciellt när han grävde sig i näsan och hostade slem!

Jag gillade musiken men tyckte serien var tråkig

Vi hade två flickor med DS på dagis/fritids och de var inget roliga alls att ha med att göra, så Joel påminde mej bara om dom! Det där satt kvar i mej väldigt länge, det dröjde ända till gymnasiet innan jag ens gav folk med DS en chans. Idag har de ett handikapp som vilket som helst, men jag förstår inte alls det här att de ska vara såååå sööööta, hade ju klasskompisar (omvårdnadsprogrammet) som blev tårögda när vi såg filmer om personer med DS i skolan. Visst hänger lite av det obehagliga kvar, men nu accepterar jag ju förstås DS som vad som helst annat.
Känns som att Joel-bitar nästan vände sej mer till äldre barn/vuxna än till småbarn.

Vad är det som är konstigt med att Joel sprag omkring i en kyrka och hörde sin röst eka?
""Friska"" barn skriker ju för fan i tunnlar,,är det inte konstigt om nå då?

Åt sniglar visst kan "vanliga/friska" barn stoppa i sig ena än det andra, allt från hundskit/kattskit, stoppa in en hel näve med snad i munnen,,niiiice peeling för tänderna,,å vem fan vet vad som var i den sanden .

Men Joel den smarta killen äter delikatesser .

Tråkiga upplagda program??
Nej det anser jag inte, däremot mycket lärdom om hur det är att se hur familjer har det med ett barn med DS.